Cheftest: Janne Andersson, förbundskapten

Att köra bil mellan Halmstad och Norrköping tar närmare fyra timmar. Det gjorde han många gånger under sin tid som tränare för IFK Norrköping. När klockan närmade sig sju på morgonen brukade Janne Andersson kliva in på sitt kontor i anrika idrottsparken i Norrköping. Framför sig hade han ett välordnat skrivbord med pennorna i raka linjer och papper i prydligt sorterade högar.

Sedan juni 2016 har han inte längre sitt skrivbord i Norrköping. Numera är han bosatt på Lidingö i Stockholm och går dagligen till jobbet i Solna, en promenad på sisådär två timmar.

Men som förbundskapten för det svenska herrlandslaget i fotboll är arbetsmoralen fortfarande lika hög. Och ordningen på skrivbordet sägs fortfarande vara näst intill pedantisk.

Tydligheten hos Janne Andersson nämns hos alla som Chef talar med. Så uppfattades han redan i Laholm, på det första tränarjobbet.

”Det är inte krångligt med fotboll, det handlar om att jobba tillsammans. Då måste det fattas tydliga beslut. Och alla måste veta sin roll. Då är det ordning och reda som gäller”, säger en tränare som länge följt Janne Anderssons arbete.

Det må låta enkelt i teorin, men i praktiken är det svårare. I synnerhet om du har ansvar för ett landslag. Tänk dig själv, du träffar dina medarbetare sex gånger om året, tio dagar i stöten. De har rest in från hela Europa, kommer från olika förhållanden, vissa har upplevt motgångar, andra framgångar, vissa har jobbat hårt, andra har inte fått jobba alls, fastän de velat.

Under era dagar tillsammans ska ni hitta varandra, bygga teamanda och fokusera på ett gemensamt mål. Vid två tillfällen ska ni dessutom prestera på absolut högsta tänkbara nivå under 90 minuter. Inte sällan har dina medarbetare stora egon på gränsen till divalater.

”Då måste vi vara så effektiva som möjligt, det ska spelas två matcher under de dagarna. Det är ett extremt resultatfokus, då måste maskineriet funka”, säger en ledare som jobbar nära Janne Andersson.

Lägg därtill att du är övervakad av media i så gott som allt du gör.

Och så långt har vi egentligen bara pratat om halva ledarrollen, den som handlar om att leda fotbollsspelarna. I landslagets ledarstab ingår femton personer och det är förbundskaptenens uppgift att se till att det medicinska teamet, assisterande tränare, säkerhetsansvariga och alla andra många funktioner fungerar ihop.

Ungefär hälften av landslagets ledarstab är ny, handplockad av Janne Andersson själv, resten har funnits med sedan tidigare.

”Att hantera en sådan grupp har han fått lära sig, det var en omställning från när han tränade klubblag. Det var svårt de första samlingarna, men under det här året har han utvecklat det”, säger en mångårig kollega.

Janne Andersson hanterar det med ordning och reda. Det berättas att han brukar referera till sig själv som ”fotbollsarbetare”.

Många upplever att det är viktigt för honom att vara en förebild. Han är med och städar omklädningsrummet och drar väskor till bussen – allt enligt devisen ”hur man är utanför planen smittar av sig på spelet”.

När Janne Andersson bygger sitt ledarteam vill han ha olikheter som kompletterar varandra.

Flera av personerna påpekar just detta för Chef, hur olika de är sin chef.

”En tränare behöver input som ledare, vidareutveckling. Den bästa får du av dem som du arbetar med. Har du kopior av dig själv så får du inte det”, säger en av dem och tillägger:

”Tillverkar du spikar och skruvar kanske det är annorlunda, men inom fotbollen är marginalerna små, segrar vinns genom ett bra klimat.”

Janne Anderssons ledarskap är en blandning mellan det som slarvigt brukar kallas för hårt och mjukt. Hos honom är grundläggande saker, som att passa tider och att göra sitt bästa på planen, viktigt. Alla vet vad som gäller, både på och utanför planen, det finns en tydlighet kring hur fotbollen ska spelas och de värderingar som han vill ska genomsyra gruppen.

Är strukturen på plats känner alla till vilka förväntningar som finns på dem och är värderingarna tydliga, då finns det utrymme för att jobba med det ”mjuka”. Och det sägs han göra.

”På så sätt kan arbetet börja på en högre nivå, vi slipper prata om rutiner och kan i stället koncentrera oss på spel-utveckling”, säger en person med insyn i landslagets spelartrupp.

”När vi har koll på varandra och vet vilka roller vi har är det lättare att berömma varandra, vi kan coacha varandra på planen”, säger en spelare med gedigen landslagserfarenhet.

