Alexander Stutterheim: ”Jag är en sur jävel”

Du har byggt upp ditt företag på berättelsen om hur du hittade din morfars regnrock i en övergiven lada i Stockholms skärgård. Hur viktig har den historien varit för dina framgångar?
”Den har varit väldigt viktig. Många i Sverige har sett sin mormor eller farfar i en sådan rock, sett den hänga i fiskebodar eller på vinden i sommarstugor. Det finns en nostalgi kring den där enkla, robusta regnrocken som tilltalar många.”

Hur började alltihop?
”Från början handlade det om att jag ville uppdatera morfars regnrock. Jag kan inte ens sy en kråkspark, men jag visste hur den skulle se ut. Några sömmerskor i Borås sydde upp den åt mig för hand. Eftersom folk frågade om rocken började jag sälja den i mitt kök. Det var mitt hobbyprojekt i två år, innan jag sa upp mig från reklambyrån och öppnade butiken Regn. Efter det har vi kört på.”

Nu säljs dina produkter på tio marknader. Stjärnor som Robyn, Sarah Jessica Parker och Kanye West bär din regnrock och snart ska du lansera ett samarbete med hiphopmogulen Jay-Z. Hinner du stanna upp och reflektera?
”Nej, inte riktigt, men jag försöker prata om det med min psykolog. Alltså, jag ville inte ha några an­­ställda. Jag ville ha ett ensamvargs­projekt och det var ett sådant under två års tid. Nu är vi plötsligt åtta personer som delar på jobbet.”

Hur känns det att släppa taget?
”Det är läskigt, men det är följden av att jag beslutade mig för att satsa allt och försöka lansera regnrocken globalt. Jag fick något slags megalo­manisk idé om att bygga en berättelse kring melankoli- och regnbegreppet, att göra det till mitt. Jag upptäckte att ingen annan hade gjort det.”

Så melankolin blev din affärsstrategi?
”Jag tror att vi värjer oss för svärtan och det jobbiga i det här landet, vi sopar det under mattan. Men jag ville in i den världen. Jag vill lyfta melankoli och regn och visa att det inte är så hemskt att känna sig lite blå. Men det hade kanske inte fun­gerat att komma med den idén till en bankman.”

Hur gör du för att din berättelse inte ska kännas alltför deppig?
”Vi försöker ha humor. Vår slogan är ’Swedish melancholy at its driest’. Det tycker britterna och amerikanarna är väldigt kul. Men egentligen handlar det om att jag ville hitta något mer att prata om utöver själva produkten. Många varumärken har inte tilltalande historier som kommer från hjärtat. De har bara coola produkter och coola bilder. Vår story är inte sprungen ur ett halvårs strategi- och analysarbete. Det var bara en känsla som jag ville utforska.”

Men det var väl ganska tufft för dig ett tag?
”Fram till förra sommaren var det ekonomisk katastrof. Jag hade gjort en miljonförlust och tvingats sälja min lägenhet. Det var en period förra vintern när jag stod inför beslutet att låta sömmerskorna sy på, så att jag skulle ha tillräckligt med rockar inför våren, eller vänta. Jag lät dem sy på, men det innebar att hela min ekonomi gick in i 700 regnrockar som hängde kors och tvärs under ett tak i Borås. Då hade jag några mardrömsnätter.”

När kom vändpunkten?
”Entreprenören Micke Söderlind, grundare och vd för strumptillverkaren Happy Socks, kom in i min butik och sa: ’Du, ska du stå här tills du blir pensionär eller ska vi rulla ut det här över världen?’. Han erbjöd sig att bli styrelseordförande och hjälpa mig utan lön, men han krävde att jag anställde en vd. Efter några dagars funderande sa jag ja. Jag började inse att jag hade gjort flera personers jobb i några års tid.”

Nu är du chef. Är du en glad inspiratör som motiverar dina medarbetare?
”Haha, nej. Jag är ingen glad prick – och inte särskilt inspirerande heller. Jag vill att alla ska vara friska och trivas, men jag är en sur jävel som aldrig är nöjd med något. Det måste vara ett helvete för dem i bland. Men nu börjar det se ut som att det fungerar ekonomiskt. Jag har länge sagt att jag ska bli glad den dag vi börjar gå med vinst.”

Vad skulle din morfar säga om han fick se vad berättelsen om hans gamla regnrock lett till?
”Han skulle nog vara väldigt stolt över det här. Min morfar var alltid melankolisk när det regnade. Allt det här började ju som en hommage till honom. Jag ville producera en rock som får bäraren att vilja gå ut i regnet och möta sina demoner – eller i alla fall säga hej till dem.”