Fatemeh, 17, är ledare för den stora sittstrejken

På trappan upp till Medborgarhuset sitter hundratals ungdomar. Nedanför väntar ett stort pressuppbåd med kameror och mikrofoner. I centrum sitter Fatemeh Khavari, 17 år, och talar rakt ut i etern.

”Vi måste stoppa utvisningarna till Afghanistan”, säger hon bestämt.

Bakom henne applåderar ungdomarna – som på en given signal. Men hur blev det så här? Att det blev hon som blev talesperson för de utvisningshotade ungdomarna?

”Det är inte så konstigt egentligen. Jag har alltid varit en ledare ända sedan jag var liten”.

Det finns också något som skiljer henne mot många av de andra som sittstrejkar. Hon är inte utvisningshotad utan kom till Sverige för två år sedan. Då befann sig hennes bror redan i Sverige och på den vägen blev hon anhöriginvandrare.

Men ändå var det något som gnagde inom henne. Hon såg vad hotet om utvisning gjorde med hennes vänner. Därför började hon sätta ihop pusselbitarna tillsammans med andra inom organisationen ”Ung i Sverige” för att protestera mot utvisningarna.

”Vi har hela tiden haft en plan för hur vi ska nå ut och ta nästa steg”, säger hon.

Hur har ni lyckats samla så många?

”Vi har använt oss mycket av sociala medier. Ensamkommande i hela Sverige har sett det och har kommit hit för att protestera”.

Demonstrationen började med en sittstrejk på Mynttorget vid Gamla Stan i Stockholm – men blev redan andra kvällen attackerade av den högerextrema gruppen Nordisk Ungdom. Det blev en kamp för Fatemeh Khavari att se till att ingen från demonstrationen gick till motattack.

”Vi visste att det kunde hända och kunde inte lita på att polisen skulle skydda oss. Därför pratade jag om att vi skulle vara redo – men att vi aldrig skulle sänka oss till deras nivå”.

Att hon lyckades med sitt ledarskap den gången tror hon beror på att de andra respekterar henne.

”Jag har deras förtroende. Men att vara ledare är makt, makt, makt. Därför måste jag vara en god förebild”, säger Fatemeh.

Skulle du vilja fortsätta vara en ledare i framtiden?

”Såklart att jag ska. En dag ska jag bli statsminister! När jag sa det till Mikael Ribbenvik (generaldirektör för Migrationsverket) sa han att jag skulle få hans röst. Det kändes bra!”.