Han är verklighetens Ica-Stig

Det är den 7 maj 2007. Blå Hallen i Stockholms stadshus är proppfull av festklädda människor. De är där för att fira att Ica fyller 90 år och nu reser sig hedersgästen, kung Carl XVI Gustaf, för att tacka för maten:

LÄS MER: Fler Cheftester

»Det faller på min lott att tacka våra värdar för stor gästfrihet och en god måltid«, säger kungen. »Jag gör det naturligtvis gärna, som bordskavaljer till värdinnan, men också faktiskt som sommarkund hos Ica. I Borgholm handlar vårt hushåll i en Ica-butik med det passande namnet Slottshallen.«

Vid bordet, intill drottning Silvia, sitter en stolt Kenneth Bengtsson, sedan 2001 koncernchef för Ica AB, kulmen på en lång och enastående karriär inom Ica.

I år valdes han till ordförande för Svenskt Näringsliv, den förste från handeln som fått förtroendet att leda den stora arbetsgivarorganisationen.

Man kan alltså lugnt konstatera att det har gått bra för grabben som vid 13 års ålder jobbade extra på Ica och sedan dess förblivit Ica trogen ända tills han nått toppen.

»Det är stort«, konstaterar en medarbetare. »För tjugo år sedan hade det varit otänkbart att en kille från handeln skulle kunna leda en organisation som Svenskt Näringsliv. Det skulle vara en industrialist. Och nu kom industrialisterna och bad Kenneth ta över ordförandeklubban.«

»Han är jättestolt!«

Kenneth Bengtsson är en lyssnande ledare, analytisk och snabbtänkt på en och samma gång. Han beskrivs som ödmjuk och med en ledarstil som kombinerar mjukhet med en smidig tuffhet.

»Han är pragmatisk och alltid väl påläst, vilket är en bedrift i en koncern som driver såväl matbutiker som bank. Jag gillar hans kortfattade tydlighet, att han är rakt på sak och skippar alla tidsödande omskrivningar«, säger en medarbetare.

»Han ställer krav på att man ska vara självgående och det måste man gilla för att trivas med Kenneth«, infogar en annan.
Kenneth Bengtsson är en chef som har lärt sig att delegera. Tidigare kunde hans starka engagemang i Ica locka honom att peta i detaljer, men på den punkten har han definitivt bättrat sig. Om inte annat har han tvingats till det av den stora arbetsbördan – som verkligen inte lättade när han tackade ja till Svenskt Näringsliv.

I dag är Kenneth Bengtsson en chef som ger sina medarbetare stort spelrum.

»När han märker att någon gör bra ifrån sig och visar resultat har man hans förtroende«, berättar medarbetarna. »Man får ett uppdrag och han talar om vad han förväntar sig, men hur man löser det får man klara själv.«

Den medarbetare som trots de fria händerna vill dryfta något med Kenneth Bengtsson bör tänka på två saker: Dragningen bör ta högst fem minuter, och man bör ha ett förslag till lösning att diskutera, inte ett problem.

Åsikterna om Kenneth Bengtsson som beslutsfattare går lite isär – eller det handlar snarare om vilken typ av beslut det gäller.
»Som beslutsfattare visar han upp två ansikten«, berättar en mångårig medarbetare.

»När det handlar om beslut som grundas på faktaunderlag och föredragningar lyssnar han gärna på andra innan han bestämmer sig.
Men om det gäller person- eller organisationsfrågor är han inte dialogens man, direkt.«

»Folk kan leva i ovisshet om vad som komma skall, och så – pang! – meddelar han plötsligt sitt beslut.«
Men det är sin diplomatiska sida  som Kenneth Bengtsson kommer att ha mest nytta av som ordförande i Svenskt Näringsliv. Ingen kan som han hitta kreativa lösningar när förhandlingar håller på att braka ihop.

Under flera år var han ordförande i branschorganisationen Svensk Handel och därmed djupt involverad i avtalsförhandlingarna.
»Ofta var det han som tog de fackliga företrädarna åt sidan för ett förtroligt snack när det hotade att spåra ur«, berättar en iakttagare.
»Efter en stund återvände de tillsammans och förhandlingarna kunde fortsätta. Säga vad man vill om Kenneth, men han är en
grym förhandlare.«

Det hindrar inte att han även kan ta i med hårdhandskarna när så krävs.
»Han drar sig inte för att flytta på folk och tvekar inte om det är någon som inte funkar. Då lägger han inte fingrarna emellan«, säger en.

Interna konflikter överlåter han dock åt chefer på lägre nivå. Det handlar inte om konflikträdsla, utan om att han anser att problem bör lösas på rätt nivå.

I nöden prövas vännen – och i mediestormen chefen, skulle ett gammalt djungelordspråk kunna lyda … Och värre mediestorm än köttfärsskandalen, när »Uppdrag granskning« med dold kamera avslöjade hur Ica-butiker fuskade med datummärkningen, får man leta efter.

För Kenneth Bengtsson kändes det förmodligen som om hela tillvaron rämnade. Inte blev det bättre av att han själv tidigare hade ägt en av de fuskande butikerna.

Skandalen hotade att smeta av sig på den allra högsta chefen. Medarbetarna såg en chef som var djupt skakad, men som också klarade att stå pall.

»Jag blev lite imponerad«, berättar en av dem. »Där stod han i direktsändning mittemot Janne Josefsson som viftade med ett tjockt dokument och krävde omedelbart besked om vad-det-nu-var. Men Kenneth sa: »Jag tar inte ställning till hundrasidiga dokument här och nu …«

Kenneth Bengtssons karriärväg inom Ica har varit spikrak. Den extrajobbande 13-åringen gick ut ekonomiskt gymnasium och blev så småningom butikschef. Senare avancerade han till Ica-handlare och ägde ett antal butiker i södra Sverige, innan han 1995 övertog två av landets mest lönsamma butiker: Ica Maxi i Haninge och Ica Flygfyren i Arlanda stad.

