Per Naroskin: Vågar du testa lite humor?

För en tid sedan medverkade jag på ett chefsseminarium. Det övergripande temat var det ständigt aktuella; att hantera förändringar. Mitt bidrag var att reflektera kring humorns betydelse, bortom det gamla vanliga att skratta och ha kul.

Det blev ett bra samtal om humorns dubbla natur, som både konstruktiv och destruktiv. Humor kan stärka gemenskapen men också användas för att stänga ute. Just i tider av förändring kan galg­humor vara enande inför stora utmaningar. Men risken finns också att den spär på känslor av uppgivenhet. Humor kan utjämna hierarkier eller befästa dem. Och humor fungerar som en säkerhetsventil men kan även bagatellisera problem som man borde ta itu med.

Humor är ett ämne som sysselsatt mig, därför att det går att problematisera mer än man först anar. För trots att alla är så överens om att den är något önskvärt är humorn som fenomen märkligt lite analyserad. Inte minst gäller det humor och ledarskap, det som man (lite skämtsamt) skulle kunna kalla för vertikal humor.

Man brukar säga att det oftast är roligare när man skämtar nerifrån och upp. Det är mer tillåtet för en svagare att driva med en starkare och mäktigare. Därför skulle det vara mer på sin plats att medarbetare skojar med sin chef än tvärtom. Och visst, en chef som kan bjuda på sig själv signalerar att hen är trygg i sin roll.

Samtidigt är chefen i ett utsatt läge och vad som är roligt och respektfullt är inte självklart. Det där gäller åt andra hållet också. Att skämta med en medarbetare kan vara att visa uppskattning. Glöm bara inte att medarbetaren förmodligen läser in fler underbetydelser i dina skämt än kollegans.

Det innebär också att du kanske inte får veta hur skämten landar. Därför måste en chef se upp med risken att fastna i en skämtsam jargong som ingen tycker är kul men ingen vågar protestera mot.

Ett specialfall av den vertikala humorn är när en överordnad chef skämtar med en underordnad inför medarbetarna. Det är nog väldigt svårt att lyckas med eftersom prestigeförlusten lurar alldeles för nära under ytan. Det krävs mycket respekt och fingertoppskänsla för att klara den balansgången.

Jag tror att chefer har mycket att vinna på mer kunskap om humorns mekanismer för att aktivt kunna an­­-vända den som ett kraftfullt redskap.

Det betyder inte att du som chef ska börja uppträda som ståupp-komiker.

Det handlar snarare om att skapa ett humoristiskt klimat som ger tillgång till en bredare och mer personlig repertoar än den som definieras av arbetsuppgifterna. Chefen behöver inte vara roligast på jobbet, men inget hindrar ju att chefen är en av dem som har roligast.