”Jag har insett hur bräckligt livet kan vara”

Den historiskt långdragna regeringsbildningen efter förra valet, 134 dagar av sonderingar och förhandlingar, placerade talmannen Andreas Norlén i ett rampljus som knappast lämnat honom sedan dess.

Vid det här laget vet vi att Andreas Norlén träffade sin fru Helena via nätet, att första dejten (i Nässjö) stördes av ett epatraktor-rally och att paret sedermera fått en son som heter Henry. Vi vet också att talmannen samlar på kaffekoppar, kan recitera alla 28 verser i Runebergs dikt Sven Dufva utantill, är en kvällsmänniska, ville bli cirkusdirektör som barn, har en katt som heter Bessie och ombesörjt att riksdagsmatsalen under ”talmansparets vecka” serverat en särskild variant av pasta carbonara med bladspenat och svamp.

Expressen har rapporterat om att talmannen brukar handla i en oansenlig matbutik i ”klassiskt Riksbyggenland”, i ett ganska glanslöst stadsdelscentrum. P4 Östergötland om hur det byggts lekstuga hemma på tomten i Norrköping. På sitt Instagram-konto berättar talmannen om enkammarriksdagens historia och den förvånansvärda växtkraft han funnit i de palettbladssticklingar som en av Säpo-livvakterna överlämnat. Att Andreas Norlén är en man med många intressen står klart. Folk verkar gilla det. Man skulle kunna kalla honom folkkär.

Vad är du ointresserad av?

”Den frågan har jag faktiskt aldrig fått tidigare”, säger Andreas Norlén när Chef intervjuar honom, ett möte som talmannen av pandemiskäl valt att förlägga digitalt.

”Jag får erkänna att jag är dålig på modern musik. Min fru brukar säga att jag fastnat i 50-talet. Sedan är jag inte så bra på att följa idrott, tyvärr. Vinterstudion kan stå på i bakgrunden, när jag är hemma på helgerna, så jag är ganska uppdaterad på skidor. Men generellt mindre intresserad av sport än andra områden”, säger Andreas Norlén som senare samma dag ska möta Estlands president.

Talmannen bär blå kostym och, som vanligt när han är i tjänst, två nålar på kavajslaget. En med riksdagens emblem och den andra med svenska flaggan. Små men viktiga bevis på hans vördnad inför uppdraget och demokratin, och ett synbart tecken på Andreas Norléns omsorg kring enskildheter.

”Ja, jag är noggrann med detaljer. Till exempel håller jag många tal, och de som är särskilt viktiga vill jag bearbeta själv, in i minsta detalj. Att jag bryr mig om detaljer är även ett sätt att visa respekt och intresse, för ämbetet och de många riksdagsmedarbetare som är engagerade i min roll som talman.”

Kulturjournalisten Anna Hellgren, den Expressen-medarbetare som i uppskattande ordalag recenserade Andreas Norléns val av matbutik, karaktäriserade honom i samma artikel som en av den sortens ”eviga studentpojkar som fortfarande i medelåldern är lite för förtjusta i formalia, stadgar och ritualer”, och frågan är om det stämmer, om detaljerna någon gång kan stå i vägen för helheten.

”Det kan säkert hända att jag fastnat för mycket i någon detalj, både längre tillbaka och nu i närtid. Men samtidigt som jag vill vara noggrann med alla de uppgifter som ingår i talmansrollen, tycker jag det är viktigt att tänka strategiskt. För mig är långsiktigheten ett medvetet förhållningssätt. Jag menar att vi behöver blicka bakåt för att kunna blicka framåt, och att det med respekt för riksdagens historia och traditioner går att ompröva och utveckla arbetsformerna. Det jag också försöker hålla mig till, är den inte på något sätt unika sentensen att saker kan få vara tillräckligt bra. Apropå de typer av tal som jag håller väldigt många av, behöver de inte alltid vara helt perfekta. Jag kan nöja mig med att talet är rimligt och helt okej.”

Andreas Norlén växte upp i Ödeshög i Östergötland och har en yrkesbakgrund som fortfarande nog är mindre känd: den som tidningskung.

Innan han valdes in i riksdagen som M-ledamot, ledde han tillsammans med sin mamma Gunilla Persdotter Norlén det lokala tidningsimperium som modern grundade 1993, och i dag vid 77 års ålder fortfarande basar för som vd.

