Varning för coachbluffen

Förr kallades de karriärkonsulter. Nu titulerar de sig »coach«. De är kvalificerade yrkesmän, rustade att ge dig verktyg att utvecklas i ditt ledarskap och att utmana dig till att uppnå dina mål.

Men i det stora utbudet finns även coacher av det motsatta slaget, de som söker lyckan med hjälp av förutsägbara livsvisdomar, en terapisoffa och ett högt timpris.
Om det ställs höga krav på dig som chef så är det desto enklare att bli coach.

I princip vem som helst kan trycka upp ett visitkort där det står »coach« och sedan bedriva verksamhet. Den som vill ha ett certifikat eller ett diplom att spika upp på väggen kan utan större möda genomgå en kurs. Det finns ett spektra av utbildningar för coacher: från kortare kurser på internet till längre högskoleutbildningar.

Vem är rätt för dig?
En viktig tumregel för coachning är att den ska vara anpassad till ditt behov.
Många coacher jobbar utifrån en egen erfarenhet, till exempel utbrändhet eller arbetslöshet eller drogberoende. De arbetar utifrån devisen »om jag klarar det så klarar andra det« och agerar som profeter på sin egen lära.

I dessa personers sällskap kan det vara lätt att glömma att coachning inte handlar om den som coachar, utan om dig. Det är viktigt att din coach är ödmjuk och försöker hitta vilka som är dina egna lösningar. Se till att du får ta plats i rummet. Du ska utvecklas. Det är din tid, inte coachens.

Det kan också vara tvärtom, att coachen lutar sig för mycket mot metoder, verktyg eller övningar.
Tänk på att du är en människa i en utvecklingsprocess, som kräver flexibilitet och kunskap.

Coachningen bör ha ett långsiktigt perspektiv.
I det växande utbudet av karriärcoacher är det svårt att skilja de seriösa från de oseriösa. Och okunskapen kring denna yrkesgrupp är stor. Få HR-avdelningar har koll på vad som ska krävas av en coach.

Det läggs ned för lite tid på att kolla upp coachernas bakgrund, anser Per-Olof Eriksson, coach, legitimerad psykolog och lärare vid Stockholms universitet.
»Man tar ju inte bilen till kötthandlaren och ber honom byta olja. Den typen av resonemang är däremot tänkbart när det gäller att anlita en coach«, säger han.
Under det senaste decenniet har en lång rad av beslut, från skolgång till pensionsval, lämnats över till oss själva att fatta. Samhället har individualiserats.

Samtidigt har psykologin gått från att vara något som intresserar ett fåtal till samhällsfenomen. Tidningar och böcker tipsar om hur vi ska öka vår självkänsla och i tv:n ger Oprah och Dr Phil råd om hur vi ska leva våra liv.
Thomas Johansson, professor i socialpsykologi och som i somras utkom med boken »Managementsyndromet«, talar om att vi lever i »en psykologisk tid«.
Och coachning är en populärversion av psykologin.
»Psykologi hör inte längre till en viss yrkesgrupp, utan har blivit allmängods. Coachen blir en länk till denna psykologiska kunskap«, säger han.

Det finns två uppenbara risker med coachning:
Den ena är att den inte ger någon effekt alls.
Den andra är att coachningen får en effekt som varken du eller coachen kan hantera, till exempel att gamla obearbetade trauman kommer upp till ytan. Coachning kan ha en viss terapeutisk effekt, eftersom den förändrar din syn på dig själv. Däremot ska coachningen aldrig läggas på en terapeutisk nivå.
»Som coach kan jag se att en person behöver terapi och då är det min uppgift att skicka den vidare till en terapeut. Men jag är rädd för att de coacher som är mindre seriösa ger sig ut på grejer som de sedan inte kan ro i land. Coachning ska aldrig vara terapi«, säger Per-Olof Eriksson.