Meningslös jakt på talang

CSR (ett hållbart och ansvarstagande ledarskap) är konkret så till vida att det går att förklara med modeller och formuleringar. Talang däremot är abstrakt. Just därför kommer det aldrig finnas några färdiga lösningar på hur man attraherar och behåller talang.

I det senaste numret av Veckans Affärer försöker sig redaktionen på konststycket att kartlägga talanger och förklara talang. Underhållande läsning, men tyvärr blev jag inte mycket klokare.

Stina Honkamaa rankas av tidningen som den mest talangfulla som finns att tillgå i Sverige just nu. Efter ett par år som hyllad vd på reklambyrån Carat har hon just nu tillträtt som Sverigechef för Google.

Hon om någon borde ju veta vad talang är och hur man som chef gör för att behålla personer med talang . Men hennes svar på frågan om hur hon gör för att motivera andra talanger på jobbet får inte mystiken att skingras nämnvärt:  
”Jag tycker om att jobba nära mina kolleger, att ha stort förtroende för dem, lyssna och diskutera ofta och mycket med dem.”

Hon får det att låta så banalt. Och det värsta är att det förmodligen är precis så enkelt – och samtidigt så himla svårt.

Är det någon fler än jag som tycker att Honkamaas metod påminner om hur vi av relationsexperter uppmanas att göra för att hålla kärleken vid liv?

Jag funderar på om det möjligen kan vara så att talang är något som alla har – men att den bara visar sig i möten där det uppstår någon form av dynamik. I så fall är det inte talanger vi ska jaga, utan i stället ska vi koncentrera oss på att skapa förutsättningar för att våra befintliga men hittills okända talanger ska väckas.  Och det ger problemet med att hitta talanger en helt annan dimension.