S-kurvan

I figuren nedan återges S-kurvan i sin gängse
utformning.

Inom området för teknikbaserad affärsutveckling brukar S-kurvan användas för
att symbolisera den etablerade teknikens prestandaförbättringar i förhållande
till ny teknik. Det företag som tidigt satsar på ny teknik saknar ofta traditioner
inom den bransch där applikationer utvecklas. Det finns gott om exempel på
teknologiskiften som initieras av andra aktörer än de som är verksamma i den
berörda branschen. Exempelvis utvecklades de första ismaskinerna av halvledar-
företag och inte av företag inom isbranschen. Företag inom halvledarindustrin
utvecklade de första elektroniska kalkylatorerna och inte företag inom den tra-
ditionella elektromekaniska kalkylatorbranschen.

Det förhållandet att nya tekniker ger omvälvande effekter beror på att en viss
teknik har prestandagränser som sätts av fysikens lagar. En kolvmotors prestan-
dagräns sätts av tröghetskrafter som beror på friktion och temodynamik.

När en ny teknik appliceras på ett befintligt behovsområde är framstegen i
allmänhet små till att börja med. Efterhand utvecklas tekniken på ett sådant sätt
att avkastningen i form av ökade prestanda stiger snabbt för att så småningom
avta då man närmar sig teknikens fysikaliska gränser. Lagen om avkastning trä-
der in och man närmar sig ett prestandatak. Ett teknikskifte uppstår varvid ett
nytt pres tandatak sätts vilket åskådliggörs av bilden nedan.

Två företag finns på en marknad. Företag A tillämpar teknik 1 och kan vid
punkten 1 endast marginellt påverka prestanda och nå fram till punkt 2. Företag
B börjar arbeta med ny teknik med ett högre fysikaliskt prestandatak och lägger
sina resurser på teknik 2. Tekniken är inledningsvis prestandamässigt underläg-
sen, men har en avsevärt högre potential, varför man så småningom når fram till
punkt 4. Företag B kan därvid ta stora marknadsandelar från företag A.

Det förhållande som representeras av bilden kan exemplifieras med flygplans-
koncernen Boeings beslut att övergå till jetmotorer i sitt utvecklingsarbete i slutet
av 1940-talet, medan McDonnell Douglas envist höll fast vid Pratt & Whitneys
kolvmotorer som var nära sitt prestandatak. McDonnell Douglas lyckades visser-
ligen pressa upp farten på flygplanstypen DC-7 en bit, men gjorde detta till priset
av höga driftskostnader och otillförlitlighet. Den fyrmotoriga DC-7:an kallades
för världens snabbaste tremotoriga flygplan, då en av motorerna ofta var ur funk-
tion på grund av allt för hög belastning. Relationen mellan elektromekaniska
kalkylatorer och elektroniska dito är en annan illustration till diagrammet ovan.

Modellen är naturligtvis en förenkling av verkligheten, vilket inte får dölja ett
lagbundet förhållande som innebär att ny teknik griper in i ett befintligt behovs-
område som baseras på en gammal teknik varvid prestandataket höjs språngvis.