»Du avbröt mig hela tiden«

KONFLIKTEN

Catharina Löfqvists version (teamledare för innesäljarna på Caperio och medarbetare till David Pohanka):

”I början tyckte jag att det var lite jobbigt att du bara stormade fram till mitt skrivbord, ställde dig bakom ryggen på mig och krävde: ’Jag vill ha det här, kan du ta fram det där, jag behöver siffrorna, jag vill att du kollar upp det här åt mig.’ Du bara babblade på – och snabbt skulle det gå.

Detta hände allt oftare, flera gånger i veckan. Jag hade jättemycket att göra redan som det var. Du visade ingen respekt för mina andra arbetsuppgifter utan verkade tro att jag bara kunde lägga allt annat åt sidan så fort du kom med en fråga. Det kändes som att det du bad om alltid skulle komma i första hand. Jag blev mer och mer irriterad.

En dag blev det bara för mycket. Jag hade en dålig dag och var redan stressad när du som vanligt ångade fram till mitt skrivbord. Du bad mig ta fram statistik åt dig. Jag minns att jag sa att jag inte hinner på en gång. Klockan var efter lunch. Du behövde detta innan dagen slut. När det dröjde skickade du ett mejl och frågade hur det gick. Det blev droppen. Jag mejlade tillbaka och skrev: Här har du! Detta var strax innan jag skulle gå hem. Jag var som ett åskmoln. När jag skulle gå var jag som vanligt tvungen att passera ditt skrivbord och jag minns hur jag stampade så det dundrade i kontorslandskapet och med hela mitt kroppsspråk visade hur förbannad jag var. Jag vet inte ens om jag sa hej då. När jag satte mig i bilen för att köra hem tänkte jag: Jäkla skit!”

”Jag kan inte läsa dina tankar”

David Pohankas version (operativ chef och vice vd på Caperio och chef över Catharina Löfqvist):

”Du hade aldrig tidigare sagt att du tyckte att jag kom och störde. Så din reaktion den här dagen var jag oförberedd på, även om jag visste att du kunde ha ett häftigt humör ibland. Men det är inte är acceptabelt att låta sitt det gå ut över jobbet. Risken är stor att det smittar av sig och sänker omgivningen. I din roll som teamledare tycker jag att du var en dålig förebild då.

Du missförstod också mitt budskap. Jag bad dig ta fram statistik åt mig någon gång under dagen och sa att du skulle göra det när du hann. Jag sa faktiskt också: Säg till om du inte hinner.

Jag märkte när jag bad dig att det inte landande bra. Du bara mumlade något till svar. Jag kände vibbarna i luften, men eftersom du inte sa ifrån trodde jag inte att det var något problem. Jag kan ju inte läsa dina tankar.

När klockan var tio i fem och jag ännu inte fått något frågade jag om det var på gång. Då skickade du ett surt mejl där du hade hafsade ihop det jag frågat efter. Det var inte bra utfört, ingen kvalitet alls. Jag blev besviken. En stund senare rusade du hem för dagen med klumpfötter gånger tre klampandes i golvet. Jag trodde att dina klackar skulle landa på undervåningen. Jag sa hej då, men du bara fnös till svar. Min kollega bredvid mig sa oj då, vad var det där?”

LÖSNINGEN 

”Han backade och bad om ursäkt”

Catharina om hur konflikten löstes:

”Efter fem minuter ringde David på min mobil. Han frågade: Har vi något problem som vi borde tala om? Är det något som jag har missat?

Jag sa som det var, att jag var sur och irriterad, att han inte hade en aning om mina prioriteringar och vad jag sitter med för arbetsuppgifter när han kommer och förväntar sig hjälp på en gång.

Han backade och bad om ursäkt för det, men sa också att han förväntade sig att jag skulle säga till om det var något problem. Han hade önskat att jag sagt ifrån eller bett om hjälp i stället för att bli arg.

Dagen efter gick jag fram till honom och sa att jag uppskattade att han hade konfronterat mig och tagit initiativ till att lösa konflikten. Jag var besviken på mig själv för jag uppfattar mig i vanliga fall som en rak person. I konflikten med David däremot hade jag inte levt upp till det. Jag ångrade också att jag varit snäsig, otrevlig och tjurig. Men David hade å sida borde ha varit mer lyhörd. Men han är en väldigt spontan och impulsiv person.

Sedan dess samarbetar vi bra. Vi har fått en annan förståelse och tolerans för varandras personligheter och arbete.

”Hon hade haft en dålig dag”

David om hur konflikten löstes:

”När Catharina gått tänkte jag: Hur ska jag tolka det här? Har jag gått på för hårt? Jag vet med mig att jag är ivrig. Men jag har höga krav på mina medarbetare.

Catharina och jag kände inte varandra så väl då. Jag hade inte jobbat så länge. Catharina var en nyckelmedarbetare som var van att ha stort inflytande. Jag kände att jag var tvungen att reda ut det som hänt så jag ringde hennes mobil.

Det var som att trycka på en knapp. Allt vällde ut – hur pressad hon kände sig, hur mycket hon hade att göra och att hon upplevde att jag inte respekterade det. Hon sa att hon dessutom hade haft en dålig dag.

Jag bad om ursäkt och sa att jag visst respekterade hennes tid och arbete. Men jag sa också att om hon inte kan leva upp till det jag kräver förväntar jag mig att hon talar om det. Då kan jag hjälpa till att prioritera.

Vi kom överens om att vara tydligare mot varandra båda två.

Eftersom jag pratar fort hade Catharina inte uppfattat att jag sagt att hon kunde säga nej och jag var säkert redan på väg bort till min plats när jag sa det. Hon lovade att konfrontera mig direkt nästa gång om hon kände något problem, vara rak och ärlig och säga till om hon inte har tid. Jag lovade att inte bara klampa på utan att faktiskt fråga först: Har du tid att prata med mig ett par minuter?"