Henrik Martin: Att välja bort – ledarskapets svåraste konst

Så gott som alla ledare jag träffar i dag bär på en känsla av att de alltid ligger steget efter.

Det beror inte på avsaknad av driv, förmåga och idéer – tvärtom.

Men nya initiativ, ledarteorier och projekt tillkommer ständigt, i överflöd, vare sig man vill eller inte. Och många av oss är för dåliga på att också ta bort saker. 

Ta exempelvis problemet med ledarteorier: När någon ny spännande ledarskapsteori dyker upp i rampljuset gör vi oss alltför sällan av med de gamla. Snarare staplas de lager på lager, tills dagens chef sitter med en allt tyngre verktygslåda att förhålla sig till.

De gamla koncepten ligger kvar och skramlar i botten av lådan, ofta som halvt genomförda processer eller dammiga powerpoints.

Det nya läggs ovanpå, med en förväntan om att ”det här måste vi ju också göra”.

Resultatet? En ledarutmaning som kan kännas omöjlig att släpa runt på och svår att använda.

Allt börjar faktiskt i toppen. Jag höll i en ledardag häromdagen, där vd:n gjorde en glimrande presentation av organisationens nya riktning. Dragningen var inspirerande och tydlig på samma gång, och innehöll flera nya fokusområden för framtiden.

Majoriteten tyckte just att den var inspirerande och tydlig, men flera suckade faktiskt: ”Vi jobbar redan på max, hur ska vi hinna med det här också?”

Bra fråga.

Det verkliga ledarskapet sitter inte i att lägga till. Det sitter i att välja bort.

Det börjar i strategin (handlar inte strategi egentligen bara om att ”välja”, eller ”välja bort”?), och sen måste varje ledare översätta organisationens strategival till sin verklighet, och själv våga välja bort.

Att välja bort är kanske den minst glamorösa, men mest avgörande färdigheten en ledare kan odla i dag.

Den kräver mod, integritet och förmågan att stå emot förväntningar från såväl kunder som medarbetare och chefer. Det kan vara väldigt svårt.

För när nya projekt ska lanseras, eller nya mål ska sättas, är det inte bara frågan om vad som ska tillkomma, det är först när något lämnar bordet som utrymme skapas för att det nya ska få kraft.

Och vi ledare har så många möjligheter att välja bort. Det kan gälla möten (behöver du verkligen ha alla du har i kalendern?), initiativ (när la ditt team ner en satsning/projekt senast?), mätetal (bara för att det går att mäta innebär ju inte det att man ska göra det?).

Till sist, kanske viktigast av allt: personlig energi.

Den ledare som är bra på att addera men dålig på att välja bort kommer förr eller senare att göra sönder både sig själv och sitt team. Det finns alltid fler mejl, fler initiativ, fler förväntningar.

Men ingen annan än du själv kan välja bort de saker som dränerar dig, för att ge plats åt det som laddar dig.

Det är inte egoistiskt, det är en förutsättning för att orka leda långsiktigt.

Ledarskapsteorier kommer och går, inspirerar en stund och bleknar sedan.

Det som består är ledare som vågar sortera. Som inte bara hoppar på nästa trend, utan som skapar utrymme för det som verkligen betyder något.

Så när du står inför något nytt, ställ dig (eller ditt team) den enkla frågan: ”Vad är jag beredd att välja bort för att det nya ska lyckas?”

Det kan visa sig vara den kraftfullaste ledarfrågan du någonsin ställer.

-> Vad vi kan lära av elefantskötare

-> Konsten att ta ledarskapet i rummet

-> Hur autentisk ska man vara som ledare?