Hans uppdrag: Rädda så många som möjligt

När larmet kommer från sjöräddningscentralen på Malta är svenska Kustbevakningens fartyg Poseidon redan på väg i rätt riktning. Trots det är det 15 timmars gång tills de når fram. I position N°34°36’ E020°48’ utanför Egyptens kust påträffas en öppen träbåt med människor som sitter tätt packade, svårt medtagna i den grova sjön. En man kräks över relingen. Båten tar in vatten.

Befälhavaren Claes Jakobsson ger order om att båda ribbåtarna ska sjösättas och köras fram till träbåten. En av dem går upp i aktern för att inte få en farlig rörelse i sidled, men också för att undvika att migranterna försöker hoppa över så att deras fullastade båt kantrar.

”Man vet aldrig vilken situation som möter en när man kommer ombord. Den här gången är det ett mindre antal personer under däck. Vid liv men illa medfarna, och med en sjuk höggravid kvinna.”

”How many months?” frågar en besättningsman. Han håller upp fyra fingrar. Kvinnan svarar med åtta fingrar.

Fiskebåtarna körs oftast av någon smugglare medan gummibåtarna i princip bara verkar utputtade från land.

”Utöver att de är sjuka och medfarna är de naturligtvis oroliga och undrar vilka vi är. Vi försöker hitta någon som pratar engelska för att förklara att vi ska ta hand om dem och ta med dem till Europa.”

Men det är lättare sagt än gjort att få över alla människorna till Poseidon. I samråd med överstyrman, polisens insatsledare och däcksförman tvingas Claes Jakobsson ompröva sina beslut gång på gång. Sjön rullar, den nödställda båten tar in vatten, migranterna vill i säkerhet.

”Det är så hög sjö att vi tvingas gå in med Poseidon. Vi lägger henne längs sidan med flyktbåten i lä. Försöker ta över folk via landgången. Testar med några hyfsat pigga emigranter. Vi lyckas få över ett tiotal, men landgången kränger och gungar och vi inser att det inte kommer att funka. Folk mår inte bra, de är sjösjuka och så har vi den höggravida kvinnan. Vi kan inte riskera att någon faller i vattnet. Till slut testar vi att lyfta över var och en från famn till famn. Och det funkar.”

I den sekunden tror jag att Claes Jakobsson skänker en tacksam tanke till att han utnyttjat det dåliga vädret på vägen dit till att träna besättningen i bordning.

Fyra timmar senare har de lyft över samtliga 213 migranter.

De genomsöker båten i jakt på dokument och för att försäkra sig om att inte ytterligare personer ligger gömda i något trångt utrymme.

”Det vore fruktansvärt att lämna kvar någon.”

De identifierar tre personer som smugglare, hittar en gps och två satellittelefoner. Den ena telefonen håller på att ladda ur, men Poseidons maskinchef lyckas bygga en laddare. De kan därför överlämna den fulladdad tillsammans med de misstänkta människosmugglarna till de italienska myndigheterna när de efter 36 timmar anlöper Augusta på Sicilien. Samtidigt som migranterna tas omhand direkt på kajen.

Sedan tar städning vid. Poseidon saneras minutiöst från eventuella sjukdomar och ohyra. Och det hinner inte gå många timmar innan nästa larm kommer.

Claes Jakobsson är en av fyra befälhavare i Kustbevakningen som tjänstgjort på Operation Triton i Medelhavet. När vi träffas är han nyligen hemkommen till Stånga, fem mil sydöst om Visby, efter sin andra period på Poseidon.

Människosmugglarna beblandar sig med migranterna för att komma undan. Kustbevakningen fotar därför på avstånd för att dokumentera vem som kör båten. Foto: Kustbevakningen

Han bjuder på ädelostpaj som har blivit över från helgens kräftskiva. Från matbordet med guldduk blickar vi ut mot trädgårdsodlingar, traktorinstallationer och fikaplatå uppe i trädverket på en gammal ek.

Claes Jakobsson hinner med en del hobbyprojekt i veckorna mellan sina tjänstgöringsperioder vid Kustbevakningen. Fönstren i det vackra stenhuset från 1820 har 80 centimeter tjocka fönsternischer.

”Uppdraget har gjort mig mer intresserad av flyktingfrågan, men samtidigt är jag väldigt bra på att skilja på jobb och privatliv. När jag är hemma har jag en annan roll.”

