Chef testar Mia Brunell

Mia Brunell, vd och koncernchef för Kinnevik, är en dam med ruter i. Det måste man vara om man ska överleva och göra karriär i en så omvittnat tuff arbetsmiljö som Stenbecksfären utgör.

LÄS MER: Fler Cheftester

Således var det väl knappast någon skräll när det tidigare i höstas blev känt att Mia Brunell hade utsetts till årets Ruter Dam av organisationen med samma namn.

Utmärkelsen går till den kvinna som har fått det mest inflytelserika jobbet i Sverige under året. Mia Brunell kändes självskriven. Vad kunde passa bättre än en kvinna med hjärtat på rätta stället, som tjänar bra med klöver och ibland ger medarbetarna spader med sin enorma kapacitet?

LÄS MER: Näringslivets mäktigaste kvinnor

I augusti 2006 utsågs nämligen Mia Brunell till vd i Kinnevik, Stenbeckfamiljens investmentbolag där bland annat Korsnäs, Tele 2, Metro och MTG ingår. Som vd för Kinnevikgruppen är Mia Brunell chef över 25  000 anställda i över 60 länder. Men de medarbetare som hon utövar direkt chefskap över är ändå inte fler än en handfull – i Stenbecksfären är stora, kostsamma administrativa överbyggnader en styggelse.

Mia Brunell är en långvägare inom sfären och började på Kinnevik redan 1992. Hon har varit ekonomichef på TV 1000 och controller för ett antal affärsområden. År 2001 blev hon finanschef vid MTG och nu har hon alltså tagit klivet upp och blivit högsta chef för Kinnevik.

Bland medarbetarna är stämningen gentemot den nya chefen positivt avvaktande. I huset på Skeppsbron är hon ju ett välbekant ansikte. Nu har hon blivit chef över många av sina gamla kolleger (och i vissa fall gamla chefer).

»Mitt intryck efter de här månaderna är att vi har fått en väldigt duktig vd«, säger en. »Det känns väldigt roligt att det blev en kvinna. Kvinnor i ledande positioner flummar inte iväg, utan är mer måna om att hålla sig till regelboken. Jag tycker nog att nivån har höjts jämfört med förre vd:n.«

Hög integritet är bara förnamnet hos Mia Brunell. Det är med all säkerhet en egenskap som har hjälpt henne under åren. Mycket har sagts om Stenbecksfären. Den har anklagats för att vara grabbig, macho och närmast liknats vid en drängstuga. Hur ska man då förklara att en omvittnat sympatisk och ödmjuk person som Mia Brunell har kommit så här långt?

»Ja, det är en gåta«, säger en tidigare (manlig) medarbetare. »Hon är så långt ifrån streber man kan komma, därför är jag nästan förvånad över att hon har gått så långt som hon har gjort.«

»Hon är rätt lugn och har ju tagit sig fram i sfären med sin ödmjukhet. Det har säkert inte varit någon lätt promenad.«
»Äh, det där om grabbig miljö är mest snack«, tycker en kvinna. »Mia har visat att det går utmärkt att kombinera ett humanistiskt ledarskap med den tuffhet som affärsverksamheten här kräver. Mia tar sig alltid fram!«

Andra tycker sig ha sett en viss karriärhunger hos henne.
»Hon har haft hårt karriärfokus, tro inget annat«, säger en annan. »Men hon har visat det på ett annat sätt än vad som är vanligt. Hon har lyckats för att hon är så himla kompetent.«

En sak är i alla fall de flesta överens om. Som ledare för ett stort antal medarbetare är Mia Brunell något av ett oprövat kort.
»Jag kan inte tänka mig att Mia har fått jobbet på Kinnevik på grund av sina ledaregenskaper«, säger en tidigare medarbetare. »Hon är mer av förvaltare än visionär utvecklare.«

Det hindrar inte att många inom MTG blev lite molokna när det stod klart för dem att Mia Brunell skulle lämna dem för att bli vd för Kinnevik. Hon hade varit en mycket uppskattad chef.
»Mia är professionell, tydlig och ett superproffs med mycket skinn på näsan. Hon är en ’duktig flicka’ som har gjort gubbarnas jobb«, säger en tidigare kollega. »Jag är säker på att Hans-Holger (Albrecht, vd för MTG) inte hade klarat sig utan henne. Desto roligare att hon nu blev vd för Kinnevik.«

