Inne i världens dyraste chefsskola

På en liten återvändsgata i Lausanne i Schweiz, mellan några hundraåriga ädelgranar och ett valnötsträd, ligger chefs- och ledarskolan IMD. Skolan är topprankad, har världens högsta lärarlöner och lockar allt från saudiska shejker till norska fastighetsmagnater och sydamerikanska familjeföretagare. Att gå sommarkursen kostar nästan 20 000 kronor om dagen.

Vi åkte dit för att ta reda på: Är det värt det?

Här, bland dyra klockor och stärkta skjortkragar, märks en klar överrepresentation av välkammade män i chinos, strax över 40. Just den här kursen är något av skolans flaggskepp. Den heter Orchestrating Winning Perform­ance, hålls varje sommar och är en fem dagar lång utbildning i att bygga framgång. Totalt är vi 480 elever från 45 länder som går kursen. Den kostar motsvarande 89 000 kronor vilket betyder 18 000 kronor per dag. Då ingår varken resa eller boende.

Det finns en handfull olika så kallade strömmar att följa. Det är föreläsningar och övningar som återkommer varje förmiddag i ett och samma ämne, exempelvis hur man lyfter familjeföretaget, hur man skapar ett drömlag i fem steg eller att växa genom uppköp och sammanslagningar.

Föreläsarna, professorerna på skolan, är ofta kända namn från välrenommerade akademiska institutioner eller företag. Flera av föreläsarna har färska böcker som ligger på bästsäljarlistor för ledarskapslitteratur. Det här är något som de gärna berättar flera gånger under lektionen. Ingen skola i världen betalar sina professorer och lärare bättre än IMD.

»Bra hjärnor som inte kan kommunicera överlever inte här. Vi har en konkurrent som skryter om att de har sex Nobelprisvinnare som professorer. Som om det vore bra. Det är inte bra, det är en börda. Till en sådan plats kommer du inte för att undervisa, dit kommer du för att forska på ditt smala ämne´, säger IMD:s rektor Dominique V Turpin.

Kanske är det ovanan att plötsligt gå i skolan igen, kanske håller faktiskt professor Sean Meehan ett otroligt tempo. Ställer han en fråga till eleverna tar det en halv sekund innan han själv säger svaret, skriver han på whiteboardtavlan är han blixtsnabb. Han är professor i marknadsföring och pratar varumärke och vikten av innovation. Han tar Motorola som exempel, som hade 40 procent av mobiltelefonmarknaden 1994. Sex år senare hade Nokia nästan dödat företaget med sin framgång. Nu är Nokia på väg att göra samma misstag som Motorola. Han tar Apples misslyckande som ett annat exempel. Deras Lisa (pc) var en flopp, deras Newton (läsplatta) var ett misslyckande och de hade en tv-spelkonsol före X-box och Playstation som kunde ha blivit en succé men som aldrig blev något.

”Se nu på lanseringen av Ipad – det blev den mest säljande produktlanseringen någonsin i historien.”

Powerpointbilderna susar förbi i hög hastighet. Ytterligare en bild på hans senaste bok. Han betar av elevernas frågor snabbt och fortsätter att bjuda in till mer diskussion: Vad lovar du din kund? Hur skapar du förtroende? Hur förbättrar du? Hur når du framgång i innovation?

När föreläsningen är slut uppstår en liten kö för att få en privat pratstund med Sean Meehan och lämna sitt visitkort. För eleverna ett sätt att få tips och svar på sitt eget problem eller sin fråga. För föreläsarna en potentiell säljkanal – det är inte sällan som de flyger runt världen för att hjälpa storföretagen för ett digert konsultarvode. I pausen serveras det perfekt macchiato och iskall grapefruktjuice. Genom panoramafönstret syns de 3?000 meter höga bergen på andra sidan Genèvesjön. På den nyklippta gräsmattan står två säkerhetsvakter i kostymer, solglasögon och öronsnäcka.

Man behöver inte stå själv en längre stund – de flesta är här för att nätverka, kanske till och med som huvudsyfte. En Nokiachef, en höjdare på Philip Morris, en försäljningschef på ett latinamerikanskt gruvföretag. Här gäller fort­farande visitkort. Några avskräcks av ordet journalist på min namnbricka, men de flesta bryr sig inte. De är redan långt framme i ett resonemang om varför Volvo Lastvagnar inte har köpt deras tillbehör eller varför Nokia måste kämpa så hårt i Asien.

Tvillingbröderna Jonas och Henning Ramm är 22 år och sannolikt yngst av deltagarna på kursen. De sitter bredvid mig, längst bak i klassrummet, och verkar inte riktigt lika engagerade som de andra på föreläsningen. Särskilt representativa för gruppen är de inte heller.

”Jag tror att vi är yngst här”, säger Henning Ramm, med tillägget:

”Men det är bara roligt. Många som vi träffar säger att de skulle velat ha gått det här programmet tidigare i livet”.

