Möt Stockholms start up-fantomer

Det luktar ”katastrofägg” ända ut i trapphuset. Det gör det ganska ofta nu för tiden. Nils Westerlund och Emma Rose Metcalfe suckar, tuggar på ännu en skiva knäckebröd med stekt ägg och för­bereder sig på en lång arbetsnatt.

Här, i en trerummare i Gamla stan i Stockholm, bor och verkar Nils Westerlund i en djungel av post it-lappar. En överambitiös scenograf hade knappast kunnat skapa en bättre känsla av kreativt kaos.

Mjölkbackar med vinylskivor. Jongleringsbollar. Böcker med titlar som ”Bli inte blåst” och ”Corporate finance” i staplar bredvid trummaskiner, frigolitflygplan och en liten flodhäst i plast. Trägolven knarrar, datorerna blinkar, kläder hänger på en tvättlina sträckt tvärs över rummet. Och så post it-lapparna, då. Inte ens den gamla kakelugnen har skonats från myllret av handskrivna kodord.

Otroligt nog finns det ett system för alltihop. Rosa lappar: Individuella planer. Gula: Evenemang man borde gå på. Blåa: Inbokade möten. Gröna: Vad som händer just nu. Och allra längst bort i ett hörn, den viktigaste lappen av alla. Lanseringen. Eller, på startup-språk anno 2012: ”Launch shizzle to public”.

Exakt vad som ska lanseras är fortfarande något oklart. 23-årige programmeraren och teknikchefen Edward Jewson tittar koncentrerat ner i sin laptop, medan färgglad kod flödar fram mot skärmens svarta botten.

Tillsammans med grundarna Nils Wes­­terlund och Emma Rose Metcalfe ägnar han och några andra killar i 25-årsåldern nätter och helger åt att utveckla Howdo, en hårt mallad mobilapplikation för ”kunskaps­utbyte i den fysiska världen”. Under åtta sekunder – precis så lång tid hjärnan kla­rar av att hålla en tanke – kan användarna kombinera bild och ljud för att skapa små manualer. Användningsområdet spänner från nördiga fakta till hand­fast nytta: Hur man bäst skalar en banan, knyter ett par skor, eller lagar en punka på cykeln.

När vi träffas har det gått tre månader sedan Nils Westerlund och Emma Rose Metcalfe startade sitt bolag. Om man får tro dem ligger snart hela världen för deras fötter.

De kallas startup-företag. Tillväxtföretag är den traditionella benämningen, men startup-företagen karaktäriseras snarare av supertillväxt. Målet? Att på kort tid omsätta idéer till jättebolag med hjälp av riskkapital. Och, när förutsättningarna är de rätta: Sälja till högstbjudande och gå vidare till nästa utmaning.

Många svenska startups är rena framgångssagorna. Företag som Spotify, Soundcloud och Wrapp har på kort tid blivit globala aktörer. Betydligt fler ligger i startgroparna. Och i hasorna på dem: En hel uppsjö av investerare, som likt idrottens talangjägare letar efter nästa stjärna.

Se fler bilder från Howdos högkvarter:

”Det startas väldigt många företag av den här typen. Förr startade man företag för att driva dem hela livet. Nu ser man snarare företag som projekt, man säljer och går vidare. Vi ser en större andel serieentreprenörer i dag”, säger Thomas Ahrens, forskare och grundare av konsultbolaget Ahrens Rapid Growth, som under tjugo års tid studerat och hjälpt snabb­växande företag.

Entreprenörskapsforskarna vädrar morgonluft. När tungviktarna i svenskt näringsliv ägnar sig åt sparprogram och nedskärningar vänds blickarna mot en ny sorts företagsledare. Unga, bångstyriga och passionerade chefer, inte sällan med större tilltro till sin egen förmåga än affärsplaner och marknadslogik. Det är ingen slump att Spotify-vd:n Daniel Ek kallar sig ”eldsjal” på Twitter.

Samtidigt är det inte svårt att dra paral­leller till 1990-talets ökända it-bubbla. Bolag som Framfab och Icon Medialab drevs också av unga, entusiastiska entreprenörer. De växte snabbt, övervärderades och kraschlandade inte sällan.

Bedömare lyfter ändå fram flera skillnader mellan nu och då. Inte minst är Internet mer tillgängligt i dag. Bandbredden har ökat och marknaden är lättare att överskåda. Det var inte nödvändigtvis idéerna som det var fel på under it-bubblan, utan tajmningen. Flera av 90-talets hajpade men förlusttyngda innovationer – den nätbaserade klädesbutiken Boo.com, till exempel – har förvandlats till mångmil­jard­industrier i andras regi.

Fröet till Howdo föddes i en bastu i Helsingfors i februari. Studenterna Nils Westerlund och Emma Rose Metcalfe var båda knutna till Stockholm School of Entrepreneurship – ett samarbete mellan KTH, Karolinska Institutet, Konstfack, Stockholms universitet och Handelshögskolan. Nu satt de och delade med sig av sina erfarenheter från startup-scenen. Nils som affärsutvecklare på framgångsrika musikplattformen Soundcloud, Emma från flera bolag i hemlandet England. Kort därefter samlade de ihop ett gäng kompisar. Efter en helg med mycket arbete var de igång.

