Fanny Widman: ”Det är 2020 och kvinnor blir fortfarande förminskade på jobbet”

För jag tyckte det var svårt att hantera de där subtila situationerna som ibland kan uppstå. När man får en magkänsla som säger att din motpart har andra intentioner än vad du har. En magkänsla som jag vet att många kvinnor känner igen sig i och som uppstår i situationer orsakade av maktstrukturer och könsnormer.

Jag minns så tydligt när jag började ifrågasätta strukturerna. Jag var säljare inom it-branschen, vilket innebar att jag större delen av min arbetstid var ute på kundmöten tillsammans med en manlig kollega. Han skulle hjälpa mig att svara på tekniska frågor eftersom det jag sålde var tekniskt avancerade system.

Jag bokade alla möten själv och hade det affärsmässiga ansvaret, vilket alltid gjordes tydligt vid början av alla möten. Ändå hände det titt som tätt att jag blev osynliggjord. Ofta kändes det som man antog att jag inte hade kompetens. Eller att jag helt enkelt var rätt obetydlig i mötena.

Det kunde vara saker som att mina frågor besvarades till min kollega, eller att kunderna även riktade alla sina frågor till honom. En gång var det faktiskt till och med en kund som kramade om mig vid slutet av ett möte och sa: ”Tack gumman, det gjorde du bra!”.

Efter det mötet var både jag och min kollega rätt nollställda. Det blev en ögonöppnare för honom. Han hade hört om att kvinnor behandlas annorlunda i näringslivet. Men det här var första gången han såg det hända själv.

Jag kämpade rätt hårt med att tackla det här och uppmanades att ”bli mer business”. För mig ledde det till att jag började klandra mig själv. Jag tänkte att jag nog inte kunde vara den extroverta person som jag är om jag ville lyckas. Så jag började tona ner mig själv, anpassa mig. Anpassningen hade ett högt pris för mig. Precis som den haft för många andra kvinnor som gjort precis likadant.

Och hur vet jag att många andra kvinnor gjort precis likadant? Jo, för att jag ur frustrationen över allt jag beskrivit startade podden Fannys Förebilder. Där intervjuar jag de mest framgångsrika kvinnorna i Sverige för att få svar på just frågan om de delade mina upplevelser och hur de tacklat det. För i brist på bra chefer i min närvaro kändes det som den enda vägen. Och vet ni, det är 2020 och kvinnor blir fortfarande förminskade på jobbet på grund av sina kön. Är det inte tragiskt att vi inte har kommit längre än så?

Så varför en krönika om detta i Chef? Jo, för att som många av er vet så har ni ledare ett stort ansvar för att förändra den här problematiken. Nu har jag gjort nästan hundra intervjuer och insett vikten av att prata om de här vardagliga situationerna i organisationer. Varför? Jo, för att de har blivit en del av normen.

När jag startade podden var en av mina frågor till gästerna om de någon gång upplevt att de blivit förminskade på grund av sina kön. De sa att det hänt så många gånger att de knappt kunde minnas en specifik situation. Det var först när de fick frågan som de började reflektera över det. Det har med andra ord blivit en del av normen och något som vi bara accepterar och går vidare. Så nu när jag får chansen vill jag uppmuntra alla er som läser att ha öppna samtal om det här hos er. Och att analysera även era egna beteenden. Det är min starka tro att det här inte är något som sker medvetet utan något som händer för att det alltid varit så.

För att utmana gamla invanda mönster måste vi först bli medvetna här och nu. För min manliga kollega blev ett specifikt möte en ögonöppnare. Det gjorde också att han och jag började prata om de olika situationer som uppstod i de rum vi befann oss i. Då kunde vi också bolla hur vi skulle hantera det tillsammans. Om du som ledare pratar om dessa saker på riktigt kanske du också får en ögonöppnare som ger dig medvetenheten att driva en förändring. Och det vill du väl?

/Fanny Widman, grundare av och programledare för podcasten Fannys Förebilder samt web & social media manager på Sogeti.