»Jag styr ett gummi-kontor«

Hur styr man upp en verksamhet med så olika antal anställda?
»Det här är verkligen ett gummi-kontor! I tre månader varje höst är vi många på liten plats och vi ska göra väldigt mycket på kort tid. Vi jobbar långa dagar, men det märker man inte. Det är så roligt och vi har ett öppet klimat där alla hjälper alla. Det funkar för att alla verkligen vill vara här. En del är tjänstlediga från sina vanliga jobb och får en kick av att komma hit och jobba med oss. Men för de flesta är vi en väg ut på arbetsmarknaden. De ser det här som en avancerad praktikplats där de verkligen får ta alla sina resurser i anspråk och kan blomma ut. Många tycker att de lär sig mer här än vad de lärt sig under hela sin högskoleutbildning.«

Hur får man de tillfälliga att känna sig som en i laget?
»För att få alla volontärer med på tåget har vi genom åren utarbetat ett ganska gediget program som närmast kan likna en festivalskola. Utbildningen består alltid av festival- och filmkunskap och sedan specialiserar man sig inom biljett-teknik, biografkunskap och så vidare, beroende på intresse. Och så har vi stora fester särskilt för volontärerna, så vi brukar bli ett ganska sammansvetsat gäng när vi går upp i full styrka. Dessutom bildas det en hel del roliga subkulturer, ibland anordnar volontärerna sina egna prisutdelningar, gör interna tidningar och fortsätter hålla kontakten efter festivalen i egna klubbar.«

Hur motiverar du folk som inte får betalt för jobbet?
»Motivation är mitt minsta problem. Vi har cirka tusen sökande till 300 volontärplatser varje år. Det är en jättebra merit att ha varit här. Och så får ju alla ett filmpass, så de kan se så mycket film de vill när de inte jobbar.«

Hur kan det vara så populärt att söka projektjobb hos er?
»De flesta är ju i början av sin karriär och det jag kan ge tillbaka är att rekommendera dem till andra arbetsgivare. Många av mina tidigare projektanställda sitter nu på chefspositioner i den svenska filmbranschen – biochefen på Nobel Entertainment och utlandschefen på Svenska filminstitutet, till exempel.«

Största utmaningen i jobbet?
»Att förverkliga visionen om en festival med hög kvalitet och att ständigt förnya sättet att se film på trots våra begränsade resurser. Vi har ofta problem med brist på biografer.«

Det roligaste med jobbet?
»Att få se så mycket film, det är väldigt inspirerande! Vi har en egen biograf på kontoret och vi ser minst två filmer i veckan för att hinna se alla.«

Det tråkigaste?
»De begränsade resurserna.«