Chefernas bästa egna ögonblick

Olof Palme, Melker Schörling, Lottie Knutsson, Jan Stenbeck, Gudrun Schyman, Daniel Ek, Jan Carlzon… Många är cheferna som uppmärksammats av Chef på listan över 100 ögonblick som förändrade ledarskapet i Sverige.

Se hela listan över 100 ögonblick som förändrade ledarskapet i Sverige.

I samband med att listettan presenterades bad Chef en rad svenska chefer redogöra för sina bästa egna chefsögonblick. Här är de:

Amanda Lundeteg, vd Allbright: ”Samtidigt som jag blev vd släppte vi en rapport där vi kritiserade homogeniteten i svenska börsbolagsstyrelser.

Nästan direkt ringde SVT och ville att vi skulle komma och försvara rapporten i morgonsoffan. Trots panikkänslor och nervositet tackade jag ja. Och det gick, trots en sömnlös natt av nervositet, helt okej.

Sedan dess påminner jag mig om rivstarten, att det bara är att tacka ja, förbereda sig så gott man kan och köra på.

Och med stöttning från bra folk, vilket jag fick, klarar man det mesta.”

Veronica Augustsson, vd Cinnober: ”Att som 33-åring bli vd förändrade mycket. Jag fick gå in i en ny roll, utan att försöka förändra mig själv. Jag blev ju vald för den jag är, en bra kollega, medmänniska och ledare.

Men att vara chef och coach har jag verkligen fått lära mig efteråt. Jag njuter varje dag!”

John Franco, närpolisbefäl och inspektör: ”Jag var medarbetare, men hade gjort tydligt att jag hade ambitionen att bli gruppchef. Jag trodde att jag var chanslös. Vanligtvis väntar man några år på att bli upplyft. Men en dag ringde en chef, Ann-Kristin Gunnarsson, och berättade att det fanns en möjlighet för mig att bli biträdande chef.

Nu fick jag välja, vara kvar i min grupp eller leda en annan? Det var ett svårt val. Men jag tänkte att jag kanske inte får chansen igen, att visa att jag har idéer.

Jag har aldrig ångrat det.”

Steinunn A Håkansson, stadsdelsdirektör, Farsta stadsdelsförvaltning: ”Jag var ny som chef när jag upptäckte att en kvinnlig medarbetare var tystlåten och nästan fientlig i sin framtoning. Andra gången vi träffades brast hon i gråt och berättade att hon upplevde sig stämplad och avvisad av kolleger.

Jag engagerade mig i hennes situation. Efter några månader bidrog hon på mötena, deltog i aktiviteter och var glad. Hon fick visa viken kapacitet hon hade.

Så viktigt det är för oss alla att bli bekräftade och sedda!”

Solveig Voyce, chefredaktör och ansvarig utgivare, Säffle-Tidningen: ”Arbetsdagen var i stort sett slut när vi nåddes av beskedet att Säffles största privata arbetsgivare skulle stänga ner produktionen på orten.

Jag kallade samman redaktionen och delade in oss i två team. Två av oss åkte på presskonferens, två åkte till fabriken. Resultatet blev ett uppslag som jag är väldigt stolt över, då vi hanterade en chocksituation på ett värdigt och korrekt sätt.

Jag insåg då hur kraftfull jag kan vara i mitt ledarskap i en situation man inte önskar någon.”

Jennifer Råsten, Netlight och FI, Stockholm: ”Jag behövde utmana mig för att utvecklas. Och hitta tillbaka till mina grundvärderingar. Så jag slog två flugor i en smäll och tog tjänstledigt för att engagera mig ideellt politiskt för Feministiskt initiativ.

Att argumentera för mitt val, att bygga en ny plattform och ge mig in i en organisation har varit otroligt utvecklande för både min syn på mig själv och andra. Det kommer att berika mitt framtida ledarskap mycket.”

Tomas Bergström, vd Ocay: ”Två veckor in på mitt första jobb slutade chefen. Det uppstod ett gap upp till nästa chef. Det är möjligt att jag så småningom hade avancerat dit men nu tog jag chansen och fick möjlighet att utvecklas snabbare.

Att ge ansvar och ge möjligheter för medarbetare att växa om de har ett intresse leder oftast till något positivt. Nu uppmuntrar jag själv till det.”

Emad Zand, vd Avesina: ”Som ung jobbade jag som sommaranalytiker på McKinsey. Min roll var att jag skulle samla in data, analysera, hämta lunch och utföra diverse annat skitgöra. Vid ett strategimöte, där det diskuterades en komplex fråga, skulle jag observera och ej tala. Men förslag efter förslag sköts ner av den mest seniora partnern.

Till slut vände han sig till mig och sa ’so whats your view?’. Jag hade precis läst statistikkursen och hade förslag på hur problemet kunde lösas. Han funderade och ställde några följdfrågor – sedan kramade han om mig och skanderade ’this is fucking brilliant!’.

Min lösning implementerades. Då lärde jag mig att alltid få input från alla i rummet oavsett hur juniora eller seniora de är.”

Lisa Åhlén, Sverigechef, Global Scandinavia: ”En viktig kund drog ner antalet uppdrag och en stor del av vår omsättning gick förlorad. Det naturliga valet hade varit att säga upp medarbetare, men jag spjärnade emot, för jag kände att vi har så mycket att utveckla.

Ska vi skära ner kommer vi inte att ha möjlighet att vara konkurrenskraftiga.

Nu fick jag igenom att vidareutveckla medarbetarna och låta dem gå in i nya roller i stället. Jag hade gått i gruppcoachning, vilket hade fått mig att mogna och utveckla ett hållbarhetstänkande, vilket hjälpt mig i processen.”

Per Byman, generalsekreterare, Radiohjälpen: ”Som chef för Sidas humanitära enhet jobbade jag i ett projekt tillsammans med Världsbanken.

Utrikesdepartementet tyckte att uppdraget var för stort och handlade för mycket om politik, och därför inte borde hanteras av Sida.
Så de skickade in en person för att hålla koll på mig. De tog snart över helt och överlät åt mig att ta anteckningar och möjligen kunna komplettera i sakfrågor.

Det var bland annat därför jag valde att lämna jobbet. Nu försöker jag bara söka mig till platser där jag har en chans att reellt påverka och där ansvar går hand i hand med för­troende.”

Läs mer: Se hela listan över 100 ögonblick som förändrade ledarskapet i Sverige.