Fyra egenskaper som gav Thatcher makten

Så här i efterhand framstår smeknamnet ”järnladyn” nästan som en självuppfyllande profetia. Margaret Thatcher fick det av Sovjet för sin hårda antikommunistiska hållning, men med åren kom den att passa även hennes ledarstil. Med en tilltagande arrogans och en och allt mer dominant ledarstil spred hon skräck bland sina medarbetare, som hon ständigt var misstänksam mot. Mot slutet av sin politiska karriär var hon nästan uteslutande omgiven av ja-sägare.

Mycket har sagts om hennes politiska gärning, men inte lika mycket om hennes väg till ledarskapet. Vi har läst Gunnela Björks nyutkomna biografi Margaret Thatcher – En biografi och hittat fyra egenskaper som gav Thatcher makten.

Rekryteraren: Willie Whitelaw var Margaret Thatchers motståndare i det konservativa partiets partiledarval 1975. Efter att hon tagit hem segern såg hon till att liera sig med honom och han blev hennes mest lojale medarbetare. Han fick en viktig roll när det gäller att ena de interna meningsmotståndarna i partiet.

Underdogen: Thatcher vände det faktum att hon kom från lägre medelklassen och var kvinna till sin fördel. Maktens män hade svårt att hantera henne: hon var självsäker, rak på sak, oftast övertygad om att hon och ingen annan hade rätt. I Gunnela Björks bok beskrivs hur hon jämförts med ”en vänsterfotad fotbollsspelare eller en vänsterhänt boxare. Motståndare blir förvirrad”.

Taktikern: Den som tittar tillbaka på Thatchers politiska gärning får känslan av att hon tidigt hade sin politiska vision klar. Men som nybliven partiledare – och oppositionsledare – visste hon att hennes radikala politik skulle ifrågasättas och var därför noga med att inledningsvis framstå som tidsenlig och som en folkets ledare. Hennes politiska vision fick utvecklas i det dolda.

Kommunikatören: För att vinna väljaren behövde hon först vinna media. Med hjälp av PR-experter bytte hon ut bilden av sig själv. Hon gick från att vara överklassfru och akademiker till att bli grönsakshandlardottern med förakt mot etablissemanget. Hon bytte frisyr och klädstil och såg till att synas i sammanhang som tilltalade väljarna. Därför dök Margaret Thatcher upp i lättsamma radio- och TV-shower.

Det ledde till att hon i maj 1979 blev Storbritanniens premiärminister; en post som behöll i tre mandatperioder.

Trots att det snart har gått tjugotre år sedan hon avgick som partiledare och premiärminister sitter avtrycken efter hennes ledarskap kvar i den brittiska politiken.

Och de kommer att sitta där länge. Och lär knappast påverkas av att hon nu är död.