Janne Andersson var assisterande tränare när Halmstads BK tog SM-guld år 2001 och blev sedan huvudtränare i samma klubb under några år. Kronan på hans ledarskapsverk är dock SM-guldet med IFK Norrköping 2015.

Hans resa dit är en klassisk framgångssaga. 2011 tog han över ett lag som just tagit sig tillbaka till Allsvenskan, den högsta divisionen, från Superettan.

Med knappa resurser byggde han upp ett lag och ett arbetssätt från grunden.

”Det är mycket hans förtjänst att vi blev så mycket bättre, vi värvade inte de bästa spelarna, vi byggde med det som fanns”, säger en ledare från IFK Norrköping-tiden.

Janne Andersson beskrivs som långsiktig i sitt ledarskap. Han bygger relationer och motiverar spelare och medarbetare.

Alla vet att de har hans öra om de behöver det.

”Han bryr sig om alla, han lyssnar på gruppen. Alla spelare vet att de har en -rättighet att komma och fråga men också en skyldighet om de går och funderar”, säger en person i landslagsledningen.

”Det viktiga är att alla förstår vad de ska göra. Det handlar om starka individer, det är det intressanta, att få starka egon att tänka på gruppen”, säger en annan.

För Janne Andersson beskrivs delegering och relationsbyggande gå hand i hand. Han utnyttjar andras kompetens, delegerar och ser till att även andra jobbar med relationerna i truppen.

Han motiverar gruppen genom att låta den ägna sig åt skidåkning, paddling eller göra andra saker tillsammans för att bryta upp hierarkierna.

”Det blir lite lättsamt, vardagen blir lustfylld”, säger en tränare som Janne Andersson har jobbat nära.

I en bransch full av stora känslor och yviga målgester står Janne Andersson lugn. Han brusar sällan upp, varken i omklädningsrum eller inför sina ledarkolleger. Han beskrivs som behaglig att jobba med. Men ingen glömmer för den skull bort vem som bestämmer.

”Mycket ligger i hans personlighet. Han talar naturligt med spelarna. När Janne börjar prata blir det tyst, alla vet att det är han som är ledare. Men det gäller egent-ligen även när han inte talar. Han kan sitta tyst i ett hörn men alla vet att det är han som är ledare”, säger en ledare.

Men det är inte alla som tilltalas av Janne Anderssons ledarskap. Vid en återblick över hans karriär förekommer det ett och annat exempel på ledare som upplever att de inte inkluderats, att de inte fått tillräckligt med information för att kunna utföra sina jobb och att de rent av känt sig orättvist behandlade.

”Jag önskar att han hade varit bättre mot oss ledare. Vi hade veckomöten där vi planerade, men ofta kom uppgifterna sent till mig, jag fick inte lång tid att förbereda mig på. Förväntas jag jobba nära honom måste jag få veta vad som händer. Jag kände att jag blev utesluten”, säger en person som jobbat nära honom i en allsvensk klubb.

Men de kritiska rösterna är relativt få.

Spelare upplever Janne Andersson som rättvis och rak. Samtidigt upplever de att han inte är rädd för att ta konflikter och att det är hans största styrka.

Delegering är något som han sägs ha blivit bättre på med åren. Det säger han själv och det intygas av ledare i hans omgivning.

”Han har ett kontrollbehov kring vilka han jobbar med, men när han litar på någon är han bra på att delegera. Men det kontrollbehovet var ännu större förut”, säger en nära medarbetare med insyn i landslagsledningen.

Kraven som förbundskaptenen ställer är höga, berättar Chefs källor. Han beskrivs som rak och konstruktiv i feedbacken. Om stunden tillåter använder han sig gärna av humor.

”Skjuter du inte in stolen efter dig får du höra ’jaha, ska vi anställa fler personer som kan göra det där åt dig?’. Det finns en underton, att vi ska göra rätt saker”, säger en ledare.

”I vardagsmiljö blir han aldrig arg, han är stabil, reflekterande och verbal, är det något som han tycker är fel säger han det. Däremot småkorrigerar han felaktigheter hela tiden. Och för den som kommer för—
sent finns det inte en tillräckligt bra ursäkt”, säger samma person.

Han höjer sällan rösten, blir inte arg – inte ens när han hamnar i konflikt, menar även andra källor.

”Jag tycker att han har pondus där. Om man bekymrar sig för mycket om konflikterna orkar man inte till slut. Han har medkänsla för spelarna men fastnar inte i det”, säger en person.

Hur är det då med konflikterna mellan spelarna, som kanske inte alltid uppvisar samma lugn som han?

