Företagens klimatarbete: mycket snack och lite verkstad

”Det är stor skillnad på vad människor tänker och vad företagen gör”, summerar Nina Ekelund, generalsekreterare på Hagainitiativet, Chefs senaste klimatundersökning.

Att klimatfrågan är viktig för chefen står utom allt tvivel. 91 procent av dem som svarade på undersökningen anser att det är mycket viktigt eller viktigt att minska sin organisations klimatpåverkan.

Men de senaste årens alarmerande rapporter, inklusive den från FN:s klimatpanel IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change) som kom samma vecka som Chefs undersökning gick ut, har i det yttre inte förändrat läget. Antalet chefer som tycker att klimatfrågan är viktig har bara ökat med några få procentenheter sedan Chefs tidigare undersökning för drygt två år sedan.

Men angelägenhetsgraden har ökat. Där finns en tydlig förskjutning från viktigt till mycket viktigt. Det är 20 procentenheter fler i den nya undersökningen, totalt 67 procent, jämfört med för två år sedan, som anser att det nu är mycket viktigt. Och 80 procent av cheferna skriver under på att de gör aktiva val för att minska sin och företagets klimatpåverkan.

Det Nina Ekelund åsyftar är den stora skillnaden mellan vad den enskilda chefen gör och vad man gör på organisatorisk nivå, som utkristalliserar sig i undersökningsresultaten.

För trots engagemanget på individnivå är det endast 50 procent av cheferna som uppger att ledningen arbetar aktivt med att minska företagets klimatpåverkan, medan hela 40 procent uppger att det inte är en prioriterad fråga för ledningen och 6 procent inte överhuvudtaget arbetar med den. Detta är anmärkningsvärt, enligt Nina Ekelund, som har stor erfarenhet av den skillnad de företag gör som på ledningsnivå tar frågan på största allvar.

Hon företräder Hagainitiativet som är ett nätverk som syftar till att minska näringslivets klimatpåverkan och består av Axfood, Coca-Cola European Partners Sverige, Folksam, Stockholm Exergi, JM, Lantmännen, Löfbergs, McDonalds Sverige, HK Scan Sweden, Preem, Stena Recycling och Sveaskog. Elva av dessa företag har nått målet att minska sina utsläpp med 40 procent mellan 2010 och 2020. Totalt har företagen tillsammans minskat utsläppen med 1,9 miljoner ton koldioxidekvivalenter vilket bidragit till en minskning av Sveriges territoriella utsläpp med fyra procent.

Nina Ekelund får medhåll av Frida Emilsson, vd på hållbarhetsplattformen Worldfavor:

”Det behövs en snabbare takt. Vi som jobbar med det här har sett att det tar för lång tid. Rapporter likt den senaste från IPCC visar att det finns en tydlig deadline, och förhoppningsvis bidrar det till att skapa sense of urgency och förståelse för att vi inte enbart kan prata längre.”

Men hittills är det endast 30 procent av företagen i Chefs undersökning som har gått från ord till handling de senaste fem åren. 20 procent har blivit mer engagerade men ännu inte börjat göra så mycket. Endast 29 procent uppger att ledningen har börjat prioritera frågan medan 18 procent säger att deras klimatarbete inte förändrats alls de senaste fem åren.

Dessutom är mycket av det som görs i företagen rena hygienfaktorerna.

”Jag skulle vilja se andra alternativ än att minska utskrifter och källsortera. Och att ha färre tjänsteresor, det kan alla ha. Men vad som är på riktigt intressant är att ta reda på vilka som är de största utsläppskällorna. Att veta det och sedan aktivt arbeta med att minska ens påverkan är det som har avgörande effekt för klimatet”, säger Frida Emilsson.

Företagen bör mäta och redovisa sina utsläpp enligt GHG-protokollet (Green House Gas Protocol) med samma självklarhet som de redovisar sina finansiella resultat, menar Nina Ekelund.