Deras pappa äger och driver ett familje­företag i Norge, Aspelin-Ramm, en miljardverksamhet inom fastigheter och bygg. Fastig­heten där Clarion Hotel Stockholm ligger, är ett exempel på byggnader som familje­företaget äger. Hela familjen på sex personer går programmet; pappa, mamma, dotter och tre söner. De följer framför allt en kurslina under veckan som handlar om familje­företag.

”Vi fick se ett case som handlade om familjen Bonnier och vikten av att låta familjemedlemmarna arbeta på olika positioner i bolaget. Så har vår pappa egent­ligen inte jobbat. Men visst, det har många gånger varit till stor hjälp att ha familjeföretaget i ryggen”, säger Henning Ramm.

Han studerar till vardags medicin i Krakow men blev övertalad att åka med till Lausanne för ­sommarkursen.

”Jag tycker egentligen att medicin är mer intressant än ekonomi. Jag gillar kombinationen med människor och vetenskap. Sam­tidigt är jag en del av familjen och måste så småningom ta ansvar för det. Hur som helst har det varit otroligt lärorikt att gå här”, säger Henning Ramm.

Jonas Ramm läser ekonomi på ett amerikanskt universitet. Han tycker att veckan har varit mer spännande än han trodde. Dessutom har han planer på att läsa en MBA-utbildning, kanske här på IMD, som examinerar 90 studenter årligen.

”Jag har träffat några av studenterna som läser utbildningen här just nu och det verkar vara ett extremt hårt tempo. Men det är jag beredd på”, säger han.

IMD:s sommarkurs är i många avseenden en modern utbildning. En av föreläsarna autotwittrar under en lektion för att ”den följs av några tusen personer direkt, virtuellt”. En stab på skolan hjälper alla deltagare att komma igång med sitt twitterkonto.

Alla lektioner kan följas på Ipad, det sker digitala omröstningar om knepiga dilemman som ger omedelbara svar. Presentationerna finns tillgängliga online direkt efter föreläsningen.

En proffsfotograf lägger upp dagens bilder på bilddelnings­sajten Flickr och ett tv-team filmar och lägger ut på Youtube. Efter kursen kan deltagarna fortsätta att hålla kontakten via 45 ”klubbar” runt om i världen. Sverige har en egen klubb och sajt på nätet.

Ett annat upplägg som känns modernt är återkommande inslag av konst, litteratur och musik. Professorn i ledarskap och stra­tegi, Maury Peiperl, spelade ett stycke jazz. En annan föreläsare citerade så många författare att det kunde ha varit en kurs i litteraturvetenskap.

I andra avseenden har OWP-­kursen fastnat i den gamla världen. Av veckans fyra nyckeltalare är samtliga män. Av skolans 61 professorer är sex kvinnor. Fall­studier från näringslivet under veckan – nästan uteslutande män. Föreläsarnas exempel på framgångsrika ledare, entreprenörer, dirigenter, politiker, poeter, musiker, regissörer: jag kunde knappt se en enda kvinna. Sju av åtta deltagare på OWP är män.

Bengt Eliasson bor i Stockholm med sin fru och tre barn. Han är vd på glass- och dryckesdistributören Varsego och han tycker att öppenheten och nätverkandet är IMD:s största styrkor. Men han har synpunkter på föreläsarna.

”Det hade varit bra med fler personer från offentlig sektor eller deltagare från fackföreningar. Det handlar ofta om att lösa företagsdilemman men det vore intressant att lyfta blicken och i stället lösa ett samhällsproblem. Den sortens frågor kommer inte upp här”, säger han.

Som på många andra ledarskapsskolor ingår maten i priset. Buffén är enorm. Bara grillavdelningen är 25 meter lång. Här finns en handfull former av nybakat surdegsbröd, en charkdisk med olika typer av lufttorkat kött, nyplockade grönsaker, blanka tårtor och rykande pajer samt ett rejält bord med ekologiska schweiziska ostar. Efter maten öppnar två Mövenpick-kiosker med kulglass.

På borden finns lappar med olika ämnen för att hålla diskussionen levande även under måltiden. På mitt bord, upptäckte jag för sent, fanns lappen ”success in emerging markets”, framgång på tillväxtmarknader. Det är en konst att hålla liv i en diskussion kring ett ämne där man är helt borta. Men lärorikt.

Under flera av middagarna arrangerade de 90 MBA-studenterna som går på skolan mindre gruppövningar med brainstormning, problemlösningar, omröstningar och diskussioner. Vill du äta i fred? Åk hem. Aldrig har jag sett så många hjärnor gå på högvarv som under den här veckan. Framåt 22-tiden med vin till maten märktes det dock att ­kvaliteten på samtalen sjönk dramatiskt.

”Jag har inte sovit så mycket under veckan, men jag har aldrig haft tråkigt”, säger Bengt Eliasson.

Det är tydligt att nätverkandet är den enskilt viktigaste orsaken till att många går på OWP. En kontakt blir en värdehandling och den som förvaltar värdehandlingen rätt kan tjäna pengar på det. En ny kund i Mellanöstern, en ny arbetsgivare på hemmaplan eller en ny vän att dricka öl med i Mexico City.

LÄS MER: Chefsutbildningar