Nye Ericsson-chefen har myror i brallan

Vem sjutton är Hans Vestberg? Ett och annat ögonbryn höjdes när Carl-Henric Svanberg i somras presenterade sin efterträdare som koncernchef för telekomjätten Ericsson. Hans Vestberg var ingen spektakulär kändischef som värvats från ett annat börsbolag, utan var vad som på fotbollsspråk brukar kallas »en egen produkt«.

LÄS MER: Fler Cheftester

En 44-årig tvåbarnspappa från Hudiksvall som ägnat livet åt Ericsson och handboll. Var han verkligen rätt man på rätt plats?

Internt höjdes få ögonbryn. Där var Hans Vestberg något av en kändischef som jobbat inom Ericsson i alla världsdelar utom Afrika, som tillskrivits superhjälteegenskaper för sin insats inom affärsområdet Ericsson Global Services och som tack vare det har blivit hela koncernens ekonomidirektör.

Dessutom har han sprungit maraton tillsammans med Svanberg.
»Förvånad? Inte ett smack. Det har varit så tydligt att Carl-Henric ville ha honom som efterträdare«, säger en person som tidigare jobbat på koncernledningsnivå.
»Redan för två år sedan tänkte jag att om de missar Hans så kommer de att begå ett stort misstag«, säger en annan person med ett förflutet på ledningsnivå.

Så nej, Ericssons styrelse verkar inte ha begått något misstag.
Det är inte omöjligt att Carl-Henric Svanberg själv – och många med honom – ser en Svanberg Jr i Vestberg. Och jo, det finns paralleller. Till exempel när det handlar om arbetskapaciteten.
»Hans tillhör den kategori som kliver ur ett flygplan utan jetlag och som behöver sova lite mindre än andra. Sällan eller aldrig har han setts ur balans. Han är aldrig trött, aldrig tärd, aldrig jagad«, säger en person med god insyn i Ericssons koncernledning.

Den sprittande, nästan okontrollerade energin är något som många återkommer till. Hans Vestberg verkar alltid ha bråttom. Han störtar in till ett möte, antingen med en glad eller förvånad min.

LÄS MER: 49 minuter med Hans Vestberg
»Skulle Hans gå i skolan i dag skulle han säkert få någon bokstavskombination på sig. Han har myror i brallorna. Man har inte många sekunder på sig att fånga hans uppmärksamhet«, säger en person som har jobbat nära Hans Vestberg.
»Jag kan se framför mig hur det såg ut när han gick i skolan. Det är klart att han började träna handboll när han var fyra år. Han kan aldrig sitta still«, säger en annan.

Att han aldrig blir uppjagad stämmer dock inte alls, påpekar en före detta kollega från Ericsson Global Services.
»Du skulle ha sett honom när han kom tillbaka till Sverige efter åren utomlands. Han lyfte från marken! Han var stressad och manisk och hyperaktiv.«

Men det höga tempot varvas med en stor strategisk förmåga och ett skarpt intellekt. »Hur kan han ha sådan koll? Har han en svart bok?«, lär Svanberg ha frågat sig när han ställdes inför Vestbergs kapacitet.
»Hans är oerhört effektiv och receptiv i hjärnan. Man kan sitta på ett möte där det bara flyger omkring siffror. När han går ut därifrån har han en handlingsplan klar. ’För att möta det här måste vi göra si eller så och se till att ha de här resurserna tillgängliga’, kan han säga«, säger en tidigare chefskollega.

Redan i början av karriären var Hans Vestberg en arbetsmyra.
»Vi kom aldrig ifatt honom. Om jag kom till kontoret riktigt tidigt – och då menar jag vid femtiden på morgonen – kunde jag räkna med att Hasses bil stod på parkeringen. Och om jag åkte hem sent så stod den där fortfarande«, säger en av Vestbergs kolleger från början av 1990-talet.

Nästan alla som stött på Hans Vestberg under hans vandring genom Ericssons affärsområden vittnar om hur mycket han gillar det han håller på med. Han brinner för Ericsson, för produkterna, kunderna, människorna.
»Han njuter av situationen, annars skulle det inte funka. Han tror att det han gör bidrar till något gott för alla«, säger en person.

