Forskning: Ledarskap i en okänd värld

”Anna, du är sänd av Gud.”

Anna Cregård, ledarskapsforskare på Göteborgs universitet, satt i ett konferensrum på Vadstena kloster med alla nunnor samlade framför sig. Några veckor tidigare hade hon kontaktat abbedissan, klostrets högsta chef, via hemsidan och fått mejl om att hon var välkommen dit som ledarskapsforskare.

Nu tittade abbedissan på henne och fortsatte:

”För varje fråga du ställer till oss vill vi ställa en fråga till dig, för vi vill verkligen bli bättre på ledarskap.”

Detta första möte ägde rum 2010 och under de följande åren har Anna Cregård intervjuat samtliga nunnor, inklusive klostrets tre ledare, abbedissan, priorinnan och rådsyster. Hon har även bott på klostrets gästhem och deltagit i en av gudstjänsterna för att känna in livet och rutinerna.

Studien är en del av ett större forskningsprojekt som gick ut på att studera ledarskap i ovanliga miljöer och resulterade i boken Det extrema ledarskapet (red. Björn Rombach och Östen Ohlsson).

En sak som Anna Cregård ser utmärker livet i klostret är den omsorg som nunnorna visar sin högsta chef. Systrarnas ansvar är att fundera på hur de kan stödja abbedissan, och är de inte nöjda med ledarskapet har de till viss del sig själva att skylla.

”De kan inte som i många andra organisationer gnälla om att de har en dålig chef eftersom det är systrarna själva som väljer sin ledare. Därför måste den som blir chef också tänka på att hon faktiskt har blivit utsedd av sina medsystrar”, säger Anna Cregård.

Abbedissan väljs vart sjätte år medan nummer två och tre i hierarkin, priorinnan och rådsyster, väljs vart tredje år.

Enligt Anna Cregård skulle Moder Karin, som abbedissan heter, helst vilja att någon annan tog över stafettpinnen för det högsta ledarskapet eftersom det kan vara ganska slitigt att vara abbedissa. Dessutom blir det mindre tid över till bön.

”Hon tycker att hon offrar sig för de andra och hade helst velat att någon annan tar över. Men det är svårt att hitta någon som vill det. Alla tycker att det funkar så bra. ’Det är väl ingen idé. Fortsätt du’, säger de.”

Abbedissan har visserligen rätt att säga nej till sin position. Men det är inte helt lätt att göra detta om det inte finns något speciellt skäl, exempelvis en vacklande hälsa.

”De tänker att Gud förväntar sig att man ska säga ja när de andra har valt en. Sedan är ju hela den här offertanken oerhört stark. Ju mer man offrar sig, desto fler stjär-
nor får man i boken”, säger Anna Cregård.

I abbedissans uppgifter som klostrets högsta chef ingår att finnas till hands om någon av nunnorna skulle vilja ha någon form av stöd.

En gång i månaden har abbedissan dessutom ett andligt samtal med samtliga systrar. Under dessa samtal pratar de om saker som de har uppfattat att Gud säger eller de förväntningar som de känner på sig själva gentemot de andra systrarna.

Samtalen kan också handla om att de känner att de inte kommer till sin rätt eller att det är någonting som skaver och inte känns bra.

På samma sätt har de övriga systrarna en skyldighet att ställa upp och förlåta varandra om man tycker att någon har gjort något fel.

”Man ska också tänka på vad man själv hade kunnat göra i olika situationer för att förbättra arbetsmiljön eller minimera konflikter. Man får ändå tänka på att de är tillsammans hela tiden. Själv skulle jag bli tokig”, säger Anna Cregård.

För att lösa de konflikter som eventuellt uppstår har nunnorna en daglig rutin då de ställer sig i två rader mitt emot varandra och ber om förlåtelse. Den ena raden börjar och så svarar den andra ”jag förlåter dig av hjärtat gärna”.

”Sedan ska var och en ägna sig åt självrannsakan på kvällen. Om det är någonting som inte känns helt hundra, vad hade jag kunnat göra för att det skulle bli bättre? Vad är min del i en konflikt? Det tycker jag är väldigt annorlunda mot hur vi vanligtvis hanterar konflikter. Det är lätt att själv hamna på krigsstigen.”

Moder Karin har lett de andra systrarna under en lång tid och har därför satt en tydlig prägel på klostret. Samtidigt har hon ett begränsat handlingsutrymme eftersom mycket redan är bestämt av heliga Birgittas texter som nunnorna följer. En viktig del av ledarskapet handlar om att se till att dessa skrifter följs.

Texterna handlar bland annat om hur dagarna ska läggas upp och hur arbetet på klostret ska fördelas. Ett annat påbud gäller att abbedissan ska sörja för medsystrarnas behov av olika slag, exempelvis när det gäller mat och kläder.

Priorinnan har också en del fasta uppgifter knutna till sin roll som till stora delar handlar om att fördela arbetsuppgifterna och att avlasta abbedissan. Rådsyster rycker in och hjälper till när det behövs.

Utöver att leda nunnorna i det dagliga arbetet och se till att de följer de texter som finns har abbedissan en del administration att ta hand om. Som i så många andra organisationer handlar det bland annat om att få ekonomin att gå ihop.

Pengar får nunnorna in genom att bedriva ett gästhem. De säljer också bland annat vykort och får även in pensioner och donationer. Men något överflöd är det inte tal om. I grund och botten tycker de heller inte att det är speciellt intressant att ägna sig åt ekonomin eftersom de har större och viktigare arbetsuppgifter på sitt bord.

En annan utmaning handlar om rekrytering.

”Nu är de elva systrar och det stormar ju inte in folk. De ägnar sig otroligt lite åt marknadsföring. Men det är ju ändå någonting som de tänker på: ’Tänk om Gud inte fyller på med folk?’”, säger Anna Cregård.

En stor skillnad från många andra organisationer är att ledarskapet i klostret också innefattar ett andligt ledarskap.

”Det handlar om att stödja systrarna i att vara så goda människor som möjligt och att offra sig för dem som inte har förstått att tacksamt ta emot den gåva de har fått av Gud. Det gäller att hela tiden försöka höra Guds röst och att följa den och det här kallet som man har. Det är så otroligt djupa frågor som vanliga arbetsplatser inte behöver bekymra sig om.”

En annan skillnad från många andra verksamheter är att inte hela tiden sträva efter förändring.

”Historia är viktigt, och det är viktigt med de texter som ligger till grund för att klostret överhuvudtaget blev till. Föränd-ring gör man för att kunna ha kvar det viktigaste i kärnan. Det tycker jag är en jättestor skillnad mot de flesta andra organisationer. Att man tänker att man vill bevara så mycket som möjligt och att stabilitet är viktigt.”

Anna Cregård tycker att många organisationer har en del att lära av nunnorna. En av dessa saker handlar om just förändring i förhållande till stabilitet och att allt inte blir bättre av att förändras.

Hon återkommer även till den omsorg som såväl abbedissan som nunnorna visar varandra.

”Man hjälper varandra så mycket som möjligt och om man inte är nöjd med sin chef har man ändå ett ansvar att stödja henne. Och chefen har ett ansvar att vara den som bär sina medarbetare. Det är prio ett i ledarskapet. Det är en ganska fin tanke tycker jag.”