Därför är givare mer framgångsrika

Enligt Svenska Akademiens ordlista betyder ordet ”reciprocitet” ömsesidighet. I Whartonprofessorn Adam Grants bok ”Ge och ta”, är det ett nyckelord. Reciprocitet markerar var på skalan mellan givare och tagare vi befinner oss.

Hur bra är vi på att samspela med andra? Det är avgörande för vår framgång, lika avgörande som motivation, förmåga och flyt.

Tagaren vill få mer än den ger. Det egna behovet är viktigare än andras; för att tagaren ska bli framgångsrik krävs att den är lite bättre än alla andra.

En tagare måste inte vara en hård eller hänsynslös person. Det kan helt enkelt handla om någon som månar om att skydda sig. Den retoriska frågan ”om inte jag ser till mina egna intressen, vem ska då göra det?” är tagarens ledstjärna.

Det som tilltalar Adam Grant själv med givare är att de når sina framgångar utan att förminska andra. De finner vägar som gör att hela kakan blir större, som både de själva och andra gynnas och får ut mer av.

Frågan om givare och tagare hör definitivt hemma på jobbet.

I grupper som består av givare är helheten större än delarna.

”Om vårt givande endast är förbehållet privatlivet, vad kommer att saknas i våra yrkesliv? Genom att ändra riktningen – om än bara lite – mot givarhållet, får vardagen kanske en starkare känsla av framgång, mer långsiktiga resultat och en djupare mening”, skriver han.

Tre attityder

Förutom givare och tagare finns det också en tredje attityd: den matchande. Den är välrepresenterad i arbetslivet. Medan tagaren vill ha stor avkastning på sin insats och givare inte kräver någon alls vill matcharen ha lika mycket tillbaka som han eller hon har satsat.

Matcharen strävar efter ”en balans mellan att ge och ta enligt rättviseprincipen”, skriver Adam Grant.

Matchare hjälper andra och skyddar sig själva på samma gång. Tjänster och gentjänster ska jämna ut sig i det långa loppet.

Adam Grant påpekar att vi ofta pendlar mellan de olika attityderna beroende på vilken situation vi befinner oss i: när vi förhandlar om vår lön är vi tagare, när vi är mentorer är vi givare.

Ringarna på vattnet

För tagare är framgång att lyckas bättre än andra; när tagaren vinner förlorar någon annan. En framgångsrik matchare lyckas balansera sina egna resultat genom att vara rättvis mot andra.

Men för givare är framgång detsamma som handlingar och prestationer som har en positiv betydelse för andra människor.

Ska vi komma mot en mer givande form av reciprocitet måste vi göra stora förändringar när det gäller rekrytering, utvärdering, belöning och befordran av medarbetare.

Vi får inte bara se till individens produkivitet utan se hur den sprider sig som ringar på vattnet i organisationen.

Adam Grants bok är full av berättelser om just detta, sambandet mellan individens och kollektivets framgång.

Flera undersökningar som Adam Grant gått igenom, gjorda bland ingenjörer och läkarstudenter, visar att givarna ligger i botten på framgångsstegen. De hör till de minst produktiva, men ligger i topp när det gäller antalet gjorda fel.

Rent karriärmässigt är det alltså ingen fördel att vara en givare. Viljan att hjälpa andra hindrade personerna i undersökningarna från att göra sitt eget jobb bra.

Men när Adam Grant tittade lite närmare så visade det sig att det inte alls var tagare eller matchare som låg överst på framgångsstegen. Nej, även här fanns det givare.

De som var bäst i test, sett till såväl kvantitet som kvalitet, var de som gav mer till sina kolleger än de fick tillbaka.

Givarna var alltså både bäst och sämst.

Sambandet mellan reciprocitetsformen och framgång visar att givare, oavsett yrke, har större sannolikhet att bli vinnare.

Fotnot: Texten är ett utdrag ur Chefboken –  där Chefs bokredaktör Fredrik Emdén sammanställer en bästsäljande ledarskapsbok på ett lättläst och inspirerande sätt. Chefboken nr 1 2014 är Adam Grants Ge och ta (Volante)