”Han hanterar dem på ett sätt så att det aldrig tillåts blossa upp. Här spelar hans tydlighet in”, säger en erfaren landslagsledare, som påpekar att det förmodligen hade kunnat se ut på ett annat sätt om laget hade haft världsstjärnor av Zlatans eller Fredrik Ljungbergs kaliber. Då hade kanske gruppdynamiken varit annorlunda.

Genom att ha förmågan att förutse konfliktytor kan Janne Andersson jobba förebyggande med dem.

Kommunikationen på planen sköts framför allt genom spelarnas lagkapten. Men i stridens hetta kan han lämna rollen som den kontrollerade kommunikatören. Ju närmare arenans strålkastare, desto tydligare syns sprickorna i den lugna fasaden.

”Janne kopplar på ett jäkla engagemang kring matcherna, där vill han visa att han
står upp för spelarna. Det har inte dom-arna alltid uppskattat”, säger en gammal
tränar-kollega och skrattar.

Utåt är Janne Andersson duktig på att lyfta fram sina arbetskamrater. I intervjuer eller vid föredrag understryker han lag-insatsen, även bland ledarna.

Internt beskrivs han annorlunda. Att ge beröm ansikte mot ansikte verkar inte vara hans grej, menar flera källor.

”Det är inte varje dag man får beröm”, säger en person.

I tränarrollen ingår många snabba, tuffa beslut. Inte minst de som handlar om vilka som ska ingå i truppen vid en match. Speltiden är den huvudsakliga utmaningen. Truppen består av drygt tjugo spelare, men det är ju bara elva som får plats på planen.

Janne Andersson har utarbetat en metod där spelarna under träningen får rotera och spela i olika grupper, allt för att gruppen ska fungera så bra som möjligt, sammankopplat till spelarens kvalitet och syn på sig själv.

”Får jag inte spela så tycker jag inte om min ledare, oavsett vilket ledarskap han representerar. Den typen av resonemang är något som Janne måste kunna hantera. Generellt har hans agerande tagits emot väldigt bra”, säger en person i ledarstaben.

Många förklarar att de blev förvånade när Janne Andersson utnämndes till ny förbundskapten för herrlandslaget i fotboll. Men inför de avslutande matcherna i kvalet inför fotbolls-VM i Ryssland nästa år är det knappast längre någon som tvivlar.

På ganska kort tid verkar han ha gjutit såväl hopp som kraft i det svenska fotbollslandslaget. Och dess ledning.

I samband med matchen mot Bulgarien i slutet av sommaren ställdes hans ledarskap
dock på prov. Två dagar innan matchen blev Janne Andersson magsjuk. Att då vistas i fotbollsspelarnas närhet var –
otänkbart.

”Allt skedde med kort varsel, vi blev väckta och inslängda i hans sysslor. Vi andra ledare fick ta ett större ansvar, för teoripass och träningar. Det visade sig att det finns en backup-plan inbyggd i systemet, men också att han har rekryterat människor som gör mer än vad som behövs”, säger en av ledarna som var med om den stressiga uppladdningen.

Kanske hade kvittot blivit ännu tydligare om Sverige hade vunnit matchen.

Vad blir då nästa steg för Janne Andersson? Det är för tidigt att tala om, anser de flesta. Nu är det VM som gäller. Sverige har en god chans att kvalificera sig, trots en svår grupp, med storlag som Holland och Frankrike.

Men någon talar redan om hur Janne Andersson kommer att bli sedan, när han tränar ett internationellt klubblag, som om det vore en självklarhet.

Själv har Janne Andersson pratat om att han ska runda av sin framgångsrika karriär som materialförvaltare, den som håller reda på lagets kläder, bollar och träningsredskap, i ett klubblag. Det låter logiskt för en fotbollsarbetare, som älskar ordning och reda och är den som kommer först på morgonen.

Räkna med att han kommer att säga ”god förmiddag” till den som kommer senare än honom även då.

Janne Andersson svarar: ”Spännande läsning”

”Det stämmer att jag tror på strategin att först åstadkomma en grundstruktur och att utifrån den sedan skapa en miljö och kultur i vilken man såväl kan utvecklas som prestera i.

I stora delar känner jag därför igen mig i beskrivningarna.

Det är också riktigt att jag anser att det, för dynamikens skull, är viktigt med olikheter i en ledarstab, men att alla drivs av samma ledstjärnor, bidrar och är lösningsorienterade. Grunden för mitt ledarskap bär jag med mig sedan många år, men vissa delar utvecklade jag naturligtvis med tiden och utvecklar fortfarande. Jag upptäcker fortfarande detaljer som jag kan skruva på.

Jag tycker att det var både en intressant och spännande läsning.”

/Janne Andersson, förbundskapten