Chefskris i vården: Hälften vill sluta

54 procent av cheferna inom äldreomsorgen har övervägt att lämna sitt jobb. Och 53 procent av första linjen-cheferna, det vill säga de som är närmsta chef för medarbetarna i en verksamhet.

Sammantaget har hälften av alla chefer inom vård och omsorg övervägt att lämna inte bara sitt jobb utan hela sektorn, för att arbeta i en annan bransch. De vill helt enkelt inte längre verka inom vård och omsorg. Det är skrämmande siffror i rapporten som Ledare inom vård och omsorg (LIVO) tagit fram utifrån en undersökning på 2 000 chefer i vården.

Orsaken till chefernas missnöje uppges vara arbetsbelastning, personalgruppernas storlek och lönen.

”Pandemin har bara ytterligare förstärkt de brister som funnits i chefernas arbetsmiljö mycket länge. Personalgruppernas orimliga storlekar är något som myndigheter och forskare pekat på i många år. Jag är rädd att pandemin är droppen som får bägaren att rinna över för många chefer”, säger Jenny Wibacke, ordförande i LiVO.

Enligt SKR (Sveriges Kommuner och Regioner) behövs 28 000 fler chefer inom välfärden de närmaste åren. Men fyra av tio chefer vill inte rekommendera andra att satsa på ett chefsjobb inom vården. 

”Om inte chefen själv kan rekommendera sitt jobb och överväger att lämna, hur bra ambassadör för arbetsplatsen är chefen då för sina medarbetare? säger Jenny Wibacke.

En chef I LIVO:s undersökningen säger:

”Man kan inte behandla personal hur som helst. Det finns en gräns för vad personalen klarar av och när man överskridit den lämnar de sitt arbete i vården, antingen för att de blivit sjuka av sitt arbete eller av ren självbevarelse.”

Inom vård och omsorg finns arbetsmarknadens i särklass största personalgrupp. En mycket stor majoritet (97 procent) av de som svarat på undersökningen har medarbetaransvar. Drygt sex av tio chefer har fler än 20 direktrapporterande medarbetare och fyra av tio har fler än 30. Bästa storleken på personalgrupper anses vara 12-15 medarbetare enligt Nyckeltalsinstitutet. De och många forskare med dem menar att de viktigaste faktorerna för ett bra arbetsliv är små arbetsgrupper. Men trots att det stora antalet medarbetare har kritiserats under flera år är det bara en av tio chefer i undersökningen som hyser hopp om att personalgrupperna kommer minska. 

Hälften av cheferna förväntar sig ingen förändring mot i dag och var tredje chef tror att de till och med kommer att ha fler direktrapporterande medarbetare än i dag. Trenden tycks alltså peka mot rakt motsatt riktning mot vad forskning och myndigheter pekar på som viktiga förbättringsområden. 

Rapporten ”Chefsförsörjning i kris” sammanfattar läget så här:

” De ansvariga bör ta chefernas missnöje på största allvar och inse ledarskapets värde. Chefernas arbetsvillkor och arbetsmiljö får direkt påverkan på om samhällets välfärdsresurser används på effektivast möjliga sätt. Det påverkar hur medarbetare mår och presterar samt förmågan att leverera en god vård och omsorg. (…) Det är hög tid att uppvärdera ledarskapets värde i välfärdssektorn.”