Andreas Norléns roll var den ansvarige utgivarens, och att samordna det redaktionella arbete som utfördes av honom själv och 10–15 frilansmedarbetare på gratistidningarna Söndags-Kuriren och Fredags-Kuriren. I en stående krönika på sidan två, ”Så tycker jag”, tolkade Andreas Norlén sin samtid. Inte sällan fann han anledning att kommentera intressanta politiska utspel från Moderaterna i Motala, inklusive dem från Andreas Norlén själv.

Uppväxten som ensambarn med sin mamma – föräldrarna skildes när han gick i mellanstadiet – och det gemensamma företagandet har inneburit att mor och son kommit varandra nära i frågor som rör politik, yrkesliv och ledarskap. Fortfarande hörs de ofta i telefon. Bland de lärdomar som hans mamma tidningschefen förmedlat, finns åtskilliga som har med hårt arbete och plikt att göra, berättar Andreas Norlén.

”Ja, och att det sällan finns några genvägar. Att man behöver anstränga sig för att något ska bli bra, och att viktiga saker är värda att anstränga sig för. Det är ett slags arbetsmoral.”

Han fortsätter:

”Det handlar också om att föregå med gott exempel. Att inte förvänta sig att medarbetarna ska anstränga sig, om man inte själv anstränger sig som ledare. Det här är lärdomar som jag bär med mig, och försöker leva upp till i mitt dagliga liv.”

Just nu ligger han lågt med politiska ställningstaganden, talmansrollen är per definition neutral, men för den som vill fördjupa sig i Andreas Norléns ideologiska tankevärld finns gott om gamla inlägg på hans blogg: Thatchers och Reagans reformer var nödvändiga, det borde vara lika fint och åtråvärt att bli bäst i klassen på matematik eller historia som det är att vara duktig idrottare, familjen är en av grundstenarna i samhällsbygget och det är bra för barnen att ha nära och omfattande kontakt med båda sina föräldrar.

Andreas Norlén duckar för frågan om hur bekväm han är med begreppet ”familjekonservativ”.

”Nu i mitt arbete som talman, vill jag försöka undvika att sätta etiketter av det slaget på mig själv. Eftersom olika frågor har en partipolitisk laddning. Då håller jag det ifrån mig i den här rollen.”

Men familjen är viktig, förklarar i nästa andetag Andreas Norlén som alltså själv är skilsmässobarn och blev pappa först vid mogna 43.

”Jag vill verkligen inte recensera hur andra väljer att leva sina liv, det är viktigt att säga. Jag har en fin relation med båda mina föräldrar, deras skilsmässa var ur mitt perspektiv en jobbig period, men inte så smärtsam och uppslitande som jag tror att en del andra barn kan uppleva en skilsmässa. Däremot har jag en beslutsamhet att hålla ihop min egen familj och att värna den så långt jag bara förmår. Jag hoppas och ser framför mig att jag ska leva mitt liv med Helena som jag gifte mig med 2013, och som jag älskar väldigt högt.”

Andreas Norléns son drabbades när han var mindre av en relativt svår men inte livshotande sjukdom.

”Det var självklart påfrestande att vara med min son på sjukhus, se honom ligga där i en sjukhussäng när han var så liten. En väldigt jobbig tid, både för mig och min fru. Det gör att jag verkligen inser hur skört och bräckligt livet kan vara. Jag känner stor tacksamhet inför läkarvetenskapen och alla fantastiska människor som arbetar inom vården”, säger Andreas Norlén och tillägger att hans son nu är frisk och inte fick några men av den sjukdom som Andreas Norlén av integritetsskäl väljer att avstå från att definiera med namn.

Till de frågor som Andreas Norlén särskilt engagerat sig i som politiker hör kvinnors och flickors situation, och den syn på kvinnor och flickor som förmedlas i media. Har samhällsklimatet blivit råare? Efter ytterligare brasklappar om hur han som talman inte kan eller vill gå in i någon allmänpolitisk debatt, gör han en koppling till den rösträttsreform som ledde fram till kvinnlig rösträtt för dryga hundra år sedan.

”Kvinnorna som engagerade sig i dåtidens rösträttsrörelse, som vi uppmärksammar 2018–2022 under riksdagens stora demokratijubileum, ansträngde sig mycket för att inte bli utsatta för kritik och vrångbilder. De var medvetna om att de värderades och bedömdes annorlunda än män. Tyvärr kan jag känna igen det i dagens debatt. Vi ser hur kvinnor är särskilt utsatta för påhopp och vulgariteter i sociala medier. I riksdagen gjorde vi en undersökning under förra mandatperioden, som visade att unga kvinnliga riksdagsledamöter har särskilda problem med att bli tagna på allvar, och med olika typer av påhopp. Sverige har kommit långt med jämställdhet, men är fortfarande inte ett jämställt samhälle. Det gör mig bekymrad och upprörd. Vi borde ha kommit längre på hundra år. Vi behöver stärka kvinnors och flickors rättigheter, för att komma närmare målet om en fullvärdig demokrati.”

