Nästa avsnitt för Scherman

Han medger att det är en öm punkt. Den som kliver av jobbet som vd på TV4 och dessutom är van vid att då och då sticka ut hakan tar risken att glömmas bort.

Kanske är det därför vi ses. Det är TV4 som har initierat det hela och under sina sista veckor på posten har Jan Scherman ett hektiskt intervjuschema bland flyttkartongerna.
För många är han chefen som öppet har kritiserat kungahuset och har stoppat Sverigedemokraternas valfilm. I november skapade han nya, typiska schermanska rubriker genom att kliva upp på scenen, ta över mikrofonen och oannonserat berätta om TV4:s kommande fotbollssändningar, mitt under den direktsända Fotbollsgalan.

»Det är så dumt att förneka att man blir orolig för att försvinna. ­
Då får man väl hitta på något dumt, som på fotbollsgalan, så att man får uppmärksamhet«, säger han, på tal om att byta ut ett exponerat vd-jobb mot en mer anonym tillvaro som styrelseproffs.
Han skrattar och rättfärdigar sig själv genom att konstatera att »det är bra att göra magplask ibland, för mitt bland dem uppstår också fantastiska framsteg«. På sätt och vis skulle man kunna säga att detta kännetecknar hans ledarskap. Öppna känslospjäll.

»Det skickar tydliga signaler till en organisation om vad som är tillåtet och otillåtet. Det är då jag tror att det är bra att visa var man står själv. Ja, det var väl inget smart av mig att ta mikrofonen på fotbollsgalan och ta över, även om jag tyckte att det var roligt i ­stunden, och sedan kan man konstatera att det inte blev något bra. Om man inte kan ta steget och sedan säga ’det var rätt korkat’, då skapar man en låg ribba för vad som är tillåtet i sin organisation.«

Så vad lärde sig dina medarbetare där på fotbollsgalan?
»Det är klart att jag borde ha pratat med programledaren och sagt ’jag har ett par bra nyheter, kan vi hantera det på något sätt?’. Men bara det att de kommer hit och tar diskussionen direkt med mig tycker jag är ett hälsotecken.«

»Ur ett chefsperspektiv är det viktigt att man har tillit till sig själv. Då blir man bättre. Om man ska disciplinera sig så att man i alla lägen ska hålla tillbaka sina känslor tror jag att slutresultatet blir dåligt«, säger han.

Det var under 1970-tal som Jan Scherman etablerade sig i arbetslivet, som engagerad nyhetsreporter. När han i början av 1980-talet arbetade på Sveriges Television i Norrköping sökte och fick han ­rollen som nyhetschef.
Att han skulle bli chef var, poängterar han, inte en del av någon plan.

»Jag hade heller inga andra planer. Det fanns ingen karriärplan. Jag älskade och älskar journalis­tiken, berättandets ädla konst.«
När Jan Schermans ledarskap får kritik – till exempel i det cheftest som gjordes i Chef för några år sedan – förs nästan alltid hans kärlek till detaljer på tal.
Han är medveten om det, har reflekterat över det, men ger rätt mycket fasen i det.

»Jag vill nog påstå att det finns något som jag kallar sund, slumpmässig detaljkontroll. Jag tror faktiskt att ett företag mår bra av att en chef kan verksamheten och demonstrerar det genom att då och då flyga rakt in i några detaljfrågor utan något större system. Det kan vara hur man hanterat en fråga i nyhetsmorgon eller gjort reklam för ett program. Det är inte så att jag står på möten och pratar om det eller skriver det i mitt vd-brev, men jag kan både ringa och kliva in på rummet hos någon och säga det här var jättebra eller det här funkar inte. Den detaljkontrollen stärker ens trovärdighet.«

Han lutar sig tillbaka.
»Det är väl den mest omhuldade principen att man inte ska. Man ska vara generalist här uppe och flyga helikopter varje jävla dag. Då kommer man till slut att tappa kontrollen över verksamheten.
Så den tycker jag om, detaljkontrollen«, säger Scherman.
Även om väldigt mycket skiljer jobbet som nyhetschef på SVT i Norrköping och högsta chefsrollen på TV4 ser han tydliga paralleller mellan de två: engagemanget.
När han i december 2001 fick erbjudandet om att ta över efter Thorbjörn Larsson som vd för TV4 brann han för övertygelsen om att TV4 var tvunget att starta nya tv-kanaler, »annars skulle det gå illa«. Som programchef hade han försökt övertyga ledningen om detta under en längre tid.

»Jag brann av en idé som jag såg möjlighet att genomföra.«
Han medger att det följde med en massa andra saker som han inte hade förutsett, men hävdar att han aldrig ångrat att han tog jobbet.

