Betyg på varje statsminister: Från Palme – till Reinfeldt
Chefs egen sammanställning av sju historiska statsministrar kan ge en fingervisning inför valet. Småtråkighet, förnuft och rationalitet är ledaregenskaper som värdesätts högt av väljarna.
Svenska statsministrar kan vid en första anblick te sig tämligen olika. Sävlige Fälldin, yvige Palme, lillgamle elevrådsord-föranden Bildt …
Tittar man lite närmare syns ändå flera likheter. Mest uppenbart är nog att 100 procent varit medelålders män. Av någon anledning har alltså väljarna i ”världens modernaste land” hittills vägrat placera en kvinna på statsministerposten.
”De svenska partiernas starka men ganska byråkratiska organisationer kan indirekt ha hindrat kvinnorna från att ta sig fram. Det krävs nämligen att man nöter bänk, bevakar sina intressen och deltar i mängder av möten och sammanträden för att sakta men säkert kunna ta sig uppåt mot toppen. Vilket historiskt varit lättare för män, eftersom kvinnorna tagit hand om hem och barn”, säger Jenny Madestam som är universitetslektor i statsvetenskap vid Södertörns högskola.
Ett gemensamt statsministerdrag är också småtråkigheten.
”Olof Palme var ju lite av ett specialfall, eftersom han var så emotionell och karismatisk till sin natur. Svensk politisk kultur är annars väldigt präglad av förnuft, rationalitet och kunskapsförankring. Egenskaper som även varit utmärkande för många av våra statsministrar. Det småtråkiga, seriösa och foträta verkar gå hem hos svenskarna. Vi vill att våra statsministrar sätter fokus på sakfrågor, och tycks ogilla det intuitiva och impulsiva”, säger Jenny Madestam.
Chef har granskat och rankat ledaregenskaperna hos de statsministrar som föregått Stefan Löfven, från Palme-eran och framåt.
Statsmannamässighet
Olof Palme excellerade i konsten att få internationellt genomslag. Men historien visar att även statsministrar med mer hemvävd bakgrund kan växa in i statsmannarollen.
Olof Palme (S): 4+
Agerade med stor säkerhet och karisma under en stor del av sin ämbetsperiod. Påverkade opinionen även internationellt.
Carl Bildt (M): 3+
En av de mest ”internationella” och världsvana svenskarna hittills, vid sidan av Palme och Dag Hammarskjöld.
Thorbjörn Fälldin (C): 2+
Övertygade genom känsla och kraft, snarare än intellektuell skärpa. Ställde avancerade krav på Sovjet under ubåtskrisen och gav den berömda ordern ”håll gränsen” till ÖB inför befarat intrång av främmande makt.
Ola Ullsten (Fp): 2+
Rörde sig med värdighet i internationella sammanhang under sin korta statsministertid. Det upphöjda, lite snobbiga draget dämpades av en jordnära självironi.
Ingvar Carlsson (S): 2+
Eftertänksam, försiktig ”skadereglerare” med ett förflutet från försäkringsbolaget Folksam. Lyckades allt mer höja blicken, inte minst mot Europa. Stabil.
Göran Persson (S): 2+
Stortrivdes i strålkastarljuset bland utländska regeringschefer. Utstrålade pondus som kunde slå över och uppfattas som pompös.
Fredrik Reinfeldt (M): 2+
Signalerade tyngd och allvar med sin kontrollerade uppenbarelse men kunde också vara häpnadsväckande banal. Lämnade inget bestående intryck internationellt.
Engagemang
Att en statsminister inte bör vara oengagerad säger sig själv. Thorbjörn Fälldin imponerade med sin enorma arbetskapacitet – vilket ändå inte hindrade hans fall.
Thorbjörn Fälldin (C): 3+
Läste systematiskt in väldiga mängder utredningsmaterial under upp till 14 timmar långa arbetsdagar. Drevs av sin fullständiga övertygelse om kärnkraftens farlighet, vilket ledde till hans fall.
Olof Palme (S): 3+
Olof Palme var lidelsefullt engagerad inom rader av politikområden. Palme tröttades dock av motvinden på slutet då han ibland kunde framstå som utmattad och disträ.
Carl Bildt (M): 3+
Mer påläst än de flesta om väldigt mycket. Kunde allt om sammanträdesteknik redan som tonåring.
Ingvar Carlsson (S): 2+
Betraktades allmänt som tråkig och oinspirerande. Samtidigt djärv nog att ompröva den svenska självbilden och ta strid med de egna partianhängarna.
Göran Persson (S): 2+
Drevs av politisk instinkt. Kunde på kort varsel ta initiativ till jätteprojekt, som informationskampanjen om Förintelsen.
Ola Ullsten (FP): 1+
Kunde imponera i sakfrågor. Samtidigt oroande selektiv i sitt intresse för politiska spörsmål.
Fredrik Reinfeldt (M): 1+
Distanserade sig ofta från känslor, kanske för att blanda bort korten politiskt. Bland de stora passioner som ändå framskymtade fanns – städning.
Ledarstil
Lagom verkar vara ordet för svenska statsministrars ledarstil i stort. Den tvärsäkre Carl Bildt hörde till dem som stack ut.
Carl Bildt (M): 2+
”Teflonpolitiker” vars tvärsäkra utstrålning väckte såväl beundran som misstro.
Olof Palme (S): 2+
Den emotionella och temperamentsfulla stilen fick det att spraka, men kunde också skrämma och avskräcka. Otålig mot folk som inte hängde med.
