Var femte mellanchef har en dålig chef

»En av nyckelpunkterna är att högre chefer inte fattar hur viktigt det är att skapa ett bra chefskap under sig. För mellancheferna är det lite som ett lotteri vem de hamnar under. Men att se sig själv som ett offer leder inte utvecklingen framåt. Med vissa undantag, så som psykopaten, kan man få de flesta människor att förändras. Det finns mycket en mellanchef kan göra.«
Psykologen Birgitta Ahltorp tar den frånvarande chefen som exempel.
»Man måste se till att informera uppåt på ett klokt sätt, inte bara brassa i väg grejer utan bygga kanaler och ge chefen koncis information, vilket de allra flesta vill ha. Men tyvärr träffar jag alltför många mellanchefer som bara tiger och lider och säger att jag väntar på att …«  

Det finns förstås överordnade chefer som likt strutsen i sanden stänger ute allt och alla. Vanligt är då att underställda chefer täcker upp och får verksamheten att fungera ändå.
Den frånvarande chefens raka motsats är kontrollfreaket, personer som detaljstyr och pillar och petar.
»Det är plågsamt, för psykologiskt så skapar det en osäkerhet hos mellanchefen. Det signalerar ju bristande tillit. Det här mönstret dyker tyvärr ofta upp hos chefers chefer, inte sällan hos personer som är nya i rollen eller av andra skäl känner att de börjar tappa kontrollen«, säger Birgitta Ahltorp.
Hur ska man då tackla en kontrollerande chef?
Härje Franzén ger följande råd:
»Gör inte en massa specialutryckningar så fort chefen har synpunkter. Försök bygga upp ett förtroende och visa att du faktiskt har kontroll. Undvik misslyckanden. Och ta på utvecklingssamtalen upp chefens beteende som ett förbättringsområde.«
Även Birgitta Ahltorp efterlyser en sådan dialog, samtidigt som hon anger flera skäl till att mellanchefen tvekar.
»Den korta tid man träffar överordnad chef handlar det om operativa saker. Man avstår också för att man tänker att det är fel på en själv, att man överreagerar. Så backar man.«
Birgitta Ahltorp uppmanar mellanchefen att agera precis tvärtom: Säg samma sak till din överordnade chef som till medarbetarna. Sådan här är jag, det här värdesätter jag och det här är viktigt att det fungerar i min relation till dig.

Härje Franzén ser flera möjligheter till sådana samtal. Redan vid rekryteringsögonblicket tycker han att den blivande mellanchefen ska fråga sin överordnade hur han ser på chefskap.
»Sitter personen som ett kryss och inte förstår frågeställningen, så har du åtminstone en aning om vilken värld du beger dig in i. Tyvärr blir många så glada att de inte ställer några frågor alls, de tänker bara på att hinna till systembolaget och köpa champagne.«
Undersökningen bland drygt 1 000 svenska chefer resulterade också i en lång lista med hårda ord. De 20 procent som uppgav att de inte tycker att deras egna chefer är bra fick motivera varför. Lite mörkrädd blir nog den som läser sida upp och sida ner med omdömen av det här slaget:

❋»Han är mjäkig, okunnig och en allmänt korkad individ.«
❋»Han mobbar och förnedrar medarbetare han inte tycker om.«
❋»Tar egna oförankrade beslut.«
❋»För att jag inte ser honom eller hör av honom mer än kanske vart tredje år.«
❋»Komplett galen.«
❋»Säg en känd tysk ledare …«

Ord som återkommer är: beslutsångest, konflikträdd, lyssnar inte, bristande kompetens, oengagerad, oempatisk och otydlig.
Men så påminner både Birgitta Ahltorp och Härje Franzén om att det alltid finns två sidor av samma mynt.
»Det första man bör göra om man tycker att chefen är dålig är att stämma av med kollegerna. Är de jättenöjda så är det förmodligen inte enbart chefen det är fel på«, understryker Franzén.
Lundaforskare har i flera år studerat mellanchefernas komplexa och påfrestande värld. Enligt Stefan Sveningsson har den många gånger problematiska relationen till överordnad chef snarare med organisationen att göra.
»Man måste bestämma sig för vad mellanchefer ska syssla med. Men det pratas sällan om deras roll högre upp i företagen«, säger han och menar att mellancheferna är en bortglömd grupp.