»Ideal möter bister verklighet«

Chefer lyfter gärna fram ledarskap med inriktning på visioner, strategier och värderingar. I en studie av chefer på mellan och hög nivå i ett stort internationellt kunskapsföretag hävdade de tillfrågade att det var centralt att skapa en gemensam förståelse och målsättning.

Men när cheferna uppmanades att specificera hur de arbetade fick redogörelserna en annan karaktär. Då framhävdes administrativa och operativa uppgifter, som arbete med budgetar, hemsidor, finna ersättare vid tjänstledighet, lokalfrågor med mera.

När vi i vår forskning observerar chefer i arbete är det oftast svårt att upptäcka tydliga exempel på ledarskap. (Detta bekräftas också av en studie som Chef och Kairos Future utförde för ett par år sedan. Det var klent med tid över för ledarskap. Medarbetarna snarare än den egna chefen stod för feedback.) I våra studier uttryckte vissa chefer frustration över detta.

En högre chef var till exempel förtvivlad över att hennes ledarskap inte kunde uttryckas då alla uppgifter och krav närmast gjorde henne till vaktmästare. Men för många tycktes den slående diskrepansen mellan vad de gärna framhöll och vad de faktiskt gjorde inte utgöra något större problem. När en chef, som gärna pratade om strategiskt fokus, ombads att vara mer specifik betonade han »att man måste inta ett mycket, mycket mer styrande sätt till människor i de här operationerna«.

Många chefer verkar kunna glida mellan tjusiga ledarskapsideal och en praktik frikopplad från dessa utan större svårigheter.
Trots alla idealbilder om ledarskap som förmedlas av utbildare, konsulter och affärspress, så tycks chefer i organisationer och företag ofta vara starkt benägna att framför allt ägna sig åt administrativa och operativa frågor. Trycket på att lösa problem och leverera snabba resultat är starkt. Arbetsplatserna domineras av möteskulturer med mer eller mindre fruktbara möten. Chefer är ofta mera mötesarbetare än ledare.

Det är också svårt att bedriva ledarskap i någon ambitiös mening eftersom formulerade visioner och värderingar lätt blir standardmässiga. En chef i ett läkemedelsföretag sa till exempel att ledarskapet handlade om att »leva visionen«, vilket gick ut på »att jobba med infrastruktur och serva forskarna«. »Vision« blir här lika med en ganska grov och platt beskrivning av gruppens arbetsområde.

De »ideologiska« kraven på att ägna sig åt ledarskap strider mot de praktiska organisatoriska kraven. Härtill kommer oförmåga att omsätta ledarskap i praktiskt arbete. Den tjusiga föreställningen om ledaren som visionär och strateg upplöses i det konkreta, administrativa arbetet.

Ledarrollen får en positiv utformning i retoriken men upprätthålls inte i praktiken. Chefsrollen får en negativ framtoning i företagsretoriken men bevaras (eller genomdrivs) i praktiken (se Alvesson & Sveningsson, »The good visions, the bad micro-management and the ugly ambiguity: contradictions of (non-)leadership in a knowledge-intensive company«. Organization Studies vol. 24, no 6).
Ledarskap i mer ambitiös mening är ett svårt projekt som troligen kommer till uttryck främst på ledarskapsutbildningar och i bästsäljande böcker.

Ledarskapet som central praktik och avgörande bestämning för vad som händer i arbetslivet är ofta överskattat. Flummigt prat om coachning, visioner med mera kan till och med bli ett svepskäl för att inte utföra arbetsledning.
Etiketterandet och mytbildningen om modernt chefsarbete såsom ledarskap bildar inte sällan ett präktigt illusionsnummer.