Forskarbok undersöker hur ledarskap påverkas av kriser

Vad har vi civila chefer mest att lära av det som ni gör inom försvaret?
”De två aspekter vi brukar framhålla är etik, som är viktigt när man hanterar det statssanktionerade våldet, men också viktigt när det ”skorpar till sig” i den civila världen. Inte minst inom sjukvården där det också kan handla om liv och död.
Den andra aspekten är stress. Vår stressutbildning är ju rätt omfattande och Försvarshögskolan har mycket forskning på området, där ligger vi i framkant. Det gäller även moralisk stress, när individens värdegrund ställs i motsats till handlingen som man utför.”

Hur arbetar ni med det här?
”Vi har en övningskultur. Eftersom det tack och lov inte är krig, så förbereder vi oss för att hantera den väpnade striden genom att öva och öva. Man måste kunna utföra rationella handlingar i en kaosartad situation. 
I boken har Susanne Hede skrivit om krishanteringens olika faser. När hon undersökt det har hon hittat respondenter inom offentlig förvaltning som tycker det är för otäckt att öva. Och när de gör det så finns inte stöd i kulturen för att gå utanför rutinerna.” 

Hur kan ledarskapet ge stöd för att gå utanför rutinerna? 
”Försvarsmaktens filosofi som bygger på vilja till engagemang, initiativ och att känna glädje när man får ett ansvar. Man ska ha kompetent personal som vet när de ska lösa en uppgift och när de ska säga nej. Om jag fått en order och kommer fram till en linje där vi upptäcker minor måste jag kunna välja att ta en annan väg. Man ska ha information och förstå ett övergripande syfte som man arbetar mot.”

Den ryska militären har ju inte riktigt lyckats med sin invasion av Ukraina. Har det brustit i ledarskapet? 
”Jag tror att det även handlar om andra saker, som logistik. Men jag vet att delvis både amerikansk och rysk ledning har influenser av ett tayloristiskt system. Du är en kugge i ett maskineri, där du bara gör som du blir tillsagd. Att vara värnpliktig i Ryssland är nog ingen dans på rosor, de är där vi kanske var för 60-70 år sedan, när soldaterna bara var brickor i ett auktoritärt system. Det rapporteras om soldater som trott att de varit på övning och soldater som är mer rädda för sina befäl än för fienden. Då får man ingen initiativkraft.”
”När man nu ser hur Ryssland utreds för folkrättsbrott är det tydligt att man inte heller har koll på de etiska aspekterna. Det behöver man kanske inte ha när man är en diktatur. När en demokrati släpper lös det djuriska som är ett krig krävs det någon som håller i kopplet och säger stopp, som kan se när våldet är proportionerligt och kan skilja civila från militära mål.”