Juhán Niila Stålka – förkämpe för samernas rätt

Juhán Niila Stålka är jojkare, samhällsdebattör, berättare, aktivist och poster-boy för det samiska. Under tonåren kom han att engagera sig i Grön ungdom och SSU, och grundade som 16-årig teaterelev elevkåren på Stockholms största kommunala gymnasieskola, S:t Eriks gymnasium.

Juhán Niila Stålka har även verkat i Världsnaturfonden WWF:s ungdomsråd och i styrelsen för den samiska ungdomsorganisationen Sáminuorra.

Urfolkens rättigheter, klimatförändringarnas konsekvenser och historier från Stora Lulevatten står högt på agendan för denne unge ledare, som till vardags arbetar som marknadskoordinator på Sameslöjdstiftelsen i Jokkmokk.

Du är uppvuxen i Stockholm. Hur självklart var det att bli förkämpe för samers rättigheter så långt från det samiska hjärtlandet?

”Vi samer som växer upp i Stockholm upplever oss ofta vara en del av Sápmi. Sameföreningen i Stockholm är den största i Sverige. Min pappa har varit engagerad i Sametinget och mamma har jobbat fackligt. Att ge uttryck för sina åsikter och vara en politisk individ, det har fallit sig naturligt för mig.”

Hur viktig är humorn och glimten i ögat i det du gör?

”Mycket viktig, för jag kan ofta känna en påtaglig hopplöshet i den dagliga kampen mot strukturer som verkar omöjliga att förändra, som kolonialism och internaliserad rasism. Problembeskrivningen kan framstå som tragikomisk, som när domstolar ska avgöra samebyars rätt att bruka land. Man måste skratta för att orka med.”

Vad är den viktigaste frågan för Sápmi just nu?

”Frågan om land och vatten är det mest avgörande, och den som är absolut svårast att driva. Det finns en politisk ovilja att ens vidröra ämnet. Samiska organisationer har behövt släpa svenska staten inför domstol i kampen för sina rättigheter. Girjas-målet var en stor framgång – HD gav samebyn ensamrätt till jakt och fiske ovanför odlingsgränsen – men den processen tog över tio år och slukade stora ekonomiska och personliga resurser.”

Vad gör dig till en bra ledare?

”Det handlar inte om vad jag kan lära andra, utan om vad andra kan lära mig. Jag som jobbat mycket inom teater, har lärt mig att lyssna och bejaka andras kunskap och kompetens. Det är väsentligt för att få hela gruppen att lysa.”

-> Läs mer om kriterier och urval här