Därför lever myten om kvinnlig konkurrens

Kvinnor som inte kan jobba ihop – visst har du också stött på dem? Jaja, kanske inte i verkliga livet, men tänk på alla filmer som… Djävulen bär Prada, kanske?

Skämt åsido, myten om den intrigerande kvinnan som ständigt förstör för sina medsystrar på jobbet – och blir trollad tillbaka medelst ryktesspridning, underminering och mobbning – är just en myt. Det menar juristerna och äkta paret Andrea S Kramer och Alton B Harris i en artikel i Harvard Business Review.

I sin nya bok It’s not you, it’s the workplace, slår de effektivt hål på den och menar att svaret snarare ligger i diskriminering på arbetsplatsen. Dynamiken bakom fördomen beskriver de så här:

På arbetsplatser som leds av och domineras av män finns en inbyggd partiskhet både vad gäller kön och samhörighet. Det leder dels till uppfattningen att män är bättre än kvinnor på ledarskap och på att prestera under press, men också till att manliga chefer i högre grad inkluderar andra män i sina nätverk, ger dem utmanande arbetsuppgifter eller boostar deras karriärer.

Vilket i sin tur leder till att kvinnor tvingas tävla om de få tillfällen de ges att ta sig uppåt i hierarkin. Dessutom uppmuntras de – när de lyckas ta sig till en chefsposition – att använda en manligt kodad ledarstil för att rättfärdiga sin plats i den inre – manliga – kretsen. Något som också kan leda till spända relationer till andra kvinnor på arbetsplatsen.

Men även utanför manligt dominerade sammanhang finns olika förväntningar på kvinnor och män. Kvinnor förväntas – både av män och andra kvinnor – bete sig på ett visst sätt, till exempel bry sig om och ta hänsyn till andras personliga problem, behov och utmaningar.

Vilket kan vara svårt i en högt uppsatt ledarroll, där ett mer rättframt förhållningssätt med organisationens bästa i åtanke är det som förväntas av arbetsgivaren.

Därför kan kvinnliga chefer ofta ses som kyliga eller till och med otrevliga, medan män i samma roll och med samma beteende enbart uppfattas som att de sköter sitt jobb.

Därmed inte sagt att det inte existerar otrevliga kvinnor – men det finns inga bevis för att de är fler, eller för den delen har svårare att samarbeta, än vad män är och har. Och därför, förordar artikelförfattarna, bör man istället för den eventuella konfliktbenägenheten hos enskilda kvinnliga medarbetare och chefer fokusera på justeringar på arbetsplatsen – så att kvinnor inte systematiskt förfördelas i sina karriärer.