Mellan åren 2003 och 2007 växte Ericssons affärsområde Global Services från tjugo miljarder kronor i omsättning till sjuttio. Om Vestbergs rykte inom koncernen var gott innan, så var det under den här perioden som han tog klivet till att bli Ericssons superhjälte.

Bland annat rodde han i land ett gigantiskt avtal med ett brittiskt telekombolag om drift och leverans av 3G-nätverk, värt ett okänt mångmiljardbelopp.
»Det viktigaste är att han har en förmåga att förstå vår affär, som blir mer och mer komplex. Han har ett stort tekniskt kunnande, som jag tror är baserat på hans nyfikenhet att lära. Han är också prestigelös och beredd att ifrågasätta alla gamla sanningar och att söka nya vägar«, säger en person som jobbat internationellt tillsammans med Hans Vestberg.
»Han formulerar extremt klara, mätbara mål och lyckas genom detta få stora organisationer att gå i takt åt samma håll«, säger en annan.

Han tar sig också tid för dem som inte hänger med i de snabba svängarna, även om det kan märkas på honom att han tappar koncentrationen då han måste stanna upp och berätta en sak en gång till.
Men det höga tempot gör honom emellanåt disträ. Han kan till exempel kliva ur sin bil och gå in på kontoret utan att stänga bildörren efter sig. En gång fick han vattenskador i bilen då han lät bildörren stå öppen i regnet.

Det berättas om hur han har gått upp mitt i natten och duschat i tron att det redan är morgon och om hur han nästan alltid glömmer saker när han är ute och reser. Men ingen säger något om brister i uppmärksamhet när det gäller arbetet.
För en utomstående framstår det kanske som inte helt sunt att jobba så hårt att man inte ens vet vilken tid på dygnet det är.

Men det egendomliga med Hans Vestberg är att han, trots de många resorna och arbetstimmarna, ändå sägs lyckas med konststycket att hinna med sin familj och ha balans mellan arbete och fritid.
Inte minst ha tid för sin andra passion, handbollen, som har varit en trogen följeslagare genom hans liv. En stor del av hans ledarskapsskolning kommer därifrån.
»Ska man vara lyckosam som chef i Ericsson så är det viktigt att förstå lagets väl. Det är inget ställe för solospelare. Men Hans har lagspelet i blodet«, säger en person.

En chef som även har stött på honom på handbollsplanen vittnar om en person som hatar att förlora.
»När man mötte honom gjorde det ont. Det var vinna till varje pris, i varje situation. Och jag tror inte att han hade kommit så långt om han inte hade haft den vinnarskallen.«
Samtidigt som Hans Vestberg har varit chef på Ericsson i Brasilien och i Chile har han spelat handboll på elitnivå. Bland annat blev hans klubb chilenska mästare.
»Handbollen är viktig för honom för att ladda ur. Så är det med människor som har ett högt tempo. De behöver hålla ett högt tempo även på fritiden«, säger en person.

Så fort det ska talas om Vestbergs ledarskap refereras det gärna till hans idrottskarriär. Till exempel när det handlar om hans ilska.
»Han blir arg när folk inte uppför sig. Men han är ingen som skriker och gapar. Blir han arg har han en god orsak. När han kom till Global Services fick han utdela kompanistryk.«
Kompanistryk?
»Ja, Global Services ledningsgrupp bestod av starka individer. Då krävdes det en ännu starkare individ som satte ner foten. Han var tvungen att sätta de andra på plats. Och han hade inga problem med det.«

Hans ledarskap sägs annars vara situationsanpassat.
»Jag behöver bli utmanad för att prestera som bäst och det ser han. Om det är någon annan som behöver hållas tillbaka så ser han det också«, säger en person i hans närhet.