»Att kalla henne för duktig flicka är verkligen att förminska henne«, invänder en annan. »Problemet för Mia är att hon inte har något behov av att synas. Då försvinner man lätt i skuggan bakom dem som inte tvekar att ta för sig. Men det har ju gått bra ändå.«

Mia Brunell söker inte uppmärksamhet. Hon kan snarast kallas börs-vd:arnas svar på Greta Garbo, en annan framgångsrik kvinna som inte heller trivdes i offentligheten.
»Det är konstigt, för när hon framträder på analytikerträffar och liknande sammanhang framstår hon som en alldeles utmärkt kommunikatör«, säger en medarbetare.

Inte ens när hon blev »Årets Ruter Dam« trädde hon fram i rampljuset. En enda intervju var hon i alla fall tvungen att ge för skams skull – nämligen till Ruter Dam-organisationen. I den lyfte hon lojalt fram sin chef från MTG, Hans-Holger Albrecht, som det goda exemplet, varpå hon återvände till de slutna rummen i Stenbecks krokanvackra hus på Skeppsbron i Stockholm.

De som har arbetat nära Mia Brunell är så gott som undantagslöst mycket nöjda med henne som chef. Uttrycket »ordning och reda« återkommer ständigt och eftersom hon hittills mest basat över ekonomer är det att uppfatta som högsta beröm. I själva verket haglar superlativen när medarbetare genom åren berättar.

»Mia är nog den bästa chef jag har haft«, säger en av dem. »Jag ger henne 9,5 poäng av 10 möjliga.«
»Jag tycker att Mia var otroligt inspirerande och superkompetent«, säger en annan nöjd medarbetare.
»Brister i ledarskapet? Det låter naturligtvis helknäppt, men jag kan faktiskt inte komma på några. Hennes personlighet i kombination med hög kompetens är ett vinnande koncept.«

Möjligen blir det ibland lite för mycket av det goda. Som medarbetare kan det kännas smått kvävande att ha en chef som är bäst på allting – alltid.
»Ingen slår Mia på fingrarna. Hon är väldigt drivande och briljerar ofta. Och fast hon verkligen inte är överlägsen kan det kännas så.«

Det är framför allt Mia Brunells sifferminne som imponerar. Men också hennes förmåga att ta snabba och välgrundade beslut.
»Med tanke på den enorma siffermängd hon hanterar förvånar hon mig med sin enorma detaljkännedom«, konstaterar en annan i fanklubben.

En talang som dock inte imponerade på alla.
»Hon är inte min favoritchef, jag föredrar ledare som bryr sig om innehållet bakom siffrorna«, säger en kollega som saknar Mia Brunells fascination för kalkylbladen. »Hon kan snöa in på detaljer.«

Tempot är högt i Stenbecksfärens bolag, ofta hetsigt. För att klara det måste man kunna delegera och det visade Mia Brunell tidigt att hon klarade av.

Mia Brunell är inte en chef som hänger över axeln på sina medarbetare. När en uppgift är delegerad, så är den.
»Man får sköta sig själv«, berättar en medarbetare. »Mia kommer inte att höra av sig bara för att ta reda på hur det går. Vissa kan säkert tycka att hon känns frånvarande, men det beror väl på en själv.«

Inte heller är hon en chef som går runt bland medarbetarna bara för att fråga hur de mår.
»Fast visst kan hon sätta sig ner med någon som hon ser behöver stöd«, invänder en annan.

Under Mia Brunells vänliga yta finns temperament, den saken vittnar många om. Hon kan bita ifrån ordentligt, men den uppmärksamme hinner för det mesta se varningstecknen.
»Mia ler nästan alltid, men om leendet någon gång försvinner från ansiktet, då vet man att hon håller på att bli förbannad«, säger en medarbetare.
»Hon är ingen slätstruken person, utan kan bli ordentligt arg. Hon söker inte konfrontation, men hon undviker den inte heller.«

Kritik levereras rättframt. Mia Brunell tvekar inte att kritisera, men dialogen är alltid baserad på fakta, aldrig tyckande. Och eftersom hon själv alltid är rak och tydlig ger hon signaler till medarbetarna att hon förväntar samma sak från dem. Och att opposition uppmuntras.
Problemet är ju att så få hittar något att opponera emot.

Fotnot: Artikeln publicerades först i Chef nr 1 2007.