Vi pratar om alla de människor som tvingats lämna allt de äger, sina hem, sina familjer, sitt hemland och sin kultur. Och som nu riskerar sina liv i små illa utrustade gummibåtar eller fiskebåtar, i händerna på giriga smugglare.

”Fiskebåtarna körs oftast av någon smugglare medan gummibåtarna i princip bara verkar utputtade från land. Hur ska de hitta över Medelhavet?”, säger Claes Jakobsson och skakar på huvudet.

När migranterna räddas säger de ofta lakoniskt ”allt är bättre än det jag kommer från”.

”Ingen vill lämna sitt hemland. Färden över Medelhavet är dessutom bara en liten del av den farliga resan. Men det går inte att ta in hela deras nödsituation. Vi måste hålla fokus på det som händer, jag måste tänka på säkerheten. Hur det går sedan rår varken jag eller min besättning över. För mig handlar det om att rädda så många som någonsin är möjligt. Oavsett om de är i nöd på Medelhavet eller i Östersjön.”

Han jämför sig med läkare och där man är tvungen att koppla bort alla emotionella intryck för att kunna ta bra beslut.

”Det är oerhört viktigt att få upp tryggheten hos alla som har väsentliga funktioner. Varje medarbetare måste ha koll på sin uppgift när det är tuffare operationer.”

Claes Jakobsson är stationerad på Poseidons systerfartyg Triton som ligger i Slite på Gotland. Där har han tjänstgjort i fem år. Han har jobbat med fiskekontroller i Nordatlanten och varit med i Rumänien när Triton och Poseidon byggdes.

Inför uppdraget i Medelhavet besökte Kustbevakningen det isländska fartyget Tyr, som varit där nere sedan i januari för att kontrollera migrantströmmar och rädda nödställda.

”Det var en hel del av våra egna idéer som vi behövde korrigera efter det. Vi nordbor tänker att vi möts av öppna famnen när vi kommer för att hjälpa till, men islänningarna sa ’tänk en gång till’.”

Det gäller dels personalens hygieniska säkerhet så att de inte drar på sig ohyra eller sjukdomar, dels det allmänna säkerhetsläget.

Det har också hänt att gäng dykt upp och skjutit med k-pistar i luften för att ta tillbaka flyktbåten.

”Migranterna är inte alltid jättekompisar med varandra. De kommer från flera olika länder. Vid något tillfälle har det blivit slagsmål och folk har kastat varandra över bord. Vi har haft upp till 650 migranter på däck – och 24 man i besättningen. Blir det tumult måste man kunna ta hand om det. Det har också hänt att gäng dykt upp och skjutit med k-pistar i luften för att ta tillbaka flyktbåten. Då är det bara en sak som de förstår och det är när det smäller kring öronen på dem.”

Poseidon har också varit tvungen att använda sina vapen. Inte under Claes Jakobssons befäl, men hans kolleger siktade mitt under en räddningsaktion en snabbgående båt på radarn, som kom i full fart mot dem. De anropade men fick inget svar och de kunde inte identifiera båten. Då sköt de ett varningsskott i vattnet bredvid båten och fick äntligen stopp på båten – som visade sig tillhöra italienska marinen.

Carin, Claes Jakobssons sambo, kommer förbi i köket och säger att hon inte känt sig så orolig. Claes har berättat vad de kommer att göra och förmedlat ett lugn i det, menar hon.

”Men vår dotter har tyckt att det har varit obehagligt. Hon har helst inte velat prata om det. Och det är klart att när man ser folk med k-pistar på nyheterna börjar man tänka på vad som kan hända.”

I den utökade besättningen på 24 personer mot normalt 13 har Kustbevakningen tagit in sex poliser. Chefsnivån ombord består av befälhavare, överstyrman, maskinchef, däcksförman och polisens insatsledare. Polisen har sin egen grupp, men Claes Jakobsson är högsta beslutande befäl över alla ombord.

”Under operationer är jag på bryggan på vår egen båt, med en styrman som kör båten och en utkik som håller koll på omgivningen och protokollför all information som kommer in och alla beslut som tas.”

Det vore fruktansvärt att lämna kvar någon.

Utöver den person från Kustbevakningen som sitter på ledningscentralen i Rom har han inget direkt ledningsstöd. Den personen kan ju inte heller veta hur det ser ut på plats så i praktiken är befälhavaren ensam om alla operativa beslut. Och fort ska det gå, som i fallet med den öppna träbåten där han hela tiden fick ta nya beslut.

”Man måste ha ett flexibelt tänk för att lösa uppgiften. Det finns fasta mallar, men det är mycket gummisnodd i de här mallarna.”

