Annie McKee: ”Odla nära vänskap – på jobbet!”

Allra först – hur kommer det sig att du ägnat ditt yrkesliv åt ledarskap och organisationer?

”Jag gick ingen typisk väg, direkt från gymnasiet till universitetet, utan gifte mig och fick barn tidigt och pluggade inte förrän senare. Vi bodde då i ett fattigt område med väldigt dåligt utbyggd service, så jag var väldigt involverad i olika sociala projekt. Vi fick helt enkelt organisera sådant som ingen annan fixade åt oss, som mat. Efter ett tag tröttnade jag på det livet och insåg att jag behövde plugga. Jag intresserade mig för organisationspsykologi eftersom jag kände igen många av problemen från föreningslivet i mitt grannskap. Bristen på kunskap om ledarskap, inte minst hos mig själv, var verkligen något som bidrog till att göra människors liv miserabla, och det kändes som att det fanns något verkligt meningsfullt att bidra med där.”

Har du varit med om enskilda situationer i ditt eget yrkesliv som påverkat dig starkt?

”Jag var med om ett väldigt starkt uppvaknande efter den 11 september 2001. Jag skulle ha befunnit mig i restaurangen i tornet med en vd, men hade dubbelbokat och hamnade med styrelsen i en intillliggande byggnad i stället. Där satt jag och såg allt hända. Jag hade visserligen ett bra jobb, men bestämde mig då för att livet är för kort för att acceptera ett yrkesliv som inte känns helt meningsfullt. Inom några månader hade jag sett till att ändra min situation.”

Du har varit rådgivare till många inflytelserika beslutsfattare. Om jag vill bli en bättre chef, var börjar jag då?

”Chefer som vill utvecklas brukar normalt försöka lära sig nya tekniker, exempelvis gå på en workshop för att lära sig förhandla, eller lära sig hur man ska göra för att påverka andra. Det är visserligen bra, men först måste man utveckla sin självkännedom. Om du exempelvis inte har koll på hur du påverkas känslomässigt vid olika typer av interaktioner med andra är det svårt att bli en bra förhandlare. Det andra steget är att lära sig hantera sina tankar och känslor. Något jag sett ställa till det för chefer mer än något annat är extremt stark ambition. Det kan verka konstigt men om man inte kan hantera den drivkraften kan den lätt leda till att man ägnar sig åt fel saker.”

Vilket skulle du säga är det vanligaste misstaget som chefer gör? 

”Att sätta affärsmål och resultat före människor, och tro att man då gör sitt jobb. Goda resultat är snarare en bieffekt av ens verkliga jobb, som är att arbeta med människor.”

Du lyfter känslan av mening, och att man bidrar till något större än en själv, som något helt centralt för att man ska kunna vara lycklig på jobbet. Men går detta verkligen att känna i alla typer av jobb?

”Jag tror att det går. För vissa är det självklart enklare, som läkare och lärare. Men det handlar om hur man tänker kring sitt eget -jobb, de känslomässiga ramar man sätter kring det. Jag har exempelvis tit-tat på städare. Där finns gott om exempel på personer som genom sitt sätt att tänka ser mening i arbetet, och faktiskt känner att det är mer än bara ett jobb. Att göra en känslomässig investering i jobbet gör i allra högsta grad timmarna du tillbringar där betydligt bättre. Och det är en rätt stor del av livet.”

Du brukar ta upp värdet av djupa vänskapsrelationer på jobbet. Finns det inga problem med det?

”Det finns en gammaldags idé om att man inte ska vara vän med folk man jobbar med. Men det är bara larvigt, vi blir vänner med männis-kor vi tillbringar tid tillsammans med. Vi är inte robotar, och kan inte stänga ner våra mänskliga sidor bara för att vi går till en arbetsplats. Med nära vänskapsband blir arbetsplatsen en mycket tryggare, roligare och mer utvecklande plats.”

Finns risken att vi blir isolerade i en framtid med allt större inslag av frilansande och hemmajobb?

”Det är sant att fler och fler jobbar utan tät kontakt med arbetskamrater, men det betyder inte att behovet av goda relationer på jobbet har minskat. Det innebär att vi behöver tänka extra mycket på hur vi ska få personer som jobbar på distans att ändå känna sig inkluderade, hur man ska bära sig åt i dessa virtuella relationer för att ändå lära känna varandra.”