Chef testar Karl-Petter Thorwaldsson, ordförande LO

Det skulle ju skrivas historia. Socialdemokraternas ungdomsförbund hade lyckats locka få representanter för PLO:s och det israeliska arbetarpartiets ungdomsförbund till en kursgård i Sörmland för att diskutera förutsättningarna för fred i Mellanöstern.

Något liknande har aldrig tidigare hänt. Men nu ser allt ut att gå åt skogen.

För redan före den första gemensamma middagen har det låst sig mellan de två parterna. Den palestinska delegationen vägrar komma ner från sina rum om parterna inte först kan enas kring ett gemensamt politiskt dokument.

Inget dokument, ingen middag. Och sannolikt heller ingen fortsatt konferens.

Dåvarande SSU:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson bestämmer sig för att ta saken i egna händer.

Tjugoåttaåringen knackar på hos palestinierna som öppnar dörren och släpper in honom.

Men i stället för att gå rakt in tar Thorwaldsson sig fram genom att imitera John Cleeses märkliga gångstil från Monty Pythons klassiska sketch om silly walks. Benen far omkring som spagetti runt honom. Palestinierna tittar på den märkliga mannens långa, tillgjorda steg.

Och på varandra. Ordförandens medarbetare håller andan.

”Vi tänkte ’vad fan håller han på med?’. Men han sa bara till dem ’det här som ni håller på med är larvigt, lika larvigt som sättet jag går på, kom och käka nu, alla är hungriga’”, säger en av dem.

Det går några sekunder. Sedan brister palestinierna ut i skratt. Och följer med ner till den väntande middagen. Planen lyckas. Konferensen är räddad.

Tjugo år har passerat sedan Karl-Petter Thorwaldssons knasgång. I dag är han ordförande i LO och således en av arbetarrörelsens allra mäktigaste män. Han närmar sig 50, han är familjefar och han har tillbringat mer än halva livet inom politiken.

Skulle han kunna göra samma sak igen?

Förmodligen.

När han började på LO gav han sina medarbetare instruktionen att de skulle våga göra bort sig lite mer. Tar man inte ut svängarna syns man inte.

Är det något som karaktäriserar Karl-Petter Thorwaldssons ledarskap är det hans humor, hans glädje, hans passion och hans entusiasm.

Inget samtal om LO-ordföranden utelämnar dessa ord.

Enbart att befinna sig i hans närhet verkar vara motiverande. Många väljer att använda ett uttryck som sannolikt är ovanligt i LO-vokabulären: ”Management by happiness”.

Det är en glädje och entusiasm som bottnar i ett engagemang och ett djup och som vilar på en inre trygghet. Han är seriös och upplevs alltid som mycket påläst.

”Jag kan förundras över hur de här politiska cheferna klarar av pressen att varje dag kunna leverera och samtidigt kunna behålla den strategiska och intellektuella skärpan.”

Karl-Petter gör det. Hur han klarar det?

”Det är en kombination av arv och miljö. Zlatan har tränat sig till det som han har blivit, men han har det i generna också. Så är det med Karl-Petter också”, säger en medarbetare i LO-borgen.

Om du träffar Karl-Petter Thorwaldsson för andra gången kan du nästan räkna med att han kommer att säga ”men vi har ju träffats förut”. Sedan kommer han att kunna berätta exakt var ni träffades, även om det har gått tio år sedan sist.

Karln har ett exceptionellt namn- och personminne.

Och inte bara det. Flera personer vittnar om att han även kommer ihåg allt som han läser.

”Han brukar själv skoja om det, att han kommer ihåg allt. Men jag tror att det stämmer. Han kommer ihåg fakta och personer, påläst och seriös. Det känns som han kan vad som helst”, säger en före detta medarbetare.

Hans djupa och till synes genuina intresse för människor har gjort Karl-Petter Thorwaldsson till ”Kålle” med nästan alla. Kålle känns nära, som en kollega, som en kompis. ”Vår Kålle”.

”Han är väldigt, väldigt närvarande, även då han inte sitter i närheten. Man tar till sig det han säger personligen. Jag brukar inte se upp till andra på det hierarkiska sättet, men han har en sådan karismatisk

förmåga. Han får med sig oss inom organisationen, både i med- och motgång”, säger en LO-medarbetare som också har följt honom i flera av hans tidigare roller.

Allt är inte bara ett garv. Karl-Petter Thorwaldsson kan säga ifrån och få en skarp ton i rösten. Men han får folk att lyssna, så han behöver sällan tända till.

Av samma anledning verkar han inte ha skaffat sig några fiender.

