Cissi Elwin Frenkel: Vad mäter du egentligen?

Jag minns en obligatorisk utbildning som jag gick när jag jobbade på ett stort förlag. Den handlade om ett nytt löneredovisningssystem så att man själv skulle fylla i sin arbetstid och rapportera tillbaka elektroniskt.

Man kan tro att det inte är så krångligt. Men det var det. Ett par timmar av alla 250 anställdas arbetstid ägnades åt hur man skulle fylla i om man gick till apoteket en kvart och ville kvitta det mot en kvarts kortare lunch. Det var nämligen olika tider och kunde inte bara bytas ut, utan ingick i ett system som var så snårigt att det nästan blev uppror där på kursen.

Jag hade just blivit chef och visste inte riktigt hur man skulle se på arbetstid, men kände i hela kroppen att det var fel. Hur skulle jag kunna stå och propagera för att alla skulle fylla i de här tidlistorna på det här detaljerade viset? Hur mycket tid skulle jag ägna åt att kolla upp det? Och den svåraste frågan av allt; vad är arbete, vad är fritid?

Om någon läser en bok på kvällen som de får en idé utifrån och som de skriver ner och som sedan resulterar i en artikel, är det då fritid eller jobb? Om någon går ut med några vänner och får ett tips som vi kan använda, blir det en längre lunch dagen efter då? Och de som kom till jobbet först av alla och fikade i en halvtimme tillsammans, jobbade de?

Jag bestämde mig där och då för att mäta resultat och inte timmar per dag som man sitter på sin kontorsstol. Självklart har man vissa gemensamma möten och saker som alla måste vara med på. Det är ju för att vissa arbetsuppgifter ska bli gjorda som vi anställer folk. Alltså är det ju det som prestationen ska mätas på.

Men för att kunna mäta prestationer måste man ha tydliga mått. Man måste definiera en miniminivå, så att medarbetarna vet vad som förväntas och när det är good enough.

Chefen måste också kunna konkretisera vad som krävs om man vill avancera och höja sin lön. Genom att målmedvetet arbeta med att sätta mått på hur mycket var och en förväntades skriva per månad höjde vi produktiviteten bland våra journalister med 30 procent. Och då kunde de komma och gå som de ville. För småbarnsföräldrar blev tillvaron avsevärt mycket mindre stressig.

Jag tror att vi måste ändra vår syn på hur och vad vi ska övervaka apropå svaren på undersökningen om fusk på jobbet i detta nummer. Självklart beror det på vad man har för arbetsuppgifter. Men om vi mäter rätt saker kan vi ju helt strunta i hur mycket vuxna människor väljer att vara på Facebook. Vore inte det skönt?

Klorofylla
Har just tillbringat en helg med min mest hälsosamma vän Karin. Klorofyll är grejen om jag förstod det rätt. Låt mig redan nu gissa att råsaftcentrifugen blir årets julklapp. Och starta dagen med en drink av ruccola, mangold, spenat, avocado, citron, ingefära och ett äpple.

Länge leve filmen
I oktober fyller Svenska Filminstitutet 50 år. Om du inte har vägarna förbi Stockholm 18–20 oktober och kan gå på någon av alla gratis aktiviteter och filmvisningar med celebriteter som Benny Andersson och Lasse Hallström med flera så kan du alltid gå in i guldgruvan på filmarkivet.se och fira lite för dig själv.