Calle Fleur: ”5 saker min corona-valp har lärt mig om ledarskap”

Ja ja ja, jag erkänner. Jag har också blivit med corona-valp. Helt plötsligt var han här – en tufsig och bångstyrig labradorvalp med en 110-procent-extra-allt-dödsföraktande personlighet.

Här var det inget snack, va. Här behövde ärmarna kavlas upp, chefskostymen plockas fram, ledarkepsen träs på. Här hade vi en ullig liten lerklump som blixtsnabbt måste coachas till en vältrimmad individ. Men för en annan, som levt och andats ledarskapsfrågor i snart ett decennium – både som chef och på Chef – väcktes snart nya perspektiv på tillvaron som ledare.

Först och främst var det bara att fetglömma det här med tillitsbaserat ledarskap. Det är liksom svårt att sjunga självledarskapets lov när ens medarbetare brinner för idén att svälja barnstrumpor, tugga i sig Macbook-sladdar och dricka rengöringsmedel. Här krävdes något annat.

Jag stolpar väl helt enkelt upp några insikter, väl medveten om risken att få Sveriges samlade hundtränare på mig. Ett släkte – ytterligare en spaning! – som är minst lika manstarka och har lika förtroendeingivande leenden som ledarskapskonsulterna.

Alltså: 5 saker min hundvalp har lärt mig om ledarskap – och hur du omsätter det i jobbvardagen

1. Du kan inte vara för tydlig
Alltså, missförstå mig rätt: Det är klart att jag vet att man ska vara tydlig som chef. Herregud, det skrivs ju böcker och hålls kurser i ämnet i parti och minut. Du vet, linda aldrig in. Säkerställ att du är förstådd. Gå direkt till pudelns (ha!) kärna. Men med en hundvalp krävs en helt annan typ av tydlighet. Det räcker med två kommandon för att leda din hund rätt i livet, läser jag i någon av de 6 böcker jag köpt på mig i ett fåfängt försök att ta mitt hundägande på allvar. ”Bra” när beteendet är… bra, ”Nej” när beteendet är fel. Kanske inte det mest inspirerande ledarskapet i vardagen, förstås, men bra mycket bättre än ”jag hör vad du säger och tar det med mig”.

2. Satsa på positiv förstärkning
Bajsat i hallen? Inte ett ord. Tuggat sönder mattes dunjacka? Inte en krusning på ytan av den ocean som är mitt tålamod. Men! Vänta på signal för att få lov att goffa i sig uppblött torrfoder? Wow, otroligt! Kissa ute på gräsmattan istället för på husses kavaj? Godisfest! Ungefär så kan man sammanfatta det moderna valpledarskapets främsta dogm, det vill säga att ignorera oönskat beteende och uppmuntra positivt beteende. Funkar garanterat lika bra på arbetsplatsen (förhoppningsvis med andra exempel, dock).

3. Avled!
Barnfingrar är lika ”fingerlicking good” för valpen som prinskorven är för en medelålders mellanchef på julfest. Eller nåt. När hunden glatt sätter sina sylvassa små rovdjurständer i ungarnas händer är det bara en sak som gäller, meddelar mig expertisen: Avled! Alltså: Ge något annat – roligare! – som valpen kan tugga på. Som ledare är kopplingen förstås självklar: När medarbetare söker upp dig för att beklaga sig över någon vardaglig trivalitet, fäster du blicken i den suddiga framtiden och målar upp ett lagom visionärt scenario där nästan precis allting är bättre.

4. Var en kul snubbe/snubba
Hur mycket ska jag leka med min valp egentligen? Här går åsikterna isär. Peter Ekeström, författare till utmärkta ”Hundskolan”, sammanfattar: ”Det talas ofta om två olika skolor när det gäller all träning av hundar, alltså den mjuka och den hårda linjen. Varför måste det vara antingen eller? Den som leker, skrattar och busar med sin hund, skapar perfekta förutsättningar för att kunna säga ’Nej, nu räcker det’ på ett konsekvent och ’stenhårt’ sätt. Jag ser ingen motsättning i att vara lekfull mysmänniska och bergfast bestämmare.” Skönt att höra! Det samma gäller ju chefskapet över människor. Det finns ingen motsättning mellan att vara en exekutiv beslutsfattare och en skojfrisk, bullrig typ. Det räcker alldeles utmärkt att vara sig själv!

5. Våga ta din ledarroll
Experterna verkar vara rörande överens: Hunden blir följsam om du lyckas göra dig själv mer intressant för den än omgivningen. Hunden skäller för att hen tror att hen måste lösa situationen åt dig. Och så vidare. Mycket är vunnet om du med lugn, trygghet och pondus lyckas förmedla att du, och ingen annan, är verkställande direktör i firman. Du pekar ut riktningen. Du målar upp visionen. Ja, du måste torka upp bajs i en kulört plastpåse ibland, men du bygger också en relation – en kultur! – byggd på ömsesidig respekt och glädje.

Ledarskap, va? Vilken grej!