”Bara man börjar redovisa sin klimatpåverkan minskar man sina utsläpp direkt med 10–20 procent genom att man hittar självklara saker, lätta att åtgärda, som man inte tänkt på. Men man måste se över hela värdekedjan och då blir det automatiskt att man ställer krav på andra”, säger hon och fortsätter:

”Vi behöver halvera utsläppen vart tionde år. Det behöver vi tänka på som nation, företag och privatpersoner. Det är ett riktmärke. Det innebär sju till åtta procents minskning årligen och ju längre vi väntar desto mer måste vi tajta till det.”

Hon tipsar om en relativt enkel sak som en vd kan göra för sina anställda och som har stor påverkan på miljön: Pensionsavsättningarna. Har man de mest hållbara pensionsfonderna eller har man fossila tillgångar som dessutom i en snar framtid kan bli strandade?

”Min erfarenhet är att om man går över till hållbarhetsfonder får man ofta bättre avkastning, så varför ge det sämsta till sina anställda. Att få kapitalet att gå åt rätt håll ger dessutom stor effekt.”

Hagainitiativet ställer högst medvetet frågan om miljöarbetet gång på gång till de stora börsbolagen för att få upp den på ledningarnas agenda.

”Förra året hade ett av fem företag halveringsmål på utsläppen. I år var det ett av tre, vilket är en snabb förbättring. Dessutom var det 40 procent som inte hade några klimatmål alls förra året och i år var det så försvinnande få som åtta procent som stod utan. Så näringslivet tar frågorna på allvar”, säger Nina Ekelund.

Men för att gå från ord till handling behöver trycket komma från alla håll. Från politiken, lagar, medarbetare, styrelse, leverantörer, kunder.

”Miljöarbetet blir alltmer en affärskritisk fråga. Lagutrymmet förändras och mycket sker inom den finansiella sektorn där olika typer av investerare och andra intressenter efterfrågar information om företagets klimatpåverkan. Det ställs allt fler hygienkrav på miljöåtagande för att få vara med i upphandlingar och kunna vinna affärer. För att inte tala om att en hel generation som har helt andra förväntningar på företagens hållbarhetsredovisning är på väg ut i arbetslivet”, säger Frida Emilsson.

Även Nina Ekelund argumenterar för att de företag som inte gör något kommer att få svårt framöver. Hon menar att blott det faktum att chefer och medarbetare är bekymrade – 75 procent av alla chefer i undersökningen har någon gång känt klimatoro/ångest och 40 procent vet att de har medarbetare som lider av det – borde vara en signal till ledningen att sätta frågan överst på agendan.

”De måste ställa sig frågan varför det är så många som gör saker själva. Jo, för att man vill bidra och det lindrar oro och ångest. Om inte den plats där vi är största delen av tiden, vår arbetsplats, tar in dessa frågor och jobbar med den så blir det in–konsekvent för medarbetarna”, säger hon.

När Hagainitiativet i egna undersökningar vartannat år frågar på vilket sätt klimatarbete kan vara lönsamt för företaget, får de alltid svaret att det stärker varumärket och att det handlar om employer branding.

”Om du inte har klimat-arbetet högst på listan kommer du inte att kunna anställa de mest attraktiva. Detta är alla företag överens om. Så varför ser man inte mer action i företagen?”

Hälften av cheferna pendlar mellan hopp och förtvivlan när det kommer till framtiden. Ytterligare 29 procent hoppas att vi ska klara målen med hjälp av rätt ’mindset’ och tekniska landvinningar. Medan 13 procent är förtvivlade.

Frida Emilsson menar att klimatångesten faktiskt kan vara en stark drivkraft för att aktivt arbeta med att förbättra rutiner och skapa förändring. Och så måste vi lyfta fram det arbete som faktiskt redan görs, betonar Nina Ekelund.

”Det gäller att göra rätt avvägning mellan green wash (att skryta och prata mer om vad man gör än man faktiskt gör) och green hush (inte berätta alls). Det är oerhört viktigt att vara tydlig med sitt engagemang och helt transparent kring ens klimatmål. Det betyder mycket för såväl kunder som medarbetare. Och det finns forskning på att det smittar av sig när man berättar om de goda saker man gör.”