Läs ett utdrag ur Jan Schermans nya ledarskapsbok

”Mina barnbarn Tage och Alice ställde den där självklara frågan som alla barn undrar över. Vad gör pappa på jobbet? Eller mamma? Och i det här fallet – vad gör morfar på jobbet? Jag var för mycket på jobbet. Mycket mer än mormor. Svaret – berättade om morgonmöten, ledningsmöten, planeringsmöten, projekt­möten, personalmöten och alla andra möten. Små och stora i olika konstellationer. Tage och Alice tittade båda storögt på mig och frågade igen i kör: ”Men morfar, vad jobbar du med?”

Jag försökte förklara igen. Hur viktigt det är med möten, och att det är på möten man fattar beslut.

Fast just det sista var ju inte sant. Beslut fattas lite överallt. Och rätt ofta utanför mötesrutinerna. Det kunde vara jag och någon enskild chef till. Kunde vara på telefon en kväll. Möte på rummet på jobbet med dem som stod mig närmast. Informella beslutsstrukturer, men det var ju kanske inte det jag skulle gå vidare med till Tage och Alice, vilka var sju respektive fem år.

Tage och Alice tyckte det lät konstigt med alla dessa möten och människor som satt vid olika bord och pratade. Ungefär som vid köksbordet hemma. Är det så morfar gör när han jobbar. Tänkte nog båda barnbarnen. Kom väl aldrig på något sätt att förklara vad jag gjorde på jobbet.

Men Tages och Alices fråga ledde vidare – hur det är med alla dessa möten, egentligen? Bra med ordning och reda. Regelbundna mötestider och tydliga mandat för olika möten. Principer och tydliga uppdrag för projektgrupper som ovanför sig har styrgrupper. Bra också med protokoll.

Men ändå. Ledarskap genom välorganiserade möten. Kort och gott management by möten med protokoll. Management by regler, ordning och reda. Inget som låter utmanande och framåt. Management by walking around? Bra och väl fungerande. Eller by terror? Som enbart förlamar och skapar rädsla.

Hur uppstår det där skönt kreativa? Hur möts människor från olika avdelningar? Hur får man till enkla former som ger energi på jobbet?
Det är här varm korv med bröd kommer in i bilden.

Jag införskaffade faktiskt en specialbyggd korvkokare när jag var på TV4. 1993 skulle hela företaget flytta från pionjärtidens baracker till nya fina lokaler på Tegeluddsvägen i Stockholm, känt som gamla Philipshuset. Jag valde korvkokaren i stället för eget rum. (…)

Korvsammankomsterna blev en formidabel dundersuccé. När jag blev vd på TV4 fick korvkoken ingå i ”after work”, som ägde rum fem–sex gånger om året. Ibland mer frekvent. Ibland kunde korvmöte vara försoningsmöte mellan bråkande avdelningar som när samhällsredaktionen och underhållningsavdelningen hade kolliderat med varandra. Korvträffarna blev alltid fullproppade med ett par hundra medarbetare.

Korven hade den underbara egenskapen att stämningen steg och samtalen blev både harmoniska och intensiva. Folk som inte pratat med varandra träffades och samtalade helt otvunget. Här föddes många idéer, och idéerna möttes inte med invändningar, krav på marknadsplaner eller budgetar.

Nej, här i korvens glada och gemytliga tecken fick nya idéer ta emot glädjerop och ohejdad entusiasm. Det hördes ord som ”strålande”, ”kanonbra” och det utropades uppmaningar som: – Det där måste vi göra, vi kör igång!

Det är som om korv med bröd innehåller något magiskt, något som löser upp tunghäftan. Den strålar inbjudande. Och så pulserar samtalet. Management by korv. Eller – management by sausage, om vi ska köra engelskt hela vägen.

Jag har funderat en hel del på korvens kreativa kapacitet och dess fantastiska förmåga att samla människor på ett fredligt sätt så att kreativa och vänskapliga samtal uppstår. Det är värt att notera de vanligaste repliker som uttalas i samband med att man som korvgubbe delar ut korv på jobbet. Till exempel: ”Å, vad snäll du är som bjuder på korv!” Eller: ”Får jag? Vad snäll du är!” Och det bockas och nigs. Djupa bockningar och nigningar för att uttrycka tacksamhet. Servering av 300 korvar leder säkert till cirka 100 gånger ordet ”snäll”. Ett ord som utanför korvserveringen hörs sällan. Dessa genuina vänskapsrepliker gör att man som korvgubbe kan servera korv dygnet runt om det bara fanns korvar därtill. Positiv förstärkning i sin starkaste form, som skapar värme och glädje, som sedan transplanteras vidare som mjuka mysvågor. Den enkla generösa gesten, de enkla formerna och korvens naturliga folklighet tror jag är den treenighet som bidrar till att blyghet försvinner och ersätts av det där varma och kreativa samtalet.

För egen del blev det också en bra kombination. Först personal­möte där jag hade för vana att visa foton jag tagit på jobbet, på stan och i naturen för att berätta om nuläget och vägen framåt. Bilder som växte till symboler i kombination med tydliga och konkreta ledord.

Det kunde vara en bild på den röda stuga på Djurgården i Stockholm där TV4:s grundare suttit och planerat bildandet av TV4 och kopplat till en bild på det numera stora TV4-huset med en skog av paraboler på taket. I syfte att betona hur viktigt det är att fortsätta tänka och agera som ett litet företag, inte bete sig som ett stort och dominerande.

Eller gungbrädan i lekparken som väger jämnt för att visa att vi måste få hem mer intäkter än bara reklam. Eller upp mot himlen med solen som ska lysa på planeterna. TV4 och alla dessa nischkanaler som behöver marknads­föringskraften från Fyran-solen. Banalt, naivt, ytligt och enkelt.

Men också tydligt, begripligt, slagkraftigt och bilder som stannade kvar i minnet. Sådant var upplägget som sedan övergick i ”korv after work”. (…)

Tack Tage och Alice för att ni ställde frågan som gav upphov till detta avsnitt. Vi snackar mer om svaret på frågan om vad jag gör på jobbet – över en korv med bröd. Då tar vi med de andra barnbarnen också, Edith, Dexter och Esther. Då talar vi ut om alla dessa möten och deras inre mening.

Management by sausage lever i symbios med en annan ledarskapsidé. Ett klassiskt givande och tagande. Korvmötena stimulerar samtalen, som i sin tur är betingade av ett genuint intresse för nya idéer. Lusten att gå runt hörnet för att upptäcka vad som finns där – management by nyfikenhet. Samtalen stimu­leras, upptäckarglädjen får ny näring. Korven leder till samtal som drivs på av nyfikenheten. Glädjen att prata med dem som man inte pratar med till vardags eftersom alla sitter i sina rör. Stimulansen att upptäcka nya tankar som får ens egen nyfikenhet att vakna till liv. Och som gör att samtalen far iväg åt de mest oförutsedda håll.

Så ser den produktiva symbiosen ut mellan två management-filosofier. Ett plus ett blir mer än tre.”

Läs mer: Intervju med Jan Scherman om hans nya bok