Linda Waxin: Vilka misstag väljer du att lära av?

I det här numret av Chef finns en artikel som handlar om det oangenäma ämnet misstag. Jag vill peka ut skillnaden mellan Uppenbara misstag, och det som egentligen är det intressanta, nämligen Dolda misstag. Uppenbara misstag bär såklart på lärdomar, ibland. Men är inte sanningen den att det är mängden skam som ofta avgör hur vi agerar på dem framgent? Är inte sanningen den att omgivningens reaktioner är det som ofta gör dem just Uppenbara? Kanske den uppenbara lärdomen i många fall är en utominnerlig villfarelse som inte leder någonannanstans än till rädsla för att uppleva skam igen? Men jag tror att mängden skam är ett dåligt mått vad ett definierande misstag är. Jag önskar dig att istället rikta blicken mot de Dolda misstagen.  

Jag tar ett exempel: Det Uppenbara misstaget för den portugisiska flickan jag nyligen såg under en resa var: jag sprang fel. Omgivningens reaktioner skratt och att peka ut misstaget. Den Uppenbara lärdomen: spring inte så fort så att du missar instruktionerna. Eller var inte så inställd på att vinna så att du riskerar att bli till åtlöje. Tänk dig nu att hon gör denna lärdom till sin sanning och att den påverkar hennes inställning till sig själv och livet.  

För att förydligaa resonemanget ger jag ett vuxenlivsexempel ur mitt eget liv. Jag har startat flera egna projekt, några av dem i bolagsform. Ett av dem har jag satt i konkurs. I Sverige är konkurs fortfarande skambelagt, i många andra kulturer är det en erfarenhet som visar på att någon satsat och vågat och dessutom lärt sig massor. Den Uppenbara lärdomen i min svenska kontext skulle då kunna vara: starta inte fler bolag med komplexa affärsmodeller och stora ambitioner. Den internaliserande sanningen skulle kunna vara: du har inte vad som krävs för entreprenörskap eller mod lönar sig inte. Det Dolda misstaget skulle då enkelt kunna bli att jag gör detta till min sanning och därmed filar ned mitt mod. Och att jag i framtiden bara bettar på andra, istället för mig själv.    

Det är inte försent att välja vad som är ett misstag värt namnet för dig. Och att stanna upp och bromsa innan du gör det Uppenbara misstaget till det Dolda och därmed hämmar dig själv. 

Scenen i parken avslutades med en manlig lärare i 25-årsåldern som stod på knä och höll flickans händer medan hon grät, han talade lugnt och varmt på portugisiska, så jag förstod inte vad han sa, men jag tror att han räddade henne från lärdomen av det Uppenbara misstaget och från att låta den lärdomen bli sanningen som riskerar att hämma henne. Att han sa att hon egentligen vann för att hon satsade allt och var snabbast. Misstagsledarskap.