Hon är världens bästa curlingchef

Hur är det att vara både chef och elit­idrottare?
»Förr kunde jag få kommentarer när jag gick tidigare från jobbet för att träna: ’Jaså, ska du gå och sopa nu igen?’ Men efter OS-guldet 2006 har jag fått mer förståelse. Men jag måste vara disciplinerad för att hinna med. Under tävlingsperioden är jag borta mycket. Då delegerar jag mycket till mina underställda.«

Vad har du fått offra?
»Det har inte blivit så många middagar med vänner de senaste åren. Bio har det inte blivit så ofta. Och inte tv heller.«

Är det värt det?
»Ja, absolut! Dels har jag fått så fina vänner i de tre tjejer jag tävlar med. Dels har jag fått en upplevelse som är få förunnad – känslan av att vara bäst i världen.«

Hur är du som chef?
»Jag är inte särskilt styrande, jag tycker om att ge mycket ansvar och befogenheter till mina medarbetare. Då kan jag fokusera på helheten. På min avdelning är alla specialister, och då går det inte att ha för mycket prestige. Jag måste inse att de kan vissa saker bättre än jag.«

Du föreläser om ledarskap, vad brukar andra fråga dig?
»Oftast vill folk veta hur det kändes inför den sista avgörande stenen i OS-finalen 2006.«

Hur kändes det?
»Det var som att tiden stod stilla. Jag var inte nervös. Jag hade stängt av allt, och var helt i min egen värld. Den känslan är svår att beskriva. Att vara i totalt flow. Den går nog bara att uppleva inom idrotten.«

Hur ser du på framtiden?
»Tidigare hade jag stora ambitioner. Men nu tvivlar jag. Materiella ting är inte så viktiga längre. Jag drömmer i stället om ledig tid. Att ha en dag då jag inte har något inplanerat.
Och att få resa dit jag själv vill.«

Blir det OS-guld?
»Vi har goda chanser till medalj. Men det är många länder som förbättrat sig och konkurrensen är hård. Om vi är bland de fyra som går vidare från gruppspelet tror jag att chansen till guld är stor …«