Vågar du fråga?

»Nu har vi integrerat verksamheterna i de olika länderna«, berättar en kompis som är chef i ett numera europeiskt bolag. »Mina medarbetare pratar sex olika språk. Så alla möten och allt som skrivs måste vara på engelska.«

När jag frågar henne hur det är att byta språk svarar hon undvikande: »Vissa av mina medarbetare är inte så bra på engelska, men det bara är så nu.«

När jag träffar henne har jag just undervisat i en kurs på ett av KTH:s mastersprogram. Det är sextio studenter i gruppen. Fyra kommer från Sverige och resten är jämt spridda över världen. De kommer från Kina, Ryssland, Tyskland, Australien och Danmark.

Lika häftigt som det är att undervisa en grupp med så mycket olika erfarenheter, lika jobbigt är det att hantera språksvårigheterna.  De fem studenter som har engelska som första-språk dominerar klassrummet. De ställer frågor, svarar på frågor och redogör för gruppdiskussioner. 

Missförstå mig inte. Självklart måste möten med deltagare från flera länder hållas på det språk som de flesta kan – i alla fall hjälpligt – och självklart måste undervisning i en kurs med studenter från hela världen hållas på det språk de flesta kan – i alla fall hjälpligt.

Men varför pratar vi aldrig om de svårigheter det medför? Att kunna kommunicera på ett språk betyder så mycket mer än att kunna ett antal glosor och en uppsättning grammatiska regler. Språk förändras hela tiden.  De fylls på med uttryck från den senaste politiska debatten, dokusåpan eller barnprogrammet. Orden ändrar betydelse för att de associeras med vardagshändelser, böcker eller kändisar. Den förändringen går inte att fånga om vi inte bor och lever i språkområdet. Så vi kan aldrig vara lika tydliga, lika exakta på ett språk som inte är vårt eget.

Att vara den i en språkblandad grupp som får uttrycka sig på sitt eget språk är en oerhörd fördel. Att behärska alla nyanser och inte behöva anstränga sig för att hitta rätt ord eller rätt grammatisk vändning ger ett maktövertag. Den makten har betydelse både i företaget och i klassrummet.

När företag har slagits samman, som i min kompis fall, och ska bygga en gemensam kultur är det ju oerhört viktigt att kunna kommunicera internt. Att verkligen i detalj förstå varandra. Att i ett sådant läge kommunicera på ett annat språk än sitt eget med människor som inte heller har det gemensamma språket som sitt förstaspråk bäddar för missförstånd.

Så låt oss sluta skämmas för att vi inte behärskar engelska lika bra som vårt första språk och börja prata om vad det innebär.
Låt oss erkänna att det faktiskt är ett problem att vi inte har ett gemensamt språk. Öppna upp för möjligheten att fråga. Att be om förklaringar när vi blir osäkra på vad ett ord eller en mening verkligen betyder. Att be om ett långsammare tempo om vi inte lyckas ta plats i diskussionen. Bestämma oss för att definiera vissa betydelsefulla ord, till exempel i policies eller strategidokument.

Om vi lägger upp våra kommunikationssvårigheter på bordet är chansen betydligt större att de inte trasslar till det för oss.