Rikspolischefen skyller ifrån sig

Själv svarar Stefan Strömberg i intervju med Sveriges Radios Ekoredaktion att det bör vara mellancheferna själva som ska motivera sina medarbetare och att han bara ställer relevanta krav på leverans. Dessutom klagar han på att polischefer inte verkställer ovanifrån komna direktiv och att de är förändringsobenägna.

En högste chef som skyller ifrån sig på underställda chefer framstår sällan som sympatisk. Och frågan uppstår oundvikligen: Vem har det yttersta ansvaret för att medarbetarna gör sitt jobb med gott humör?
Vi provar en tankeövning. Alla chefer som blir motiverade av att få pisk offentligt räcker upp en hand! Alla chefer som är omotiverade men som ändå förmår motivera sina medarbetare räcker upp den andra handen! Nå? Nej, tänkte väl det.

Ytterst ansvarig för att en verksamhet fungerar är alltid den högste chefen. Kritik framförs bäst på hemmaplan medan högste chefen utåt med fördel håller verksamheten om ryggen.
Stefan Strömberg har en del att lära av chefer inom media. När någon reporter klantat till det rejält så hör du aldrig en chefredaktör kritisera honom eller henne offentligt. Däremot brukar kritiken bli hård internt.

Uppmuntran och beröm är ett lätt sätt att göra chefer – och medarbetare – nöjda. Levereras med fördel oftare än kritik. Om 80 procent av det vi säger är beröm och 20 procent kritik upplevs det som jämt. Kanske finns det någonting i svensk polisverksamhet som fungerar och är värt att berömma?

Och om cheferna i en organisation inte har förtroende för ledningen – kan det då möjligen finnas skäl för högste chefen att idka självkritik?