”Ledarskapet prövas i denna stund”

Bottenlös sorg. Det var min första känsla när jag läste om masskjutningen i Örebro. En skolskjutning i Sverige. I Sverige!

I skrivande stund vet vi att ett tiotal personer har dödats och sex personer är skadade. Attacken har sänt chockvågor genom skolsverige och jag tror att alla rektorer har tänkt tanken att det hade kunnat vara deras skola.

Ledarskapet prövas i alla skolor i situationer som dessa.

Vi förväntas ge korrekt information till medarbetarna, ge stöd och råd. Vi finns där för både medarbetare och elever. Det är viktigt att prata med eleverna om det som hänt för att markera att det inte är normalt.

Rektorer har ett komplext uppdrag eftersom vi svarar gentemot medarbetare, elever, föräldrar, förvaltning och politik. Vi förväntas också vara tillgängliga för journalister. De vill ofta ha svar utan betänketid.

Under veckan har jag fått frågan om jag tror att Sverige kommer bli som USA, kommer alla skolor i Sverige få larmbågar?

Jag har ingen aning, men jag hoppas verkligen inte det. Öppenhet är värd att försvara, idag, i morgon och för alltid. Vi ska inte låsa in oss, men vi ska vara förberedda på att det värsta kan hända.

Med ett väloljat säkerhetsarbete ökar chansen att vi gör rätt.

Min syn på säkerhet förändrades i grunden efter en utbildning i pågående dödligt våld som jag gick för några år sedan. Ett budskap på utbildningen var att rutiner är bra, men lita inte på att de hjälper dig när krisen är ett faktum. Vid en in- eller utrymning finns det inte tid att leta efter rutindokument.

Föreläsaren ångade på med hur man barrikaderar ett klassrum, varför vi ska träna på att snabbt dra ner persiennerna och blockera dörrspringor. Hade min chef sagt åt mig att träna på att snabbt dra ner persiennerna innan jag gått utbildningen hade jag förmodligen undrat om han hade blivit knäpp.

Förberedande arbete handlar inte bara om rutiner utan främst om att känna sina lokaler, kontrollera att alla dörrar har fungerande lås, att alla persienner fungerar och att det finns textilier för att försvåra insyn med.

Kommunikation är alltid en utmaning och särskilt när man inte har mer fakta än de man kommunicerar med.

En rektors säkerhetsarbete handlar mycket om att vara förberedd på hur vi ska arbeta bakom kulisserna. Det är en avvägning hur mycket information man ska gå ut med. Det är först i efterhand vi får veta om vi skapat oro eller lugn med våra ledarhandlingar.

Jag brukar tänka att i en krissituation är rektorer som en and som simmar i en damm. På ytan ser allt lugnt och fridfullt ut, men under ytan trampar vi på som sjutton. Ingen ser hur fort vi trampar. Organisationen upplever i bästa fall att vi har situationen under kontroll oavsett vad vi själva upplever.

Det är även viktigt att ledare sätter gränser. I skolans värld kan det handla om föräldrar eller utomstående personer.

Kommunikationen utåt är A och O för att inte dränkas i enskilda frågor.

De misstag vi har gjort kommer ofta upp till ytan, och de beslut vi fattat och val vi gjort, ifrågasätts. Har vi tränat tillräckligt mycket på att hantera pågående dödligt våld, om inte, hur kommer det sig. Vad har vi för rutiner egentligen, när kommer vi gå ut med information.

När frågorna hopar sig ska vi vara tydliga med, hit men inte längre.

Att leda i oro är en utmaning och det finns inga rätt eller fel i ett akut läge. Det är också när vi sätts på prov som vi påminns om hur otroligt viktigt uppdrag vi har.

Jag är övertygad om att när det är oroligt runt omkring oss ska vi följa våra rutiner och ha skoldag som vanligt. Matematik, läxförhör, raster och läsning.

De senaste dagarna har mina tankar varit hos de drabbade i Örebro. På skolledningen som slungades in i den värsta av mardrömmar. Jag har tänkt på alla elever, lärare, personal, föräldrar och anhöriga.

Hela Sverige står bakom skolledningen på Campus Risbergska i Örebro i den här svåra stunden.

Ta hand om er!