»Underskatta mig inte«
Jag är inte särskilt bra på att spela poker. Om jag ska vara helt ärlig, är jag nog snarare ganska dålig. För något halvår sedan spelade jag för första gången en turnering med ett gäng killar i mediebranschen. Då kom jag till final. Jag slutade som tvåa. Det var förstås en stor triumf.
Jag kom inramlande i en sedan tio år etablerad pokergrupp, kunde knappt hålla i korten och sopade banan med dessa smarta, spelvana pokersnubbar.
Jag var rätt stolt men tvingades också erkänna att jag körde med den där lite fnissigt, förvirrade tjejstilen: »jag kan inte spela alls« och »oj då nu tog jag upp korten igen fast man inte får«.
Sådant beteende förvirrar matematiskt snabbtänkta killar. De kunde inte riktigt få kläm på hur dålig jag var. Vilket gjorde det ganska lätt att komma tvåa, och åka hem med flera tusen kronor i prispengar.
Här om kvällen spelade jag poker med bara kvinnor. Finansmannen Erik Penser ordnar då och då pokerkvällar för entreprenörkvinnor.
Det var mycket svårare. Hälften av alla som deltog använde samma stil som jag. De verkade lätt förvirrade och hade en »noll koll-attityd«. Några hade verkligen noll koll, men de flesta hade inte det.
Det var oerhört svårt att läsa av sina medspelare eftersom man inte visste om de egentligen precis hade räknat ut sannolikheten för att nästa kort skulle vara en kung, eller om de knappt ens kände igen en kung.
Det fanns några män med i sällskapet som varit sponsorer till eventet. Behöver jag säga att dessa egentligen ganska rutinerade killar åkte ut bland de absolut första. Deras kapacitet att läsa av fyrtio kvinnor, som vid en ytlig anblick gav intryck av att aldrig ha spelat poker, var obefintlig.
Är fniss och låtsas noll koll-attityden en bra eller dålig strategi i andra sammanhang? De kvinnor som spelade poker hos Penser har både driv, smarthet och framgång, så den välsminkade men samtidigt föga affärsmässiga ytan tolkas lätt fel.
Eller fel och fel. Fortfarande underskattas ofta en vänlig kvinna med trevligt utseende, under 170 cm lång, som har lätt för att skratta. De attributen gör att man enkelt tas för noll-koll-brud.
Att vara underskattad är frustrerande. Förhoppningsvis kommer, om något decennium, de nämnda attributen att vara så vanliga även hos framgångsrika företagsledare, att det inte längre går att vinna poker på att bara se just så där typiskt kvinnlig ut. Men än så länge kan noll koll-attityden användas i vissa lägen, för den som vill ta hem hela potten.
Fotnot: Marie Söderqvist är vd på analysföretaget United Minds. Hon är även partner och delägare i Prime Group. Har författat boken Status – vägen till lycka.
Fortsätt läsa kostnadsfritt!
Vi behöver bara en minut…
Så roligt att du vill fortsätta läsa! Det får du strax göra, utan att betala något.
- Tillgång till våra låsta artiklar och webinar gratis!
Dina uppgifter delas aldrig med tredje part. Läs vår integritetspolicy här.