”Ingen är arg på honom. Man kan ha olika åsikter, men det finns nog ingen som inte har respekt för honom.”

Som beslutsfattare är han en god lyssnare, som inte upprörs av avvikande uppfattningar och som gärna tar råd. Men han är angelägen om att komma fram till beslut som betyder något.

Det är en stor organisation med långa beslutsvägar och -processer. Karl-Petter Thorwaldsson strävar alltid framåt och är noga med att peka ut riktningen på ett sätt som alla förstår.

”Ibland kan kompromissandet bli starkare än värdet att komma överens om vad kompromissen egentligen betyder. Det är han inte så intresserad av”, säger en nära medarbetare.

”Han är pragmatisk, inte feg för att slänga fram förslag. Som jag minns det så var det mycket diskussioner. Han är bra på att överbrygga glappet mellan höger- och vänsterfalanger inom rörelsen. Saker ska uträttas, det är det viktigaste för honom”, säger en politiker som har erfarenhet av styrelsearbete tillsammans med Karl-Petter Thorwaldsson.

Han är en karismatisk talare som får folk att uttrycka sig i termer som de själva vanligtvis är obekväma med.

”Alltså, det är ingen masspsykos, men man litar på honom. Jag gör det, i stort och smått. Han är den ledare vi behöver. Och hans ledarskap är bara i sin linda, han kommer att uträtta mer”, säger en person.

Han trivs i rollen som debattör och kunde under sin tid som utskälld utredare av föräldraförsäkringen vid regeringskansliet få motståndarna över på sin sida under pågående debatt.

Redan innan han blev LO-ordförande var han en populär talare på konferenser och kongresser inom rörelsen.

”Han är någon som vi verkligen har prioriterat att bjuda in, han är helt underbar att ha med på konferenser. Han får oss att känna att vi är på den schyssta sidan och att vi anstränger oss för att få ett bättre Sverige”, säger en medarbetare på ett av de elva LO-distrikten.

Karl-Petter Thorwaldsson kastades in i rollen som ordförande för SSU, hans första större politiska ledaruppdrag. Den tilltänkta ordföranden Kent Carlsson tvingades tacka nej av hälsoskäl bara någon vecka före stämman.

I slutet av juni 1990 på Folkets hus, bara några meter från hans nuvarande arbetsplats vid Norra Bantorget, togs han emot som en räddare av ren tacksamhet.

I kulisserna var det en och annan som skruvade oroligt på sig och tänkte hur sjutton det skulle gå.

Han var ett otippat val.

Men precis som han snabbt gjort sig hemmastadd i LO-borgen kom han snabbt in i ordföranderollen. Hans sätt att passionerat och förtroendeingivande lägga fram sin politik lugnade de oroliga.

Om LO av tradition är en stor konflikthärd mellan oeniga medlemsorganisationer var SSU förmodligen än värre.

Under en SSU-kongress behandlades frågan om egenmakt, alltså tanken att individen själv ska få vara med och skapa sin trygghet och inte bara lita till staten, som vid många tillfällen delat förbundet i två läger.

Ordförande Thorwaldsson hörde till begreppets förespråkare, tillika en av dess upphovsmän. Till dess argaste opponenter hörde debattören och journalisten Göran Greider. Inför församlingen reste sig den sistnämnda upp och kallade ordföranden för ”en vandrande katastrof”.

I den efterföljande pausen var Karl-Petter Thorwaldsson upprörd, mycket upprörd.

Men inte för de hårda orden, som man skulle kunna tro. Nej, kritiken tog han med ro. Den är en del av det politiska ledarskapet, resonerade han.

Betydligt jobbigare var det faktum att några försökte trösta honom.

”Herregud, någon kom fram och tyckte synd om mig! Det har aldrig hänt mig förut. Så obehagligt!”, lär han ha sagt upprört.

LO är en stor organisation i en ganska

liten värld. De täta kopplingarna mellan facket och Socialdemokraterna gör att de flesta känner varandra väl. De flesta har sprungit på Karl-Petter Thorwaldsson tidigare i olika sammanhang.

Han må vara hyfsat ny i rollen som LO:s överhuvud, men behövde med andra ord knappast ägna särskilt lång tid åt att gå runt och presentera sig.

Och de skulle snart upptäcka att han var samma gamla Kålle.

”Att få jobba med honom igen känns som att gå på en klassträff. Vissa personer har bara några fler år på nacken. Han är samma person, bara mer erfaren. Man märker hans kapacitet, han har samlat på sig erfarenhet”, säger en av dem.

