Mål kontra verklighet

Om jag skulle gissa så tror jag att jag sprungit cirka 50-75 mil sedan december. Men pulsklockan, som har inbyggd GPS säger att det bara är 31 mil. Bara en mil per vecka? Hur har det gått till? Det är nog egentligen inte tillräckligt för att springa ett marathonlopp. Men jag har cyklat cirka 50 mil också. Det kanske hjälper lite i alla fall.

Jag har satt upp tre mål inför maran:
1.†† †Att komma till start.
Ja, det låter som ett väl fegt mål, men betänk risken att bli förkyld, skadad eller omotiverad!
2.†† †Att ta sig runt hela banan utan att ge upp.
Att ge upp finns inte som alternativ i mitt huvud , men det kan ju bli nödvändigt om kroppen säger ifrån totalt.
3.†† †Att klara loppet på under fyra timmar.
Ska egentligen inte vara omöjligt. Jag springer en halvmara på under två timmar utan problem. Men det sägs ju att ett riktigt marathonlopp börjar vid 30 km Ö

Största hindret just nu är min familj som ligger hemma och hostar och har ont i halsen. Jag har inte bacillskräck i vanliga fall, men jag vill inte bli sjuk nu! Vår vd Vibeke tycker att jag ska sova på soffan här på kontoret. Ja, det skulle väl få min fru att känna sig som en riktig idrottsänka!

Visste du att:
Två av dem som tidigare varit ganska motvilliga till motion här på jobbet har nu börjat träna på allvar.

Chefredaktör Camilla Jonsson planerar att springa Tjejmilen och vår marknadschef Lotta Malmberg har tränat tillsammans med vår traffic Linn Nyström på Army fitness.

Camilla, som tidigare sa att hon vägrar att springa för ”det är fult” löptränar numera mer varje vecka än jag till och med!

Både Lotta och Linn använde en del av det friskvårdsbidrag som Chef betalar till de anställda till den minst sagt märkliga träningsformen Army fitness. Personligen skulle jag inte vilja uppleva lumpen igen tre dagar i veckan klockan sex på morgonen, men Linn och Lotta kommer in som två glada Piff och Puff efter träningen och berättar i mun på varandra hur de vadat fram i lera eller krupit genom vägbrunnar samtidigt som ett ilsket befäl manat fram dem.

Jag frågade Camilla om hon inte vill springa Midnattsloppet tillsammans med oss andra i augusti nu när hon börjat löpträna, men fick svaret att motionera är något hon av princip inte vill göra tillsammans med sina arbetskamrater. Där satte hon fingret på något som nog många känner: att jobba tillsammans är en sak, men att svettas och träna tillsammans är en helt annan. Vissa saker vill man göra ensam.