Vargkursen gav ny energi

Trenden att konferera med djurtema ökar. Några som testat är Telia­sonera i Karlstad. För dem var 2009 ett tufft år. Ann-Kristin Engström och hennes chefskollega på en division inom Teliasonera hade varit tvungna att minska personalen med 25 procent.

De har båda stora avdelningar, omkring 220 med­arbetare var, som dessutom är utspridda på olika orter i hela Sverige.
Ann-Kristin Engström  har tolv direkt underställda sektionschefer, hennes kollega tretton.
»De behövde ny näring efter ett tufft år. Dessutom ville vi riva murar mellan våra avdelningar och bli bättre på att samarbeta, eftersom vi arbetar med olika delar ­­i samma process.«

Hon och hennes chefskollega diskuterade vilka behov avdelningens två grupper hade. De beslutade sig för en tvådagars konferens med »Vargen och människan«.
»Konferensen leddes av tre personer med olika kompetens och inriktning. Det gav tre olika perspektiv samtidigt som det bildade en helhet.«

Vargkännaren Benny Svensson pratade om gruppbeteende och olika roller i gruppen utifrån vargens ­sociala be­­teende som flockdjur. Tillsammans med en chefsutvecklare diskuterade cheferna hur de fungerade som grupp och ledare. Och tillsammans med en präst talade de om mjuka värden, om deras roller som män­niskor och ledare.

En övning bestod i att del­tagarna lagade lunch tillsammans ute i naturen – för att sedan titta på hur de fungerat, som grupp och som individer.
»Det fanns också tid för re­­flektion och för diskussioner om våra behov av vidareutveckling och möjligheter att bli bättre.«

Konferensen ledde till att sektionscheferna fick en djupare förståelse för vikten av samarbete. Tillsammans gjorde gruppen en lista över aktiviteter som skulle hjälpa dem att gå vidare för att nå övergripande mål.
»Det var ett nytt sätt att diskutera samarbete utifrån gruppens behov och i en inspirerande miljö. Vi hade roliga diskussioner om våra olika roller i teamet – vem som är alfahanne eller omega­varg i gruppen. Och det var lättare att komma ihåg vad vi pratade om tack vare att upplägget var så annorlunda«, säger Ann-Kristin Engström.

Fotnot: Texten är hämtad ur Chef nr 1 2011