Mellanchefer får för lite stöd

Mellanchefer är en viktig resurs i organisationers utvecklingsarbete. Men de får sällan det handlingsutrymme de behöver, menar sociologen Kjerstin Larsson som nyligen har disputerat vid Linköpings universitet.

I sin studie har hon följt ett projekt som handlade om lärande på arbetsplatsen inom vård och omsorg. Syftet var att hitta vilka faktorer som stödjer ett hållbart utvecklingsarbete. Hon har också intervjuat flera chefer inom kommun och landsting om kritiska händelser i deras ledarskap.
Kjerstin Larsson har isolerat mellanchefer som en viktig faktor för att organisationer ska kunna utvecklas.

”De är gränsöverskridare. De ska omsätta ledningens direktiv i praktiskt arbete, men de ska också föra upp kunskap i organisationen, och hjälpa politiker och högre chefer att förstå den vardagliga praktiken och de problem som kan finnas där” , säger Kjerstin Larsson i ett pressmeddelande.

Hennes avhandling visar att mellancheferna sällan får det stöd de behöver av ledningen. Kommunikationen är ofta ensidig, uppifrån-och-ner. Ledningen jobbar också ofta med frågor som är trendiga, i stället för med det verksamheten verkligen behöver.

Kjerstin Larsson pekar på att mellanchefer behöver få inspiration utifrån för att jobba mer framgångsrikt. Horisontella nätverk, där mellanchefer får återkoppling från chefer på samma nivå, är viktiga.

Hon påpekar också att mellanchefer måste ha ett rimligt antal underställda för att kunna driva sin verksamhet. Trettio medarbetare är en smärtgräns, då kan chefen fortfarande ha en nära relation till alla underställda. Då finns en chans att alla medarbetare kan känna sig delaktiga i utvecklingsarbetet.