Är du visionär? Akta dig för tunnelseende!

Starka framtidsvisioner är ofta nödvändiga för att åstadkomma radikal innovation och få människor med sig. Men alltför entydiga visioner kan också förhindra utveckling. Det visar ny forskning. ”Det blir en inlåsningseffekt”, säger forskaren Marie Bemler.

Ledarskap
Publicerad
Illustration: Øivind Hovland

Självkörande bilar är en självklar del i samtidens föreställningar om framtiden.

Så pass att det, enligt Transportstyrelsen, inte längre är frågan om ”om” utan ”när” vi har förarlösa fordon på våra vägar.

Självkörande, uppkopplade fordon med potential att ”revolutionera resorna” och ”bidra till bättre miljö, ökad trafiksäkerhet samt mer tillgängliga och attraktiva stadsmiljöer”, som Göteborgs stad visionärt formulerar det på sin hemsida.

Hajpen till trots låter genombrottet för de självkörande framtidsbilarna vänta på sig. Transportsystem är tröga. Tekniska och ekonomiska hinder tornar upp sig och har inte sällan visat sig större än röststarka förespråkare givit sken av. 

”När man jobbar med innovationer är det viktigt att presentera dem på ett slagkraftigt sätt, så att alla förstår. Det gäller att skapa tydlighet och visa vilja, för att få människorna med sig. Baksidan med sådan entydighet är att den hämmar innovationsprocessen och förmågan att tänka kritiskt.”

Det säger Marie Bemler, forskare vid Handelshögskolan i Stockholm, som i en färsk doktorsavhandling visar hur alltför starka visioner kan orsaka tunnelseende. 

Utgångspunkten är den idé om självkörande bilar som hon själv varit med om att lansera. 

Under sina år som ingenjör på Scania använde hon entusiasmen som omgärdar de förarlösa fordonen för att driva utvecklingen. Hon förundrades samtidigt över hur så många kunde stå så enade kring den radikala teknik som till stora delar var – och är – outvecklad.

I sin forskning har hon granskat hundratals Youtube-filmer och nyhetsartiklar, och sett att i stort sett alla inblandade teknikexperter, forskare, industriledare, bilchefer och ”tech bros” talar om de självkörande bilarna på ett likartat sätt, ungefär som Göteborgs stad här ovan. 

Men är det verkligen självklart att trängsel och klimatavtryck minskar om, eller när, de förarlösa fordonen lanseras på bred front?

I sin forskning visar Marie Bemler hur myndigheter och trafikpolitiska studier pekat på allvarliga, miljömässiga risker med den nya tekniken.

Illustration: Øivind Hovland

Simuleringar från KTH visar att bilresorna kan öka med upp till det dubbla jämfört med i dag, eftersom de självkörande fordonen antas bli bekvämare, mer tillgängliga och billigare än dagens.

De teknikpositiva visionerna må vara viktiga, men att tillverka och driva alla dessa nya fordon kan i värsta fall bli rena klimatbomben.

”Varför skulle familjer som bara har en bil i dag inte skaffa sig ytterligare en om de självkörande fordonen nu är så bra? Det är osannolikt att bilresandet går ner, om biltillgången blir större”, säger Marie Bemler.

Och hon konstaterar att den, enligt henne fullt befogade, kritiken dränks i larmet från den allmänna jubelkören. 

Vilket gör det svårare att åstadkomma praktiskt fungerande lösningar som långsiktigt gynnar organisationerna, människorna och samhället, menar hon.

”En fara med dessa starka, entydiga visioner är alltså att vi inte når de mål vi bestämt oss för. Det blir en inlåsningseffekt.”

Paralleller till andra glansfyllda projekt och innovationer är inte svåra att dra.

Många tjusas i dag av AI-teknikens till synes oändliga möjligheter.

Marie Bemler tycker att chefer och andra berörda i högre grad bör ställa sig frågan: Varför? För att undvika att återigen drabbas av tunnelseende och gå vilse bland visionerna.

”En grundfråga bör vara: Vad är problemet? Vilka är de bekymmer vi behöver komma tillrätta med? Vad har vi för mål, och hur kan vi använda den nya tekniken för att nå dem?”, säger hon, och fortsätter:

”I stället för att göra tekniken till ett självändamål och naivt låta oss dras med av en storslagen vision. Organisationer och ledare behöver i högre grad bilda sig en grunduppfattning om tekniken, för att bättre förstå dess inverkan.”

Även om många intellektuellt förstår att insiktsfulla motröster och väl underbyggd kritik är av värde för utvecklingen, är det inte alltid lätt för chefen att få sina visioner söndersmulade.

Inte heller att vara den som avviker och säger ifrån i en organisation.

Bästa sättet att bädda för större vidsynthet är att sprida ansvaret för projektet, menar Marie Bemler.

”Du som är ledare måste delegera strategi och teknikansvar, för att komma bort från enstämmigheten och ge alla en möjlighet att bidra med sin kompetens. Om du inte gör det försämras din förmåga att hantera de många andra uppgifter som ålagts dig.”

Och vidare: Skapa gärna en tydlig berättelse, men med gråskalor och koncentrerad just runt ordet ”varför”. Inse att det finns många möjliga framtider.

Ökad kollektivtrafik och minskat resande i sig skulle mycket väl kunna vara en minst lika hållbar framtidsvision som den med de självkörande bilarna, exempelvis.

”Det kommer alltid att finnas en teknik som är den nya, heta. Den måste vi förstå. Men låter vi den senaste tekniken bli hela vårt jag, kommer vi att få stora svårigheter att förhålla oss till verkligheten”, säger Marie Bemler.

Om forskningen

”The present future”, doktorsavhandling av Marie Bemler vid Handelshögskolan i Stockholm. Avhandlingen visar hur visioner kan vara nödvändiga för att åstadkomma radikal innovation, men också utgöra ett hinder för utvecklingen av nödvändig teknik om de blir alltför ensidiga. Resultaten pekar på vikten av att tidigt i processen förstå effekterna av visionsbyggandet, för att ge utrymme för lösningar som fungerar i en okänd framtid.

Skapa ett gratiskonto, läs Chef digitalt för

0:-

  • Tillgång till våra låsta artiklar och webinar gratis!

Skapa ditt gratiskonto

Se alla våra erbjudanden