En annan egenskap som härleds till idrotten är hans envishet. Den som vill få Hans Vestberg att ändra sig måste ha bra argument. Men är de bara tillräckligt övertygande går det att få honom att ändra sig.
»Jag kan bli arg på honom och springa in på hans kontor och skrika ’hur fan tänkte du här?’ och då säger han ’oj, förlåt’ och då kan man ju inte vara arg längre«, säger en medarbetare som jobbat länge med honom.

Hans Vestberg var tidigt en av dem som Svanberg hade ögonen på. Elaka tungor säger att Svanberg använde sig av bolagets omdiskuterade vinstvarning som en ursäkt för att få peta Karl-Henrik Sundström från finansdirektörtjänsten 2007, och ge den till Vestberg.
»Hans är en rak, hands on, controller-människa. Det appellerade till Svanberg, som är precis likadan. På så sätt är de själsfränder. Och det passar bra på Ericsson; det skapar ordning och reda«, säger en person.

Hans Vestberg säger sig hata att stå på scenen. Likväl verkar scenen älska Hans Vestberg. Medarbetare talar lyriskt om »hallelujastämning« på hans all employee-möten, där flera tusen medarbetare samlas. Hans långa och smala uppenbarelse och yviga rörelser smittar av sig.
»Alla kommer ut fyllda av energi. De är beredda att göra det lilla extra och känner glädje över att få göra det«, säger en medarbetare.

Hans Vestberg är, som någon uttryckte det, »en folkets man«. Åtminstone Ericsson-folkets. Men ingen är perfekt, inte ens Hans Vestberg. I hans ledarskap finns det skavanker som bevisar att han är mänsklig. Han blir till exempel irriterad över slarv eller sådant som ältas för länge. Däremot ältar han själv lite längre än nödvändigt när det handlar om svåra samtal, till exempel att hantera en person som fått många klagomål och som inte funkar bra i gruppen. Då samlar han fakta och styrka.
»Han kan gå väl grundligt tillväga. Då vill man säga ’kom igen nu, gör det bara!’«, säger en före detta chefskollega.

Det finns också berättelser om hur han blir irriterad på dem som går på tvären. När han blir irriterad blir han fåordig och kortfattad. Ibland kan han bli »taskig«. Det förekommer berättelser om hur han skrivit »förfärliga mejl, brutala och grabbiga«, till människor som inte levererar som de ska.
»Då kan han ge ett rätt så omoget intryck. Han är ingen överseende chef«, säger en före detta kollega.

Grabbigheten har varit ett av Carl-Henric Svanbergs interna signum.
»Det är inte sofistikerat, det blir lätt lite som i ett omklädningsrum. Att bli ’en av grabbarna’ har nog varit en överlevnadsstrategi«, säger en före detta Ericssonchef med insyn i ledningsgruppen.
»Men jag tror att Hans är medveten om det. Han är ju lite yngre än Carl-Henric. Dessutom är han uppfostrad internationellt i Ericsson. Och i den kulturen kan man inte ha den där grabbiga jargongen.«

Trots grabbigheten beskrivs Vestberg ofta som en varm person med mycket humor, som inte pratar vitt och brett om livet utanför jobbet – som består av hustru och två barn – men som gärna berättar när han väl får frågan.
I takt med att han stigit i graderna har han börjat dra åt det mer allvarliga hållet. De som har varit med sedan starten förklarar hur Hans Vestberg har gått från att vara »gamäng till att utöva statsmannaskap«.
»Han var en oslipad diamant när han började, en genuin svensk kille. Han har blivit proffsigare och mer erfaren. Men att det i grund och botten är samma kille är fantastiskt, det finns inga fasoner.«

Vinnarskallen till trots så har Hans Vestberg legat lågt med sina karriärambitioner. Åtminstone utåt.
»Vi skojade med honom när han blev finansdirektör, att nu när han tagit sig så långt borde han väl gå hela vägen. Men det var inget han uttalat själv«, säger en person.
»Hans karriär har gått fort. Det jag har lärt mig av honom är att vara ödmjuk. De man möter i hissen upp, kan man också möta i hissen på väg ner.«

LÄS MER: Chefs betyg till Hans Vestberg