Det var inte bara Karl-Petter Thorwaldsson som var ny. Hela ledningen byttes ut samtidigt, vilket gav hela organisationen en känsla av medvind. Det behövdes, eftersom arbetarrörelsens år i regeringspolitisk opposition har försvårat läget för LO. Det fackliga löftet väger inte längre lika tungt som det historiskt har gjort och dessutom hade ledarskapet inom LO åkt på en rad törnar, inte minst genom den så omskrivna ABF-affären. Nu är medarbetarna lite gladare när de går till jobbet.

Karl-Petter Thorwaldsson har själv inte varit inblandad i rekryteringen av den övriga ledningen.

Han och den nya ledningen har gett organisationen nya profilfrågor, exempelvis vinster i välfärden, att enas kring. Karl-Petter Thorwaldsson har haft dialoger med Svenskt Näringsliv och med regerin-gen, trots att bådadera traditionellt sett betraktas som fienden.

På sina håll har det skakats på huvudet, men desto vanligare är att de har gjort tummen upp.

”Om det beror på honom eller hela den nya ledningen vet jag inte. Men LO är mer synliga nu. Vi börjar hitta vår nya roll igen”, säger en medarbetare.

Karl-Petter Thorwaldsson är beroende av ”ordning-och-reda-folk” runt omkring sig, eftersom hans optimistiska sinnelag ibland tillåts ta fokus från ordningssinnet.

Ordningen på hans skrivbord är inte total.

”Han är medveten om det. Därför har han sett till att omge sig med människor som inte liknar honom själv. Rekrytering är kanske inte hans starkaste gren, men det förstår han i varje fall”, säger en medarbetare på LO-kansliet.

Det som är Karl-Petter Thorwaldssons verkliga akilleshäl är även det som är hans främsta styrka.

Att alla känner till sommarstugan i Katrineholm, det stora fiskeintresset, att han är bästa kompis med Stefan Löfven är utmärkt i medgång. Men hur kommer alla vänner i rörelsen att se på ”vår Kålle” den dagen då nästa kris uppdagar sig eller då han tvingas fatta riktigt tuffa beslut? Kommer de att kunna förstå eller kommer de att känna sig övergivna?

”Han skulle behöva vara mer kall. När det börjar blåsa och han blir tvungen att ta ett kliv åt något håll som inte alla vill kommer de att känna sig svikna. För det är lätt att man blandar ihop sak och person. Vet inte hur man ska lösa det”, säger en medarbetare från Karl-Petter Thorwaldssons tid på ABF.

Scenariot är inte nytt för Karl-Petter Thorwaldsson. Inom SSU gjordes omorganisationer som tvingade honom att driva processer på sätt som inte till-talade alla.

”Det har jag hört honom återkomma till flera gånger. Han har sagt det lite skämtsamt, liksom för att försäkra sig om att vi lämnat det bakom oss, att vi är med honom igen. Han vill få bekräftelse, han vill vara omtyckt”, säger en person som var med på SSU och som sedan följt Karl-Petter Thorwaldsson på nära håll.

Och ja, vad hade hänt om palestinierna inte hade börjat skratta den där kvällen för tjugo år sedan? Att konflikthantera med en John Cleese-sketch som redskap är modigt men innebär också en stor risk.

Hans ledarskap hade kunnat sluta i ett magplask. Men nu blev det inte så.

Och än så länge är sista skrattet hans.

Karl Petter-Thorwaldsson svarar på Cheftestet:

”Jag blev glad, ni har fått fram en bild som jag känner igen mig i.

Det viktigaste är att ett ledarskap bottnar i en övertygelse och det känner jag att jag gör, precis som ni skriver.

Den kritik som finns stämmer, jag är medveten om den och försöker vidga kretsen.

Jag tar åt mig av det. När jag var ordförande i SSU drev jag frågan om egenmakt. Det handlar om makt och ansvar. Man kan inte stå för egenmakt utan att sprida den.

Det jag har sett är att ingen som har givits makt inte har tagit ansvar för den.”

Karl-Petter Thorwaldsson,
ordförande LO

Så gör vi Cheftestet. Cheftestet bygger på gedigen research och intervjuer med en mängd personer – alltid minst 20 – som arbetar och har arbetat med den berörda
chefen. Vi talar med personer på olika nivåer och från olika sammanhang där de samarbetat nära med chefen, allt för att förmedla en så bred och rättvis bild som möjligt. Utifrån detta analyserar Chef ledarskapet hos chefen i fråga och sätter betyg enligt de kriterier som vi anser kännetecknar ett gott ledarskap. Den testade chefen får alltid läsa sammanfattningen under punkterna ovan innan testet publiceras och erbjuds möjlighet att ge sin kommentar.