»Saabs dödskamp – en gycklarnas afton«

Snön ligger i djupa vackra drivor kring vårt hus i Stockholms innerskärsgård, julstämningen sprider sig och granen lyser grön och grann i stugan.

Det är tre dagar till julafton och mina tankar går till en ort 40 mil från mig – till ett Trollhättan som slits mellan hopp och förtvivlan, ett samhälle som får fira sin jul i gnagande ångest.

Jag är själv från de trakterna. Jobbade fyra år på Holmens Bruk i Vargön i min ungdom, bruket fick sin dödsdom för ett år sedan och nu monteras det ner, maskindel för maskindel, berättar mina ungdomsvänner.

Snart vet vi vad som händer med Saab – om företaget på något mirakulöst sätt trots allt överlever.

Men oavsett detta: Om en chef hade betett sig som grabbarna med racerbilarna (Koenigsegg och Spyker) hade han nog fått sparken direkt. Vilka föredömen!

Koenigsegg påstås av en del av mina branschkollegor ha tjänat 1,5 miljarder kronor i PR-värde på cirkusen kring SAAB, innan de hoppade av.  Jag hoppas de har fel och skäms över cynismen i min bransch. Ett värde som alltså ska ha skapats av att först väcka och sedan krossa de SAAB-anställdas förväntningar.

Denna kväll, den 21 december 2009, fortsätter Spyker att försöka skapa förhoppningar och sprattlar vilt för att få fortsätta sola sig i rampljuset. Först hette det att de ryska maffiamiljardärerna var ute ur bilden – nu berättar TV4 att det var fel.

Först hette det att GM hade en ultimativ deadline till klockan 23 (helt obegripligt, förhandlingsmässigt hål i huvudet). Nu får vi plötsligt veta att det inte finns någon deadline längre. Och inte ett pip från multijätten GM utom det vanliga: »Inga kommentarer«.

»På gränsen till tortyr« kommenterar en Trollhättepolitiker cirkusen.

Jämför med Ericssons nedläggning i Gävle! Raka besked, uppriktig sorg och empati med de anställda och omedelbara diskussioner med kommunen om vad som kan göras för att hjälpa upp situationen.

Att hatta och fnatta och göra en otroligt allvarlig arbetsmarknadssituation till något som liknar en dokusåpa är ett rent hån mot de Saab-anställda och Trollhättan.

Racergrabbarna har gjort en »Gycklarnas afton« av Saab:s dödskamp.

Jag som aldrig passade som chef kan ändå ge några värdeord om hur jag vill se en chef: Tydlig, konsekvent, empatisk, ordhållig, seriös.

Tvärtom alltså jämfört med grabbarna med lyxbilarna som fylkades som lycksökare runt Saab för att komma åt EIB:s garanterade miljardlån.

Oavsett hur det går med Saab är bollandet med de anställda i ett cyniskt maktspel mellan GM och de olika budgivarna den största näringslivsskandalen under 2009.

Det är för mig ofattbart att man ens kunnat producera bilar under sådana omständigheter.