Innan avresan blev Claes Jakobsson tillfrågad om han kunde ta en personalstyrka med blandade besättningar där han endast arbetat med tre av personerna tidigare. Med facit i hand tror han att det till och med var en fördel i den här situationen.

”Det blev precis som i gruppbildningsprocesser med de olika faserna. Alla kom med en neutral inställning, till varandra och till jobbet, vilket också är bra. De var väldigt taggade och efter de första övningarna och några individuella samtal såg jag vilka som tog initiativ och kunde ta stort ansvar. Jag gillar att delegera och låta dem lära av varandra. Det har pluseffekten att jag slipper stå och mässa, men framför allt är det när man instruerar någon annan som man lär sig uppgiften.”

Utöver sjöräddnings- och livräddningsuppdraget har Poseidons besättning haft i uppgift att dokumentera i syfte att komma åt smugglarna. Man har även sett till att flyktbåtarna inte lämnas kvar så att de kan återanvändas.

”Det tydligaste fallet av människosmuggling var en segelbåt med tre killar, som upptäcktes av isländska flyget. När Poseidons ribbåt kommer fram till båten som har fransk flagg uppger de på ukrainska att de bara är tre personer ombord. När segelbåten bordas hittas 79 personer intryckta i ruffen, med så svullna fötter efter en dryg vecka där nere att de inte kan gå.”

Äntligen fast mark under fötterna. Vibo Valentia var en av de hamnar dit Poseidon transporterade migranter. Foto: Kustbevakningen

Totalt har Poseidon gjort 21 räddningsinsatser under sommaren. Claes Jakobsson var med och räddade 1 200 människor under sin första period i början av sommaren och sedan ytterligare 795 människor under den andra perioden i början av augusti. Komplexiteten i uppdragen varierar, från svåra livräddningar till arga sjökaptener.

Under en insats har de 237 migranterna som Poseidon var utskickade att plocka upp redan ”räddat” sig själva genom att klättra upp på ett stort holländskt lastfartyg.

”De hade tagit sig upp via en vanlig lotsledare, och till och med lyckats få upp en död kvinna den vägen. Men eftersom de varit ute i 12 dygn var flera sjuka och många led av svår vätskebrist. Vi fick sätta dropp och ge dem första hjälpen, samtidigt som vi hade stora problem med hur vi skulle få över alla till vårt fartyg. Till slut fick vi lägga Poseidon vid sidan om lastfartyget och hjälpa alla över via en landgång”, berättar Claes Jakobsson.

”Mitt i detta kommer den holländske kaptenen och gormar om varför det tar sådan tid. Jag fick ta fram den sakliga rösten och säga att vi förstår att han har bråttom men att vi jobbar enligt våra säkerhetsrutiner. Mina medarbetare undrade hur jag kunde vara så snäll mot honom, men erfarenheten säger att det inte är någon idé att gå in i en sådan dispyt.”

När man jobbar internationellt och har en tredje part inblandad uppstår naturligtvis meningsskiljaktigheter om hur saker och ting ska skötas. Claes Jakobsson menar att man måste kunna säga stopp och ha sitt eget säkerhetstänk för ögonen.

”Precis lika väl som vi inte kan blanda oss i hur de lägger upp sitt jobb, lika viktigt är det att stå upp för sitt eget arbetssätt så att man inte ramlar in i andras tyckande. Det kan bli lite tufft, men jag tycker att vi oftast lyckades bra. Man måste kunna bedöma om diskussionen leder någon vart och släppa på sin egen prestige. Jag behöver inte ha rätt, utan är mer uppdrags- och målinriktad. Det är målet som är det viktigaste.”

Och nu är hela uppdraget i mål. Omkring 100 personer har deltagit i operationen från Kustbevakningen. Poseidon har hjälpt till att rädda totalt 5 295 migranter.

Men även om Poseidon gått i mål i Göteborg beräknas inte flyktingströmmen sina. Mer än 300 000 personer har hittills i år flytt över Medelhavet. Minst 2 500 personer har mist livet på Medelhavet när de flytt från konflikter och fattigdom.

Hur de personer som fick ta hand om 50 döda kroppar mår vet vi ännu inte. Alla besättningar mottogs på Arlanda med en dags debriefing av psykolog i samband med hemkomsten.

”Det har varit mycket intressant. Och meningsfullt. Jag skulle gärna åka igen om det blir så”, säger Claes Jakobsson.