Några månader senare har ett bolag utkristalliserat sig. Kärnan utgörs av sex personer i Stockholm och London. Sambandscentral är lägenheten i Gamla stan. Och tempot trappas upp. Det pratas om affärsmöten med stjärninvesterare i europeiska storstäder. Om för- och nackdelarna med att starta bolag i Hongkong.

Hur stort kan det bli?

Hur stort som helst, enligt grundarna själva.

Samtidigt ställs chefer för snabbväxande företag inför flera svåra utmaningar. Grundarna, som ofta förkropps­ligar sina bolag, måste kämpa hårt för att bevara den ursprungliga själen och företagskulturen i takt med att nya medarbetare och finansiärer kommer in i bilden.

Långsiktiga investerare brukar dra öronen åt sig när det gäller startups. De unga entreprenörerna är ofta utlämnade till riskkapitalister, så kallade ”änglar”, som erbjuder kapital i utbyte mot en del av företaget. Som ung och oerfaren chef är det lätt att förlora kontrollen över sin skapelse.

”Det är inte enkelt att gå från en enmansshow till att ha en ledningsgrupp att förhålla sig till. Många vet inte hur de ska hantera det. Det viktigaste är att behålla fokus på affärerna och målgruppen. Nyckeln till framgång är fokus, fokus, fokus”, säger Thomas Ahrens.

Nils Westerlund har med egna ögon sett hur snabbt ett företag kan växa. Under hans tid på Soundcloud gick företaget från tolv anställda till nästan hundra.

”I ärlighetens namn vet vi inte hur man bygger upp ett företag. Det är nog super­svårt att behålla känslan medan man växer, men man kan jobba på det”, konstaterar han och fortsätter:

”Vi har alla varit i miljöer som har vuxit snabbt. Vi har sett att det förändrar hur man interagerar. Det är klart det är frest­ande att ta in mer folk, men det är oerhört viktigt att odla ett litet team. Andra kommer alltid att försöka kopiera det du gör, men det är omöjligt att kopiera ett bra team.”

Någon som har sett den här problematiken på nära håll är Andreas Ehn, tidigare teknikchef på Spotify och medgrundare av Wrapp, en tjänst som låter användarna ge bort eller köpa presentkort till sina Facebook-vänner. Bolaget startades 2011 men har redan ett 50-tal medarbetare och kontor i England, Tyskland och USA.

”Att bevara själen är superviktigt och en stor utmaning. Att ha folk på så många marknader som Wrapp har gör det extra svårt. Det finns ingen i företaget som har träffat alla”, säger han och fortsätter:

”Chefer i startup-företag måste kunna acceptera tvära kast. Vad som är viktigast förändras från vecka till vecka. Samtidigt måste cheferna kunna ge sina medarbetare någon form av kontinuitet. Det är en svår balansgång. Jag tror att det viktigaste i varje bolag är rekrytering, och att det svåraste är kommunikation. Lyckas man med de bitarna, och har en rimligt bra idé, kommer man att komma långt.”

Cheferna på talangnätverkeT Student Competitions, som anordnar och listar tävlingar på universitet världen över, har också tagit steget till nästa fas. Alla fyra grundare är fortfarande involverade i verksamheten, men det har inte varit alldeles enkelt att hitta nya, mer professionella roller när affärerna börjar rulla på.

”Utmaningen är att hålla uppe glöden hos personer som just drivs av glöden att skapa nytt. Jag hade egentligen inte målet att bli vd, som är en förvaltande roll. Men det är fantastiskt kul att planera, bolagisera, anställa första personen, utforma chefsroller och utveckla en skön företagskultur.

Det är en stor utmaning”, säger Niklas Jungegård, företagets vd.

Det är lätt att smittas av de unga startup-chefernas brinnande engagemang. Deras syn på ledarskap och världen omkring dem kan ses som naiv, eller befriande, beroende på vem man frågar. Kommer även denna generation ungdomar att förpassas in i hier-
arkiska beslutsorganisationer? Eller är den svenska startup-vågen början på något nytt?

Nils Westerlund och Emma Rose Metcalfe vet vad de tror:

”Folk pratar om generation Y, men vi tycker snarare att det handlar om generation ’we’. Samarbete är basen för alltihop. Alla på startup-scenen delar med sig av sina kunskaper och hjälper varandra när det behövs. Vi ser kunskapsutbyte som en religion”, säger Emma.

Nils fyller i: ”Vi är övertygade om att man kan förändra världen! Man kan göra den hur konstig man vill, eller så kan man göra den till ett bättre ställe. Det är rätt coolt.”

Nils Westerlund sitter på huk. Ögonen är trötta, håret står på ända. Han knyter skosnörena, men avbryter sig mitt i en rörelse.

”Jag vet inte när det här gick från att vara en skoluppgift, till att bli ett monsterprojekt”, säger han och tittar upp, suckar och tillägger:

”Men det är väldigt kul.”

LÄS MER: Fler reportage