Cissi Elwin Frenkel: ”Jag — en manipulatör?”

Jag har ett bulimiskt förhållande till tv-serier och den här helgen är det fest när Netflix släpper tretton avsnitt av den politiska dramasuccén House of Cards. Kevin Spacey är i sitt livs form som den totalt samvetslöse inpiskaren Francis Underwood i Washingtons representanthus. Robin Wright spelar hans iskalla hustru.

Tillsammans utgör de en stenhård pakt som med hjälp av en karriärlysten ung bloggerska fjärrstyr toppolitiken med smarta, hänsynslösa drag. Spännande, cyniskt och väldigt underhållande.

Kevin Spaceys karaktär må vara genomrutten, men det finns ingenting i den mänskliga naturen som är honom främmande. Intuitivt hittar han sina motståndares djupaste drivkrafter och utifrån dem spinner han ett nät som de fastnar eller går vilse i. Han ligger hela tiden ett steg före och ingen hinner se snubbeltrådarna innan de redan fallit.

Det obehagliga kommer när min man ställer frågan; men det här känner du väl igen? Ett visst mått av manipulation tillhör ju chefens vardag. Vaddå? Jag försöker ju vara rak och tydlig. Transparent och ärlig. Jag vill inte ha några dolda agendor. Jag drivs av att se människor utvecklas. Ja, men om jag ska vara uppriktig. Visst har jag manipulerat.

Det är lättast att se i de fall jag har haft uppdrag med en politisk dimension. Som till exempel när jag var vd på Filminstitutet. Min första höst gjorde jag ett utspel om digitalisering av biograferna. Jag skrev en debattartikel och fick omedelbart en offentlig utskällning av kulturministern. Frågan blev låst och omöjlig att tala om på ett tag.

Då förstod jag att offentliga utspel sällan är den mest framgångsrika metoden om man vill uppnå något. Inte heller att profilera sig alltför tydligt. De mest framgångsrika verkar genom andra. Hela arbetet sker bakom kulisserna. Som lobbyist ska man förse politikerna med underlag, ge dem alla fakta de behöver, få dem att förstå vad de kan vinna genom att driva en fråga och låta dem ta hela äran om de får igenom dina idéer.

Men det är jobbigare att tänka på att man ju faktiskt använder en del av samma metoder på sin egen organisation. Som chef måste du ligga steget före, få med dig alla, hitta medarbetarnas egna drivkrafter. Samtidigt vet du ju åt vilket håll du vill att ni ska gå. Är det då inte att manipulera att vilja få dem att själva upptäcka det du redan vet? Eller är det bara skickligt ledarskap?

De allra ynkligaste exemplen som ofrivilligt spelas upp i mitt huvud är de gånger jag manipulerat för att vinna tid när jag varit  stressad eller för att rädda mitt eget skinn. Den pinsamma episoden när jag var ny som chef och skulle säga upp en medarbetare för första gången och hade gruvat mig så och började berätta om min skilsmässa. För att visa att jag också hade känslor. För att han skulle tycka synd om mig. Inte bli arg. Det fungerade inte.

Så klart. Jobbigt att tänka på.

Usch. Men jag är i alla fall inte lika vidrig som Kevin Spacey i House of Cards.

Missa inte: Viktigaste ögonblicken
Chefs reportrar Calle Fleur och Fredrik Emdén har rotat i arkiven, intervjuat experter, hårdsållat och kommit fram till de hundra viktigaste ledarskapsögonblicken i svensk historia. Håll utkik på nya Chef.se.

Den 18 februari börjar nedräkningen. Kom med egna förslag om ögonblick du tycker passar in. Skicka dem till fredrik.emden@chef.se.