Led med hjärnan

Är du i färd med att ge instruktioner, goda råd eller konstruktiv kritik? Då ska du vara med­­veten om att det väcker samma skräckreaktioner i hjärnan på dina medarbetare, som om de skulle höra snabba steg bakom ryggen en mörk sensommarkväll.

Hjärnforskarna har nämligen blivit allt mer övertygade om att våra sociala behov är lika viktiga för hjärnan som våra grundläggande överlevnadsbehov.

Med andra ord: När vi upplever ett socialt hot reagerar hjärnan på samma sätt som när den upplever brist på mat, vatten eller säkerhet. Och när hjärnan lägger sig i hotläge har vi svårt att koncentrera oss på något annat. Hjärnans analytiska och kreativa system släcks helt enkelt ner.

För att nå goda resultat i en organisation är det därför helt avgörande att chefen förstår hur man bäst smörjer medarbetarnas ”sociala hjärnor”. Det menar Marie Ryd, vetenskapsjournalist och tidigare forskare vid Karolinska Institutet. Numera arbetar hon med prenumerationstjänsten Holone, som informerar om just kognitiv och social neurovetenskap.

”Det här är som en naturlag. Förstår du inte att en rädd person inte kan prestera, kan du aldrig leda en annan människa. Det handlar om att respektera hur hjärnan fungerar”, säger hon.

Under de senaste tio åren har det skett en revolution inom neurovetenskapen. Med hjälp av funktionella magnetkameror kan forskarna nu studera hur hjärnan beter sig när vi tänker, känner eller fattar beslut. Resultaten ger nya insikter i hur det goda ledarskapet bör bedrivas.

”Om chefen ger upphov till hotsignaler kan inte medarbetarna leverera. De har bara en sak i fokus – och det är tigern som attackerar dem. De hamnar i stressläge och får tunnelseende”, säger Marie Ryd.

SCARF-modellen har skapats för att visa just hur hjärnan reagerar på hot i sociala situationer. Genom att skapa ett ram­verk bestående av fem så kallade sociala domäner – status (status), certainty (för­utsägbarhet), autonomy (autonomi, självständighet), relationships (relationer) och fairness (rättvisa) – kan SCARF-modellen tillämpas och testas i en mängd olika situationer. Inte minst på arbetsplatsen.

Status
Hög eller låg status handlar om hur vi upplever vår betydelse i relation till andra. När ställningen i hackordningen hotas försätts hjärnan i hotläge. Som chef gäller det allt­­så att väga sina ord på guldvåg för att inte trampa någon på tårna, och eftersträva en statushöjning hos alla medarbetare.

En sådan behöver inte nödvändigtvis vara resurskrävande och dyr. Fortbildning och glada tillrop kan i viss mån verka lika belönande för hjärnan, som en befordran eller högre lön.

Förutsägbarhet
Hjärnan letar hela tiden efter igenkännbara mönster för att kunna förutsäga framtiden och säkra vår överlevnad. Organisatoriska förändringar och otydlighet skapar osäkerhet och hotsignaler i hjärnan. Chefen kan mildra detta genom att tydliggöra förväntningar och ha hög transparens på arbetsplatsen.

Självständighet
Hjärnan eftersträvar hög autonomi, det vill säga känslan av att man kan påverka sin situation genom självstyre. Mikrostyrning kan uppfattas som hot av medarbetare, som då känner att maktlösheten ökar och valfriheten minskar. Som chef bör man eftersträva sunda relationer. Lita på medarbetarna och låt dem fatta egna beslut, inom rimliga ramar.

Relationer
Hjärnan avgör blixtsnabbt vem som är vän respektive fiende. ”Vikten av att chefen är på ‘insidan’ kan inte nog betonas”, säger Marie Ryd. Om människor litar på varandra stärks samarbetet i gruppen. Som chef gäller det alltså att låta medarbetarna utveckla trygga kontakter, till exempel genom små grupper eller mentorprogram.

Rättvisa
Upplevd orättvisa försätter hjärnan i hotläge direkt. Som chef är det viktigt att inte ha olika regler för olika medarbetare. Hög transparens, tydlig kommunikation och öppenhet – till exempel att låta medarbetarna veta hur lönesättningen fungerar – kan undvika känslor av orättvisa.

I grunden handlar SCARF-modellen alltså om att som chef förstå hur man ökar den sociala tryggheten på arbetsplatsen. Det kan leda till gladare och friskare med­arbetare – och bättre resultat.

”När en fiende kom till busken för att slå dig i huvudet med sin stenåldersklubba, var du tvungen att ha råkoll på var klubban var. Det handlade ju om att överleva. Det intressanta är att hjärnan har kidnappat dessa nätverk även för sociala hot”, säger Marie Ryd.