»Jag hade inte i min livligaste fantasi tänkt på att jag skulle bli vd för det här företaget. Jag såg det inte framför mig. Därför blev det lite märkligt att jag tackade ja efter två timmar. Men jag hade den där målsättningen klar för mig.«
Det offentliga ledarskapet har inneburit att konflikter har fått behandlas inför allmänhetens nyfikna blickar. Reportern Anders Pihlblad gick på krogen med statssekreterare Ulrica Schenström, reportern Trond Sefastsson anklagades för att ha tagit emot pengar av en knarkdömd person som han fått i uppdrag att rentvå, programdirektören Tobias Bringholm anklagades för ekonomiskt fiffel i miljonklassen.

Vilken skandal har varit värst att hantera?
Här byter Scherman tonläge, från att ha låtit trygg och lite faderlig till att bli betydligt tystare. Han förklarar att dessa skandaler har kastat en mörk skugga över »relationer, vänskap och förtroende«.

»Förstaplatsen innehas både av Bringholm och Sefastsson. För det var två stora besvikelser. De var oväntade, väldigt komplicerade och väldigt jobbiga. Det tog hårt. Jag hade många tvivel kring vilka spår det skulle lämna«, säger han.
Han riktar skarp kritik mot TV4:s styrelse som plötsligt blev hans motståndare, med vissa undantag för styrelseordföranden Torsten Larsson, Bengt Braun och Ingrid Dahlberg.

»Det riktades lika mycket misstro mot mig och mitt sätt att hantera det här som mot Trond Sefastsson. Det fanns också mycket panikreaktioner på Nyhetsredak­tionen och bland de fackliga ombud, som också satt i styrelsen, som agerade väldigt destruktivt.«Han talar om »feghet« och »rädsla«.
»Det fanns absurda krav på att upprätta vitböcker där man skulle gå igenom Trond Sefastssons alla reportage och detektera källor och liknande.«

Vad hade du velat ha för bemötande från styrelsen?
»Det är binärt, tycker jag. Noll eller ett. Antingen får man stöd från sin styrelse eller inte. De behöver inte nödvändigtvis säga ’halleluja, vad bra’, men man behöver hjälp, konstruktiv hjälp, med hur man hanterar en sådan extremt svår situation. Inte felsökning eller misstro och ifrågasättande.«

Varifrån fick du ditt stöd?
»Vi blev ett bra gäng som slet tillsammans och backade upp varandra. Vi kände oss misstrodda, både av styrelsen och av väldigt många i huset. Utan varandras stöd hade ingen av oss klarat det.«
Men hur nära var handduken?
»Frågan fanns i mitt huvud. Men jag är mycket fighter. Jag kände att om vi inte får tillräckligt med tid kan vi fatta fel beslut. Det var specialslalom i brant backe. Vi rev en och annan pinne, men på det stora hela är jag glad att vi tog tid på oss, att vi motade alla de här idiotförslagen om vitböcker och annat och stod stadigt hela resan.«

Gjorde allt det här dig till en bättre chef?
»Nej, faktiskt inte. Jag kände att det fanns något i gruppgemenskapen i hur vi hanterat det. Den stärktes väldigt mycket. Men erfarenheten av det här var en rätt dyster slut-
sats. När man minst anar det kan besvikelsen slå till. Den skapar tyvärr osäkerhet. Jag har under årens lopp blivit mycket hotad av konstiga grupperingar och lärt mig att titta under bilen och i fiskögat i dörren och till slut har det blivit någon sorts vardagsmönster. Det här har fått lite samma effekt. Någonstans vet jag att besvikelsen kan slå till för det är inte säkert att det är som man tror att det är. Det är inte en positiv känsla. Det blev en minuspost efter alltihop.
Jan Scherman har sparat alla dokument från den här tiden i två tjocka pärmar. Men nej, någon bok kommer det inte att bli. »Det skrivs så många biografiska böcker som inte borde ha blivit skrivna«, säger han.
Och så förfärligt mycket tid finns egentligen inte heller. För Jan Scherman blir vice vd för Bonniers nya tv-bolag Bonnier Broadcasting och dessutom styrelseordförande i Nyhetsbolaget, som startas av TV4 och Bonnierkoncernens tv-sektion. Bland annat blir han ansvarig för den nya Nyhetskanalen, som drar igång i höst.
Men hur han än vrider och vänder på det har han självmant avsagt sig en hel del makt.
Han utsätter sig för risken att bli bortglömd.

»Ja, jag kommer att få jobba med det, definitivt. Jag kommer säkert att bli frustrerad. Men jag har verkligen tänkt igenom det här. Jag hoppas att dem som jag kommer att prata med blir bra bollplank. Nyhetsbolagsarbetet kommer att bli så pass mycket att jag hoppas att det inte blir tid för frustration.«
Jan Scherman har, på schermanskt vis, sett till att ingen på hans nya arbetsplats lär missa hans ankomst. Traditionen att vid personalfester servera varmkorv, iförd full korvgubbemundering, tänker han ta med sig.

»Jag har just gått igenom inköp av korvkokningsmaskin till huvud­kontoret som jag tänkte överrumpla dem med, vare sig de vill eller inte. Sedan står ju min gamla maskin kvar här på TV4, så om jag får erbju-
dande om att servera korv på någon personalfest gör jag det gärna.«