Snart dök han upp bland de förtroende­valda handlarna i olika sammanhang och gjorde sig känd som ung, kompetent och
vältalig. Vd för Ica Sverige blev han 2000 och året därpå koncernchef för hela Ica AB.

»Nu har han varit koncernchef i tio år och under den tiden har Ica utvecklats extremt bra«, betygsätter en medarbetare.
Ica AB ägs till 40 procent av norska Hakon Invest ab och till 60 procent av nederländska Royal Ahold NV. Båda är börsnoterade. När det är kvartalsrapportdags ställer sig Kenneth Bengtsson i ljusgården på huvudkontoret i Solna Business Park för att informera om läget.

Hans anförande läggs även ut på intranätet för att alla ska ta del av vad chefen har att berätta. Fast ute i verkligheten muttras det mer om hans höga lön (sju miljoner i grundlön, plus bonus) än om innehållet i rapporterna.
Någon har liknat uppdraget att leda en organisation som Ica ab vid att valla katter – det är de självständiga butikscheferna som inte alltid är så lätta att få in i rätt fålla.

LÄS MER: Kenneth Bengtsson på Stora Chefsdagen

»Ica:s organisation bygger i stor utsträckning på internkommunikation. Det funkar inte att bara säga: ’Nu gör vi så här’, utan man måste förklara varför det ska göras på ett visst sätt, vad det ger den enskilda handlaren.«

Där är Kenneth på sin mammas gata. Som gammal butikschef och Ica-handlare har han både kunskaper och auktoritet. Vissa av vanorna från butikstiden har han också tagit med sig upp i hierarkin. Som de tidiga morgnarna, till exempel. Redan vid sjutiden är Kenneth Bengtsson på jobbet.

»Det är Ica-handlarfasoner som sitter i sedan han startade dagen med att dra in mjölken i butiken«, säger en som har fått revidera sin egen dygnsrytm för att passa chefens.

Och på jobbet ägnar sig Kenneth Bengtsson gärna åt att organisera om verksamheten, ackompanjerad av medarbetarnas begränsade entusiasm.

»Han har en förkärlek för omorganisationer«, suckar en av dem. »Det brukar ske vart fjärde år, ungefär.«
»Fast det är lite orättvist mot Kenneth att säga så«, invänder en annan. »I dag måste alla företagsledare anpassa sina organisationer till en omvärld som ständigt förändras.«

Kenneth Bengtsson vill inte omges av ja-sägare. För några år sedan inrättade han en grupp för att säkra återväxten av ledare.
I folkmun kallas det broilerprogrammet, den korrekta beteckningen är något fint på engelska. Den består av ett tiotal unga medarbetare från hela Ica. Deras uppgift är i princip att säga emot, det vill säga analysera och opponera på allt från affärsplan till kampanjer.

Kenneth Bengtsson gör klart för gruppen att det är högt i tak och att han väntar sig total öppenhet. Efter ett tag inser talangerna att de kan tala fritt och att chefen lyssnar på vad de har att säga.

»Jag är fascinerad av hur han lyfter fram ungdomar«, säger en iakttagare. »Kenneth talar alltid entusiastiskt om hur duktiga hans unga medarbetare är och han är genuint imponerad av deras kunskaper.«

»En del äldre i organisationen är nog lite skrajsna. Han lägger ju inte fingrarna emellan, direkt. Den som inte levererar kan ersättas av en ambitiös 25-åring.«

Kenneth Bengtsson har varit återhållsam med uppdrag utanför jobbet på Ica. Ordförandeskapet i Svensk Handel är ett undantag,
Något som däremot får ta tid är Kenneth Bengtssons engagemang i stiftelsen Childhood, där han sitter i styrelsen. Childhood arbetar för att förändra livet för utsatta barn och grundades av drottning Silvia. Sedan sju år har Ica ett nära samarbete med Childhood. Av bara farten har Kenneth Bengtsson lärt känna drottningen, något han gärna berättar.

»Han verkar ha ett behov av att hävda sig ibland och vill gärna göra känt att han är bekant med drottningen«, säger en röst.
»Ja, det kan bli lite fånigt ibland«, säger en annan. »Å andra sidan har han gjort en minst sagt imponerande resa. Varför skulle inte han få vara stolt över att ha nått så här långt?«

LÄS MER: Kenneth Bengtsson slutar på Ica

Kommentar

Kenneth Bengtssons svar på Cheftestet:
»Det här är ju omgivningens bild och det finns ingen anledning för mig att ifrågasätta den, alla som man jobbar med formar sin egen uppfattning om mig som chef. Det är helt naturligt att olika människor kan få olika intryck av mitt ledarskap och därför är det intressant att få den här typen av feedback.

Det är roligt att beskrivas som tydlig och entusiasmerande, det är något jag försöker att vara. Det sociala engagemanget försöker jag också omsätta i företaget, något som uppenbarligen har märkts och uppskattas. Inte minst hoppas jag att det smittar av sig på medarbetarna inom Ica.

Diplomatisk – ja. Däremot känner jag inte igen mig i påståendet att jag skulle undvika konflikter. I en så komplex organisation som Ica är det naturligt att det ibland uppstår konflikter. Som koncernchef är det viktigt att både stävja onödiga konflikter men också att ta vara på de lärdomar man kan få av besvärliga situationer.