Taylorism ñ Scientific management

Detta är delvis en nidbild.

F W Taylor lanserade begreppet ”scientific management” som här översätts
med  vetenskaplig arbetsledning. Taylors grundsyn var emellertid inte att hän-
synslöst exploatera människan som en maskin. I stället måste arbetaren, enligt
Taylor, motiveras för att utföra en prestation, varvid lönen kunde göras direkt
beroende av prestationen. Denna grundteori kom sedan att leda till diverse över-
drifter som har bidragit till det kanske oförtjänt dåliga ryktet för taylorism.

F W Taylor hade i själva verket två karriärer. Den avsevärt mindre kända kar-
riären som föregick den mer kända, berörde ett så artfrämmande område som
skärande bearbetning. Taylor kom från en mycket förmögen familj i Philadel-
phia och avbröt sina juridikstudier vid Harvard. Därefter tog han anställning
som lärling i en mekaniskt verkstad och utnämndes så småningom till arbetsle-
dare vid  Midvale Steel Company där hans svåger var VD samtidigt som bolaget
ägdes av en vän till familjen.

Det som är mindre känt är att Taylor via maskin- och verktygskonstruktion
utvecklade teorier kring spånbildningsförlopp vid skärande bearbetning. Han
gjorde tiotusentals experiment för att fastställa skärdata, idealiska för en viss
bearbetning. Han upptäckte tillsammans med en kollega år 1898 snabbstålets

förnämliga skäregenskaper, något som möjliggjorde dubbel avverkningskvantitet
per tidsenhet. För detta blev F W Taylor faktiskt världsberömd och tilldelades
en guldmedalj på världsutställningen i Paris år 1900. Han skrev en skrift, On
the Art of Cutting Metal, som gavs ut år 1906 och som spreds över stora delar av
den industrialiserade världen. Hans teorier om skärande bearbetning berörde ett
stort område med parametrar som skärhastighet, verktygsförslitning, verktygs-
material och arbetsstyckets material. Med utgångspunkt från dessa parametrar
kunde han beräkna matningshastigheter, skärvinklar, skärdjup etc. för att opti-
mera en viss tillverkning.

Taylor fann emellertid att yrkeskunniga arbetare var ovilliga att tillämpa den
kunskap som han utvecklat. Arbetarna hade en tendens att konservativt fortsätta
med de arbetsmetoder som de tidigare använt. Därför blev Taylor intresserad av
arbetsorganisatoriska frågor, vilket ledde till hans andra karriär som tilldragit sig
större uppmärksamhet från eftervärlden.

De arbetare som Taylor samarbetade med höll medvetet igen på sin arbets-
takt. När någon ny kom med i ett arbetslag så fick han snabbt av den övriga
gruppen lära sig hur mycket han borde uträtta per tidsenhet. Merprestation
betalades inte i form av ökad lön, och det fanns inga motiv för att prestera mer
än vad man behövde.

Taylor såg detta som ett formidabelt slöseri med mänskliga resurser, vilket
påverkade produktiviteten negativt. Han beslutade sig därför att med hjälp av
systematisk analys studera dels hur arbetarna borde utföra sitt arbete, dels den
mänskliga kroppens fysiologiska förutsättningar för olika arbetsmoment. Taylors
idé var vidare att såväl arbetaren som arbetsgivaren skulle dra nytta av högre
produktivitet genom att få högre lön respektive lägre produktionskostnader.

Den vetenskapliga arbetsledningen innebar sålunda att människor skulle
utveckla högsta möjliga effektivitet. Detta ledde vidare till vissa excesser, för
vilka Taylor delvis blivit orättmätigt misskänd. Bland annat skilde han mycket
distinkt på intellektuellt och manuellt arbete. Vetenskaplig arbetsledning syftade
ju till att tillvarata skalfördelar, erfarenhetskurva och arbetsspecialisering och
därmed öka produktiviteten. Taylor gick vidare och förbjöd arbetarna att tänka
själva och hävdade att en arbetares erfarenhetsbaserade yrkeskunnande närmast
var en belastning och ett hinder för ökad produktivitet.

I detta sammanhang bör man tillfoga att USA är ett av de få stora, enhet-
liga och barriärfria marknaderna i den industrialiserade västvärlden. I USA har
därför produktionsteknik kommit att utvecklas annorlunda än i exempelvis
Europa. Erfarenhetskurva, skalfördelar och pris som konkurrensmedel har
utvecklats betydligt längre i Nordamerika. Då vi i Västeuropa har en tendens att
nedvärdera Taylor och vetenskaplig arbetsledning ska vi inte glömma bort att

Europa har en tradition av segmentering, differentiering och korta produktions-
serier som gör att Taylors idéer inte kommer till sin rätt på samma sätt.
F W Taylor utgav sitt kända verk om vetenskaplig arbetsledning år 1911.
Boken heter Scientific Management. Den präglas mycket av tidsandan som inne-
bar att människor inte hade ett fritt val mellan olika arbetsgivaralternativ utan i
högre utsträckning än i dag var tvungna att inordna sig i auktoritära system med
direktstyrning. Trots detta blev Taylor kritiserad redan under sin livstid. Han
blev inkallad till ett senatsförhör där man ifrågasatte om teorierna var förenliga
med de mänskliga rättigheterna.

All kritik mot Taylor kan emellertid inte dölja det faktum att vetenskaplig
arbetsledning leder till lägre produktionskostnader, högre förädlingsvärden,
högre löner, lägre priser och snabbare kapitaltillväxt. Däremot är teoribildningen
svår att tillämpa på kunskapsintensiva miljöer.

Taylors forskning och rön var epokgörande för sin tid. Man måste bedöma
scientific management utifrån tidsandan och det faktum att en helt övervägande
del av den yrkesverksamma befolkningen då utförde rutinmässigt tempoarbete.
Detta innebar att man utförde arbetsuppgifter baserade på problemlösning och
beslut som andra hade genomfört. I dag är situationen dramatiskt annorlunda
i så måtto att en dominerande del av den yrkesverksamma befolkningen har
någon form av problemlösning som uppgift. Taylorism har nära släktskap med
erfarenhetskurvan och effektivitetsbegreppen.