Du är med andra ord feminist?

”Det är då ytterligare en av de här etiketterna med politisk laddning som jag inte använder medan jag är talman …”

Andreas Norlén sover gott om nätterna (”jag somnar på en minut”) och säger sig inte vara stressad alls inför höstens val, trots de nya svettiga talmansrundor som det eventuellt kan föra med sig.

”Nej, för jag vet inte ens om jag får fortsätta som talman, det kan bli jag eller någon annan som utses av den nyvalda riksdagen, och då känns det dumt att bli nervös i förväg.”

Men om det nu blir han, och Andreas Norlén får tillfälle att sondera och förhandla med partiledarna även framöver, tänker han göra det i samma anda som hittills. Att i högre grad kritisera och ”sätta ner foten” verkar inte aktuellt.

”Nej, alltså, i de här sammanhangen, om vi talar om just regeringsbildningar, tror jag verkligen på en lyssnande ledarstil. För det handlar i väldigt hög grad om att förstå partiernas och partiledarnas bevekelsegrunder och prioriteringar. Om jag som talman väldigt mycket pekar med hela handen i ett läge där motsättningarna är stora redan från början, riskerar processen att gå i baklås helt. Så det jag kan göra är att lyssna, försöka förstå och sammanjämka ibland motstående viljor.”

När Andreas Norlén i ett sällsynt offentligt utbrott röt till mot Miljöpartiet under den senaste regeringsturbulensen – han sa att partiet borde ha förvarnat om sina planer på att lämna regeringen om budgeten föll – fick han både stöd och kritik. Talmän är också människor, sa somliga. Andra uttryckte tvivel på hans opartiskhet och menade att han gjort fel som ”hängde ut” ett enskilt parti.

”I det här fallet vill jag understryka att jag inte hade några partipolitiska avsikter med mina kommentarer. Jag uttryckte inte någon åsikt i sak om något partis politiska ställningstaganden eller val. Jag uttalade mig som processledare för regeringsbildningsprocessen och tyckte att det var rimligt att ge min syn på det som hade hänt. Jag sa redan i mina första uttalanden att jag kunde ha ställt fler frågor till de inblandade och det tycker jag fortfarande”, kommenterar han nu.

Vad önskar du att du hade vetat innan du gick in i din allra första talmansrunda efter valet 2018?

”Hur det skulle sluta! Det hade varit väldigt praktiskt … Nä, men det jag önskar att jag insett, var väl risken att det skulle bli så långdraget. Då hade jag anpassat mitt agerande på ett annat sätt, försökt skruva upp tempot tidigare, så att vi snabbare närmat oss verkliga förhandlingar. Sedan ska man vara realist och säga att partierna nog behövde den här tiden också. Både internt och i relationerna med varandra. För att anpassa sig till det nya läget. Det är inte säkert att processen hade gått att göra så mycket fortare.”

Det osannolika har inträffat: Utövandet av saklig konstitutionell rätt har blivit en grund för kändisskap, något som talmannen Andreas Norlén uppenbart finner sig ganska väl tillrätta i.

”Om man åtar sig ett uppdrag av det här slaget, får man vara beredd på att det följer ett medieintresse. Sedan har det blivit väldigt mycket mer fokus på mig än på tidigare talmän, just för att regeringsbildningen 2018–2019 var så långdragen och komplex. Jag har inga problem med att vara igenkänd. Generellt sett har jag upplevt väldigt lite av baksidorna med det. Jag kan förstås vara lite mindre privat än vad jag kunde tidigare. Jag minns en gång på badstranden, före pandemin, hur det när jag var på väg därifrån med familjen kom fram en kille med stora muskler och bar överkropp och bad om en selfie ihop med mig. Eftersom jag är lite mindre välbyggd, tvekade jag lite först. Men jag hade ändå en t-shirt på mig, så det syntes inte riktigt att han var mycket starkare än jag. Så jag gick med på det. Jag tänker att om människor är vänliga mot mig, vill jag försöka vara vänlig tillbaka.”