Thorbjörn Fälldin (C): 2+
En sympatisk men krävande strävan att personligen undersöka politikens inverkan bland ”vanligt folk” hemma i Ramvik ledde till slut till att hälsan tog stryk.
Ingvar Carlsson (S): 2+
Jobbade enligt en arbetskrävande formalism, där allt skulle tas till protokollet. Bra på att delegera.
Fredrik Reinfeldt (M): 2+
En lyssnande och ibland obeslutsam statsminister. Reinfeldt valde sina strider och hoppade över de som riskerade att leda till förluster.
Göran Persson (S): 1+
Göran Persson var en god taktiker och analytiker, men utan takt. Blev otålig av att behöva lyssna på andra och påpekade gärna andras svagheter.
Ola Ullsten (FP): 2+
Ola Ullsten kunde vara avväpnande charmig, men helhetsintrycket var ändå svårtillgängligt och tankspritt. Dålig på att komma med uppmuntrande kommentarer, glömde nära medarbetares födelsedagar, vilket gav grogrund för kotterier och grupperingar.
Begriplighet
Svenska statsministrar uttrycker sig inte alltid så glasklart. Göran Persson var exempelvis både för och emot kött.
Göran Persson (S): 2+
Ovanligt skicklig talare. Kunde samtidigt framstå som motsägelsefull, som när han förklarade sig känna ett ”växande obehag” mot att äta kött, efter att tidigare ha hyllat pressyltan i Aftonbladets korsordsbilaga.
Olof Palme (S): 3+
Sin tids främsta talare och debattör. Kvick i tanke och formuleringar. Sveriges första mediala politiker.
Thorbjörn Fälldin (C): 2+
Medan alla fattade vad Thorbjörn Fälldin stod för i stort – småskalighet, civilisationskritik – var det inte alla som begrep sig på alla trassliga kompromisser i
energifrågan.
Carl Bildt (M): 2+
Skickligheten i att undvika svara på frågor kunde med tiden upplevas som tröttande.
Ingvar Carlsson (S): 2+
Ingen lysande retoriker, men saklig. Hänvisade gärna till andra ministrar, vilket var impopulärt inom massmedia.
Fredrik Reinfeldt (M): 1+
Föredrog det krångliga och distanserade framför det enkla och självklara. ”Givet att” i stället för ”om”.
Ola Ullsten (FP): 1+
Alla talskrivares mardröm – skalade bort alla smarta formuleringar, tonade ner i stället för att skruva upp.
Samarbetsförmåga
Lågmälde Ingvar Carlsson framstår i efterhand som en mer enande kraft än han på sin tid fick erkännande för.
Fredrik Reinfeldt (M): 3+
Lyckades ena en splittrad borgerlighet och skapa Alliansen. Samlade ihop folk så att de gick åt ungefär samma håll.
Olof Palme (S): 2+
Underbar som vän, fruktansvärd som fiende.
Thorbjörn Fälldin (C): 2+
Hyste en enande förmåga, byggde en borgerlig allians men hans regeringar sprack.
Carl Bildt (M): 2+
Den första att leda en borgerlig koalitionsregering genom en hel mandatperiod. Oviljan till social kontakt kunde provocera.
Ingvar Carlsson (S): 2+
Lyssnande lagledartyp och medlare som förespråkade samsyn. Banade väg för jämställdhet inom partiet.
Göran Persson (S): 2+
Göran Persson sydde trots dåliga grundförutsättningar ihop ett mångårigt rödgrönt samarbete. Trivdes illa med att behöva ha Margot Wallström som parhäst i valrörelsen -98.
Ola Ullsten (FP): 1+
Kunde hålla även de närmaste medarbetarna ovetande om viktiga beslut och överväganden. Kärv relation till de borgerliga partiledarkollegerna.
Visionär
Visionen om en hållbar borgerlig allians drev Fredrik Reinfeldt, mer än de stora framtidsfrågorna.
Fredrik Reinfeldt (M): 2+
Insåg att M måste retirera från tidigare positioner för att attrahera och behålla väljarstöd. Låg lågt i stora framtidsfrågor, viktigare var att alla skulle gå till jobbet och göra rätt för sig.
Olof Palme (S): 3+
Uttalad ideolog och romantiker, samtidigt en resultatpolitiker som i praktiken förkastade de stora utopierna.
Carl Bildt (M): 2+
Lyfte politiken ”från det rutinartade förvaltandets till den skapande statskonstens nivå” (enligt honom själv). Passionerad förespråkare för ett starkt Europa.
Ingvar Carlsson (S): 2+
Såg nödvändigheten av, och fick igenom, ”århundradets skattereform”, ansökan till EG och konkret beslut om Öresundsbron. Samtidigt en försvarare av det basala och grundtrygga.
Göran Persson (S): 2+
Mer pragmatisk än ideologisk. Förblev en lite otidsenlig gråsosse statsministertiden ut.
Thorbjörn Fälldin (C): 2+
Såg och personifierade gröna vågen, människors längtan till ett enklare liv på landet. Men perspektivet var riktat bakåt, mot det gamla bondesamhället.
Ola Ullsten (FP): 2+
Planerade en sensationell koalition med S, samt stora skatte- och energireformer. Lyckades dock inte genomföra något av detta.
Fortsätt läsa kostnadsfritt!
Vi behöver bara en minut…
Så roligt att du vill fortsätta läsa våra artiklar! Det får du strax göra, utan att betala något.
- Tillgång till våra låsta artiklar och webinar gratis och utan tidsbegränsning!
Dina uppgifter delas aldrig med tredje part. Läs vår integritetspolicy här.
